lördag 22 mars 2008

Utmaning

Resan mot ljuset har utmanat mig i denna tillbaka blick av mitt liv.

För 20 år sedan:
Då var det 1988. Sonen var 12 år och dottern 9 år. Under den här perioden var livet mycket hektiskt, nästintill kaotiskt. Sonen hade börjat mellanstadiet efter en fruktansvärd lågstadieperiod med ständiga fejder med hans skola och lärare. Sonen har sedan fem års ålder diagnosen mycket svår Damp. Skolan har hela tiden stått handfallen och inte vetat hur de ska hantera det hela. Barnhabiliteringen är vår trygga punkt i livet. Utan dem hade vi inte överlevt det här åren. Tur att dotterns skolgång gick smärtfritt. Även jag gick i skolan och läste in en ekonomisk gymnasiekompetens. Precis som om jag inte skulle ha fullt upp ändå så var jag även aktiv i lokalföreningen för RBU, Förbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar. Jag har stora minnesluckor från denna period i livet. Det är som att minnet inte riktigt vill vara med och minnas.

För 15 år sedan:
Nu skriver vi 1993.
Livet är inte mindre kaotiskt utan snarare mer. Efter flera års utredande så konstateras nu att sonen inte har epilepsi vilket man trott i många år. Man har bestämt att man ska inte operera eftersom det är stresskramper han har. Man ska inte rota i min sons hjärna. Man förklarar fenomenet med stresskramper att sonen har så enormt stora perceptuella svårigheter. Han är 17 år, hans intellekt är på en sjuttonårings nivå, men hans visuella perception är på en sjuårings nivå. Detta innebär att han intellektuellt vet hur en sak ska vara, han vet hur den ska utföras, men hans kropp gör att han kan inte utföra det på rätt sätt. Han ser tillvaron på ett helt annat sätt än hur vi andra ser saker och ting.

Det här året går jag in i en livskris som påverkar resten av mitt liv. Jag är så slut, så slut men vågar inte stanna upp och känna efter. Sonens habiliteringsläkare ser det på mig och vill sjukskriva mig. Jag säger ifrån med motiveringen att jag ska ha en veckas semester och städa huset. Sedan skulle allt bli bra igen. Trodde jag! Semesterveckan kom och jag satte mig på en stol som jag inte orkade resa mig ifrån. Jag var slut både kroppsligt och mentalt. Jag var tvungen att inse att jag måste sjukskriva mig. Jag hade gått med värk i kroppen länge och fick nu min fibromyalgidiagnos. Jag är sjukskriven i ca fyra månader. Med facit i hand har jag förstått efteråt att jag var helt enkelt utbränd. Men sånt pratade man inte så mycket om då. Det kom lite senare. Om jag inte hade haft en utbildning på att hjälpa andra hantera kriser så har jag nog trott att jag höll på att bli tokig. Jag gråter i alla möjliga lägen. Jag glömmer vad jag håller på med och jag lämnar plattor och grytor på otaliga gånger. Det är ett under att jag inte bränner ner huset. Jag isolerar mig och orkar inte ha kontakt med andra människor. Jag tappar orken i mina händer så jag kan inte ens lyfta ett ägg utan att tappa det.

Men sonen mår bättre än på länge och får lära sig att hantera sina kramper genom meditation. Det är mitt ljus i mörkret. Samt min älskade dotter som alltid varit min stora glädje.

För 10 år sedan:
Nu har vi kommit fram till 1998 och mycket ha hänt på de senaste fem åren. Jag och maken har nyligen skilts. All stress under de onda åren gör att vi inte längre orkar hålla ihop. Vi har växt isär och konstaterar att det är bättre vi går åt varsitt håll. Jag har flyttat söderut så jag bor femtio mil ifrån mina barn. Men de är på väg in i vuxenlivet och vet att jag finns där för dem även om jag kroppsligt inte finns så nära. Jag behövde flytta för att i lugn och ro få hitta mig själv. Jag har hunnit bli egen företagare och lever på att hålla kurser och utbildningar om hur det är att leva med ett funktionshindrat barn. Jag håller kurser i första hand för personal som möter dessa barn och deras föräldrar. Jag håller även kurser för föräldrar så de ska lära sig leva med detta och hur de ska möta personalen runt deras barn, hur de ska hantera kampen om deras barns rättigheter. På sommaren möter jag barnen och ungdomarna i lägerverksamhet.

