Lika och olika

Här har jag valt samma tyger till olika saker.

En liten solhatt till en två-treåring. Allt i bomull.







En läcker necessär i lite romantiskt snitt.









Som mellanlägg har jag använt skumplats. Både yttertyg och foder är i bomull. Två fickor invändigt.








Ett pocketomslag i ett kul bomullstyg med elefanter.













Samma "elefanttyg" men nu som en ganska stor necessär.







Rutigt bomullstyg i fordret. Fyllning skumplast och två stora fickor invändigt.

Inte vår dag

Det har inte riktigt varit vår dag idag. Först hade jag det där bankstrulet som tog sin tid. Till slut kom vi iväg, ner till bilen i alla fall. Där upptäckte vi att jag glömt lyset på igår. Jag hade slagit på halvljuset eftersom jag hamnade i en rejäl regnskur med dålig sikt. När jag sedan kom hem så sken solen och jag glömde bort det där med lyset. En snäll granne kom precis så vi skulle få låna ström av henne. Våra kablar var tydligen för dåliga så när vi väl hållit på att trilskas en stund så kopplade vi till både våra kablar och hennes kablar. Då gick det bra.

Nu har vi varit på stan. Tänk att jag var på tygaffären utan att köpa en endaste liten tygbit. Det blev sytråd och dragkedja istället. Sedan åkte vi på Ica Maxi, vidare till bolaget och Coop. Vi avslutade handlingsrundan på Willys. Nu är kyl och frys välfyllda igen. Vi är helt slut och sitter här med varsin kaffekopp och orkar inte laga middag. Men något måste vi ändå äta. Det får nästan bli nattamat. Det är skönt att månadens storhandling är över i alla fall.

Telefonsupport

Idag har jag suttit i en timme och sex minuter och pratat med min banks internetsupport. Helt plötsligt fungerade inte min e-legitimation, så jag kunde inte logga in på banken. Jag var tvungen att komma in för att föra över pengar ifrån ett konto till mitt bankkortskonto. Det är ju handling idag. Plus att jag skulle betala en tradera-auktion.

Det blir lätt panik vid ett sånt tillfälle. Nu har jag även engångskoder jag kunnat använda mig av, men jag måste ju ha mitt e-legg till andra saker.

Nu har vi avinstallerat, installerat om, flyttat filer och det ena med det tredje. Jag är en hejare på att följa med i supportens instruktioner. Så efter en dryg timme fungerar allt igen och jag är på språng ner på stan för att shoppa loss på potatis, fil, lök, kattmat, dragkedjor, sytråd och vin. Allt i en enda skön blandning.

Tack snälla supporten för att du finns och har tålamod med alla som ringer och krånglar.

Älskade Andersson

Han gjorde det, han fixade maskinen. Imorse ringde Andersson och väckte mig med orden: "Är du sysugen?" "Klart jag är", svarade jag käckt så han inte skulle märka att han väckt mig.

Maskinen är nu fixad och ska avhämtas i eftermiddag när Andersson med fru har återkommit från en semesteraktivitet. Nu är den servad och lagad och som ny. Andersson tycker jag har en fin maskin av mycket god kvalitet. Men det visste jag redan. Han är snäll, han Andersson. Inte nog med att han fixade till maskinen, han är inte heller så himla dyr. Sånt gillar jag.

Panik, panik

Jag skrev idag i utmaningen att jag skulle sy klar en necessär och om jag hann så skulle jag sy en solhatt. Så såg planerna för dagen ut. Jag har nästan sytt klart necessären. Det är bara lite handsömnad kvar som jag kommer att göra framför TVn ikväll.

Jag hann klippa klart solhatten och börja på den. Då händer det mest hemska som kan hända mig. Symaskinen la av, mitt i en söm. Den ville inte mata, varken framåt eller bakåt. Jag är inte helt borta när det gäller service på min maskin, eftersom jag hittills under våra (min och maskinens) år tillsammas skött den helt ensam. Ingen man ska få lägga sin hand på min symaskin! Inte annat än i nödfall, i alla fall. Så jag gjorde ren den, oljade in den. Ingenting hände. Jag rattade och skruvade och hade mig. Ingenting hände. Då kom sambon och skulle också ratta och skruva och jag kände hur irritationen ökade. Han kan väl inte mer om min symaskin än vad jag kan. Han kom fram till samma resultat att maskinen inte matade.

