fredag 28 december 2007

Legat lågt

Nu är julhelgen över och jag har verkligen legat lågt med skrivandet. Legat lågt överhuvudtaget eftersom jag inte mått bra. Det där konstiga som drabbade mig före jul med yrsel, trötthet och huvudvärk har blivit värre så jag låg både onsdag och torsdag. Julafton vilade jag när jag kom åt, likaså på juldagen.

Julafton firade vi med sambons äldsta son. Han kom hit efter jobbet så vi började med lite glögg och pepparkakor och tittade på Kalle Anka. Det är fortfarande tradition trots att inga småbarn finns i huset. Det är bara så det ska vara. Efteråt började vi med maten. Satt länge och åt och njöt av allt det goda. Senare på kvällen tittade vi på de tre tenorerna. Jag tyckte det nästan var magiskt, så vackert som de sjunger. Bonussonen knallade hemåt eftersom han skulle jobba även på juldagen. Sambon och jag tittade av en gammal inspelad film.

På juldagen kom bonussonen åter plus att nu kom även sambons dotter. Bonusdottern hade en flaska vin med sig som vi fick. Den öppnar vi kanske på nyårsaftonen. Vi hade det jättetrevligt och åt och mådde gott. Vi tittade lite på TV innan de gick hem till sitt.

Sedan har jag som sagt var legat för ankar. Jag är fortfarande trött men försöker hålla mig på benen idag.

måndag 24 december 2007

God Jul

Jag vill önska alla mina vänner en riktigt God Jul

söndag 23 december 2007

Jultradition

När jag var barn firade vi alltid jularna med farmor och farfar. Farmor älskade att samla folk omkring sig, så ofta var nästan hela släkten, på pappas sidan, tillsammans på jularna. Det var farmors gamla mor och far. Gammelmormor levde så länge att jag hann få barn och vi blev fem generationer. Fler som var med på julaftnarna var farmors tre systrar med respektive. Systrarnas barn, pappas kusiner, hade också hunnit bli vuxna och gift sig och skaffat barn. Alla de var ofta med. Så vi var verkligen många på jularna.

Pappas släkt hade en jultradition som jag aldrig hört att någon annan haft. De hade en Lucia som vandrade runt i släkten. Om det var farmor och hennes systrar som skapat denna tradition eller om den var äldre ändå, vet jag faktiskt inte. Lucian var en mycket sliten trasdocka med ljuskrona. Så småningom byttes hon ut till en fräschare, men inte lika fin, kärring med kaffepanna. Denna Lucia gavs bort i julklapp. Luciajulklappen skulle smygas in hos dem som skulle få den och ingen fick veta i förväg vem som skulle få Lucian. Ofta blev det de som nyligen gift sig och skaffat familj.

Man hade Lucia ett år, till nästa jul. Lucia hade en dagbok där man skulle skriva in händelser under året som gott. Det blev på det viset en form av släktkrönika. Nästa jul packade man in henne och gav henne till någon annan som fick härbergera Lucia nästa år.

Det slår mig nu att jag måste fråga pappa vad som hänt med Lucia. Finns hon kvar och framför allt, finns dagboken kvar. Pappa och hans kusiner är nu äldsta generationen och även där börjar leden tunnas ut.