I juni det året tar min dotter studentexamen. Jag är så stolt över både henne och hennes bror som tog sin studentexamen året innan. Min stora sorg nu är att jag inte kan vara med och ordna allt inför hennes stora dag. Jag kommer istället dit som en gäst, vilket inte känns bra. Men det är ett val jag gjort i samband med skilsmässan, så jag får stå mitt eget kast.

Det här året kommer också min bok ut. Den har jag i flera år skrivit på tillsammans med en annan mamma. Vi berättar om vår historia som Damp-mammor. När våra söner växte upp fanns ingen sådan litteratur för föräldrar. Nu vill vi ge alla föräldrar det redskapet. Att skriva denna bok var oerhört jobbigt mentalt. Vi fick tvinga upp många minnen till ytan och många gånger skrev jag och grät samtidigt. Jag har lagt ner all min smärta i den boken och den känns som den slutliga reningen och uppgörelsen med det livet. Boken släpps på hösten -98. Det är en av de största händelserna i mitt liv när det sker. Än idag är jag stolt över att ha klarat av det.

För fem år sedan:
Nu har vi kommit fram till 2003. Det känns nästan som igår. Jag har träffat min älskade sambo och lever ihop med honom sedan tre år tillbaka. Jag har nyligen fått mitt första sjukbidrag efter att ha varit sjukskriven i två år. Tre år tidigare fick jag psoriasis vilket gör att jag får ett stors skov av min fibromyalgi. Nu mår jag inte bra i kroppen. Jag sover illa och har svårt att komma överens med min kropp. Det är jobbigt att inse att man inte längre är arbetsför. Jag som hade det mest stimulerande arbetet av alla. Jag älskade varje stund av och det jag känner mig totalt värdelös som inte längre kan utföra det. Mitt yrken och mitt företag är min identitet. Vem är jag nu? En samhällsparasit?

Ändå finns det positiva bitar. Jag trivs i min nya lilla stad, håller på att utveckla nya kamratkontakter genom Reumatikerförbundet. Livet är ändå ganska bra. Hektisk till viss del eftersom två av sambons barn bor hos oss. Det är svårt både för dem och för mig att acklimatisera oss tillsammans, så det är en hel del bråk som är jobbiga. Men jag försöker så gott jag kan att hantera det.

Nutid:
Jag vill kommentera lite av det jag skrivit. Det var svårt att skriva ner dessa minnen. Det rev upp en del och jag har haft svårt att formulera en del. Jag inser att jag har glömt mycket. Det är så kroppen fungerar. Det som är jobbigt förtränger den. Jag fick fundera i flera dagar innan jag tog itu med det. Utmaningen kom från Resan mot ljuset. Hon har skrivit om sin smärta så varför ska jag var fegare och inte våga skriva om min smärta. Nu är det gjort. När jag läser det så är jag så lycklig över att jag kommit hel ur det hela och har ett bra liv idag. Sambon och jag lever i ett kärleksfyllt förhållande. Vi har det kämpigt ekonomiskt men det saknar betydelse. Att leva fullt ut mitt i kärleken är viktigare än alla pengar på jorden.

fredag 21 mars 2008

Glad Påsk

Jag vill önska en glad påsk till alla bloggvänner. Och jag skänker en extra tanke till dem som måste vara ute på vägarna idag. Här vräker snön ner och det blåser och yr samtidigt.

Själva sitter vi här och gör inte ett dugg. Inte ett måste så lång ögat ser och det känns så himla skönt. Äldsta bonussonen var hit en sväng igår och fikade. Vi förklarade hur vi kände det, eller rättare sagt hur sambon kände det. Sonen sa att det är lugnt och han förstod oss.

När sonen gått fick vi ett knäppt städryck. Ugnen och spisen fick sig en ordentligt duvning. Det är nog tanterna i tv-programmet Rent hus som inspirerade oss. Nu blänker allt och plattorna lyser svarta och fina. På Coop hittade vi en sorts putsdukar för plattor som både rengjorde och svärtade. Plattorna har varit i bedrövligt skick sedan vi flyttade in här. Men nu är de fina.

Idag ska vi äta Kreolskans söndagsgryta trots att det är fredag. Jag hoppas det går bra ändå. Det är fläskfile och kabanoss i den. Det ska även vara en röd paprika som vi glömde att handla. Få se om jag ids gå till butiken som ligger nära eller om vi helt enkelt utesluter den. Imorgon ska vi göra ett litet påskbord alldeles för oss själva.