Då ringde jag Andersson. Andersson har symaskinservicen här i vår lilla stad. Han svarade snabbt, så jag antog att han inte hade semester. Jag förklarade mitt dilemma. Han försökte handleda mig på olika sätt, men inte hittade vi nåt fel, i alla fall inte via telefonsupport.

Då frågade jag om jag kunde få lämna in maskinen till honom. Då talade han om att han hade semester och telefonen omkopplad. Han låg i poolen och pratade med mig. Jag bara såg hur veckorna utan maskin tickade på, för om Andersson var på semester så ville han väl inte laga min maskin. Men se, det kunde han tänka sig.

Nu har vi varit hemma hos Andersson och lämnat maskinen. Han är jättebrydd över vad som hänt, men lovade på heder och samvete att fixa den åt mig så snabbt som möjligt. Kanske redan imorgon.

Andersson, jag tror att jag just nu älskar dig.

Utmaning

Jag har blivit utmanad av June på Syblogg. Jag har gjort någon liknande utmaning tidigare så det är möjligt att det blir en del upprepningar.



Först tar vi reglerna!
Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar. Be dem läsa din. Låt personen som utmanat dig veta när du svarat på utmaningen.


Fem saker som finns på din Att-göra-lista idag:
1. Naturligtvis det jag gör mest varje dag, att sy. Ska sy klart en necessär.



2. Stryka ett sprättat gardintyg.


3. Sprätta mer gardintyger som kan återanvändas till foder och annat.



4. Hinner jag ska jag börja på en solhatt.



5. Titta på Allsång på Skansen och Morden i Midsomer.



Vad gjorde du för 10 år sedan?

Det vet jag precis vad jag gjorde. Jag och min medförfattare skrev för fulla muggar på det sista av vår bok. Vi redigerade, redigerade och redigerade om och om igen tills vi var nöjda. En solig sommardag i juli satt jag på Skeppsbron och åt en lunchsmörgås tillsammans med vår förläggare och överlämnade vårt manus. Jag gjorde det ensam eftersom min skrivarkompis var på semester. Senare på året släpptes vår baby (boken) ut på grönbete. Vi fick fina recensioner vilket var en lycka.

När jag inte skrev så åkte jag runt och höll kurser och föreläsningar. Det var ett hektiskt men vansinnigt roligt år.

Ställen du bott på!

Under hela min uppväxt flackade vi land och rike runt på grund av min pappas oro i kroppen. Det var inte speciellt roligt och mina skolbetyg tog stryk av detta.

Jag är född i Uppsala och hamnade som artonåring i Sundsvall. Då blev jag helt övertygad om att jag varit norrlänning i ett tidigare liv för det kändes som att jag kommit hem. Jag räknar mig fortfarande som norrlänning även om jag inte bor där nu.

Som vuxen har det även blivit en del flyttande på grund av min fd mans studier och arbete. Vi möttes i Sundsvall men flyttade ganska snart till Stockholm. När sonen föddes köpte vi hus i Åkersberga. När sonen var fem och dottern två flyttade vi tillbaka till Sundsvall. Vi köpte hus i Matfors som ligger två mil väster om Sundsvall. Där bodde jag i elva år vilket det är det längsta jag någonsin bott på ett ställe. Vid skilsmässan återvände jag till Stockholmstrakten. Det var mest lämpligt för mig ur jobbhänseende. Numera bor jag på åttonde våningen i ett gult höghus och här vill jag vara kvar.

Fem saker du skulle göra om du var biljonär/miljardär!

Det här vet jag att jag skrivit om tidigare.

Jag skulle se till att mina och sambons barn hade en tryggad framtid.

Jag skulle köpa ett hus på Sicilien där jag och sambon kunde bo under vinterhalvåret. Det skulle vara ett stort hus så våra barn och vänner kunde komma och bo när de ville hos oss och stanna så länge som de ville.

Jag skulle även se till att vi hade en sommarbostad hemma i Sverige dit vi alltid kunde återvända när vi ville.