Nu vill jag återigen önska alla en Glad Påsk och kör försiktigt.

torsdag 20 mars 2008

Boknörd

Nu har jag gjort en test. Ja, jag är en boknörd.....:-)

onsdag 19 mars 2008

Å hur var det idag då?

Dagen började ovanligt tidigt för Cicki idag. Halv nio skrällde klockan. Det var dags för den månatliga tantlunchen. Dessutom var den tidigarelagd en hel timma på grund av att värdinnan fått en akuttid hos sin sjukgymnast. Det är sånt som händer när man kommer upp i vår ålder. Det går åt en viss tid hos läkare, sjukgymnaster och andra vårdgivare.

Halv elva kom kära väninnan U och hämtade mig. I bilen konstaterade vi att så fort vi ska till väninnan M som är det snöoväder oavsett vilka tider på året vi åker dit. Det där var lite överdrivet för vi har ju varit där på sommaren utan snöoväder. Men idag kändes det som att det gått troll i väderleken på den vägsträckan.

På vägen dit passerade vi ett hantverkshus och kom på att på hemvägen skulle vi stanna till där och se om vi hittade nåt spännande. Väninnan M välkomnade oss redan på gården och vi fick se deras nyinköpta och flotta husbil. Den var fiiiiiiin. Lite avis är jag.

Som vanligt när vi träffas så blev det massor med prat, lasagne till lunch och kaffe med sockerkaka med chokladglasyr. Mums.

På hemvägen stannade vi som sagt var vid hantverkshuset. Jag hade aldrig varit där innan. Oj, vad saker det fanns, i flera olika våningar och rum. Men oj så dyrt. Hur kan man ta ut 650:- för en vanlig prydnadskudde. Jag fattar inte att folk vill betala sådana pengar. Dessutom tyckte jag inte ens den var snygg. Det var brokad och det är inget som tilltalar mig. Men visst fanns det mycket ögongodis. Vi bestämde att vi ska ta en tripp dit igen när vi har bättre om tid.

När vi åkte från hantverkshuset så ringde jag sambon och han mötte upp så jag bara bytte bil. Nu bar det av till Coop och det intilliggande Systembolaget. Det blev påskmat och påsköl och påskvin inhandlat. Vi ska vara helt ensamma i påsk eftersom sambon inte mår så bra just nu. Han går på en stor utredning efter sin stroke och han har andra kroppliga svårigheter som även kollas upp. Det innebär att många tankar sätts igång och gör att han blir hemskt trött. Det tar även på mig eftersom jag behöver finnas som ett stöd. Det har gjort att vi har valt att fira påsken helt ensamma och hoppas att våra barn förstår vårt ställningstagande.

Väl hemma igen så värkte fötter och ben och huvudet kändes mer eller mindre tomt. Efter att tagit hand om matvarorna och snabbläst lite mail och bloggar så la jag mig på sängen och läste. Jag skulle bara vila en liten stund. Pyttsan så bra det gick. Jag somnade och sov i två timmar. Vaknade klockan åtta så det fick bli hamburgare med bröd som gick fort att brassa på. Dukning framför TV:n med Roomservice som sällskap. Nu är jag rätt pigg igen men det får nog bli en skapligt tidig kväll.

Mitt fina, läckra tyg med Dalahästar från Frösötryck kom idag också. Oj vad det är läckert. Få se vad jag gör av det. Nu kliar det i fingrarna.

tisdag 18 mars 2008

Lite shopping

Nu har sambon och jag varit iväg och handlat. Vi har strosat på Rusta och på Jysk. Sedan blev det mathandling på Willys. Jag skulle ha tag på liggunderlag eftersom jag ska sy ett handledstöd för en beställning. Då har jag två lager liggunderlag med vadd emellan. På Rusta fanns det inget. Däremot hade de vinterkänger för 50:-. Riktigt fina var de. Men efter att ha provat ett antal och letat makar till de så ledsnade jag och struntade i det hela. Det blev lite godis och balsam i stället.

Jysk hade liggunderlag samt att jag hittade en sängkappa som jag köpte. Jag har länge och väl hållt på med ett quiltat överkast som aldrig verkar bli klart. Tanken har då också varit att sy en sängkappa i matchande färg. Nu hade jag tyg hemma till det en så hittade jag en fin sängkappa på Jysk för en hundring. Så den köpte jag och så tar jag det andra tyget till något annat.
Jag har även köpt ett tyg på Tradera. Det är en linneväv med tryck av dalahästar. Tyget kommer från Frösötryck. Så nu tänkte jag göra så här att jag lägger ut en bild på tyget få se om det är någon som önskar få något sytt av det. Det räcker till några burkar, en kasse, några smådukar, några kuddfodral och lite annat. Inte allt av samma tyg utan det är förslag vad man kan sy av det. Önska på så får vi se vad det kan bli.



Trötterdag

Idag har jag seg kola i kroppen och i knoppen. Har sovit som en kratta inatt, vaknat en gång i timmen för att jag måste gått upp och röra på mig. Så nu klibbar ögonen igen och jag kommer inte igång med nåt.

Innan jag blev sjuk så var jag en sån som hade sjuttioelva järn i elden och var alltid på språng med nåt. Klockan var mitt bästa hjälpmedel eftersom jag ofta hade varenda vaken tid på dygnet inbokad. Det innebar att jag ofta inte sov tillräckligt. Under en del perioder sov jag inte mer än fyra-fem timmar per natt. Det är kanske inte så konstigt att man blivit sjuk.

Numera är just den där gamla livsrytmen som är mitt stora problem. Jag är ju egentligen samma människa som gillar ett visst mått av stress i mitt liv. En stress som är stimulerande. När jag nu tvingas att ta det mycket lugnare så kan jag ibland bli otroligt rastlös. Det är en sån dag idag. Jag har grejer att göra och inget av det är betungande. Men när kroppen inte vill hänga med då blir jag rastlös.

Jag tycker ändå för det mesta att jag numera hittat en livsrytm som passar både mig och min trasiga kropp. Jag sover rätt antal timmar, för det mesta i alla fall. Jag pysslar på med lite av varje, som att sy, baka, läsa eller bara vara social. Men idag funkar inget av detta.

Jag får väl andas lugnt några gånger och försöka varva ner mina ambitioner så kroppen och knoppen hinner ikapp.

måndag 17 mars 2008

Kolonisatörer

Jag och sambon ska bli odlare. Vi har fått tillgång till en jordlott som vi ska få bruka. Det är en vän till sambon som fått tag på en större odlingslott. Vi får tillgång till en del av den mot att vi hjälper vår vän med vattningen av hans odling när han är bortrest.

När sambon, någon gång i vintras, kom hem och presenterade idén för mig så pratade han om en kolonilott. Det lät ju trevligt att få del i en kolonilott. Jag tänkte då att vi kan sätta några stånd potatis, odla lite sallad, ev ha någon liten jordgubbsplanta. Idag har vi varit där. Det är ingen liten kolonilott. Det är ett jättestort ställe. Vi får själva ca 30 kvm. Jag gissar att allt är 300 kvm. Så det blir lite mer odlat än vad jag trodde. Men det är ingen nackdel. Det jag saknat efter skillsmässan är just odlingsmöjligheterna. Där jag och sambon bodde tidigare hade vi en stor inglasad balkong vilket gjorde att viss odling kunde utföras.

Så nu gäller det att planera, potatis, lök, bönor, morötter. Vi blir ju nästan självförsörjande. Oj vad det ska bli kul att titta på fröpåsar och trädgårdsredskap i fortsättningen.

söndag 16 mars 2008

Ny layout igen

Nu har jag ändrat lite i layouten igen. Jag tycker nog att det blev lite bättre så här. Vad tycker ni?

Brödfat

Jag har nu sytt ett brödfat. Det är ca 27 cm långt och ca 21 cm brett. Höjden på kanten är 7 cm





Inuti är det fodrat med mörkröd bomullsväv. Hela faten är sytt i bomull för att man enkelt ska kunna tvätta det.







Varför inte kombinera brödfatet med svarta bordstabletter. Även de är sydda i bomull. Bladnerverna är sydda med silvertråd.

Ändrad layout

Jag har nu ändrat layouten på sidan en del. Jag har lagt mitt bildspel högst upp, som ni ser. Helt enkelt för att ge det större uppmärksamhet. Jag är tacksam för kommentarer och tål både positiva och negativa sådana.