Jag skulle resa till alla mina önskeresmål, Rom, Egypten, Irland, Skottland, Mexico och en massa andra ställen.

Nu kommer jag inte på något mer konkret. Men blir man miljardär så finns ju möjligheterna att göra hur mycket som helst. Pengar i mängd innebär friheten att göra vad man vill. Jo, en sak till som jag kommer på, det är att köpa den där önskegitarren som sambon drömmer om. Jag kommer inte på vad den heter men det är ett riktigt samlarobjekt. Gitarrer att spela på har han redan en uppsjö av.

Nu utmanar jag: Bim på Sjöbacka, En Mölnbobo, Trebarnsmamman och Pärlmudden

Fylleri

Idag fyller jag år, hela dagen. Det är en sådan där väldigt udda födelsedag, men den är ändå mycket frustrerande. Nästa gång jag fyller så fyller jag sextio. Och det vill jag inte, fylla sextio alltså. Det känns så otroligt, förskräckligt gammalt. Jag är ju inte gammal, i alla fall inte i knoppen. Trots att jag egentligen är en tant så har jag stora problem med att tänka mig in i den rollen.

Idag har jag tänkt en hel del över det där med att fylla jämna år. När jag fyllde tio år så var jag en väldigt blyg, smal liten speta med illrött hår och massor av fräknar. Jag hade inte en aning om vad livet skulle ha i beredskap. Jag levde fortfarande i tron att jag hade en lycklig barndom. Det var innan allt förändrade sig. Tioårsdagen minns jag inte, men jag minns vilket liv jag levde då.

När jag fyllde tjugo år så blev jag myndig. Man hade sänkt myndigshetsåldern från tjugoett till tjugo. Det var innan man sänkte den ytterligare till arton år. Jag hamnade där emellan någonstans. Jag minns inte heller den födelsedagen. Livet var något jobbigare nu.

Min trettioårsdag minns jag mycket väl. Den hade jag läntat efter. Det kändes så himla fånigt att gå omkring och bara vara tjugonio. Trettio smällde högre. Dotterna var nyfödd när jag fyllde. Själva dagen firade vi hos min mamma och hennes man i deras sommarstuga. Det var stor uppslutning av släkt och vänner. En mycket trevlig dag, vad jag kan minnas.

Jag kan inte påminna mig att jag bävade inför mig fyrtioårsdag heller. Den kändes enbart rolig. Natten innan kom våra grannar och spökade efter tolvslaget. Vi hade misstänkt att det skulle bli så eftersom vi själva hade varit med och firat andra grannar på deras jämna födelsedagar. Dessutom dök det helt oförhappandes upp en gammal kompis och hennes man mitt i natten. Så det var fest natten lång. När dagen kom så skulle jag handla lite i sista minuten. När jag kom på affären, som dessutom var min dåvarande arbetsplats, kunde jag inte fatta varför en del av mina arbetskamrater gick omkring finklädda. Jag var nog helt bortkopplad som inte fattade det, för jag hann inte mer än hem när de dök upp för att fira mig. Jag hade hållit på att förstöra alltihopa genom att komma och handla.....:-) Resten av dagen tillbringades på samma sätt med vänner som dök upp med jämna mellanrum. Så när släkten kom framemot middagstid hade jag inte ens hunnit duscha utan gick omkring i solkiga shorts och tshirt. Mamma räddade hela kalaset genom att rycka in.

Min femtioårsdag tror jag att jag skrivit om redan. Den var fylld av frustration, nyskild som jag var. Men den blev bra ändå tack vare goda vänner, pappa och bonusmamma och en underbar son som överraskade.

Så nu är vi här med bara ett år kvar till nästa jämna födelsedag. Det känns lite frustrerande också eftersom det är stor ålderskillnad mellan mig och sambon. Åt fel håll, som en del kanske skulle säga. Så när jag fyller sextio då är han fortfarande bara fyrtionio. Åldersskillnaden har aldrig varit något problem för oss. Vi känner oss jämngamla och de flesta tar nog oss också för jämngamla. Vi har även barn i samma åldrar. Han blev pappa tidigt och jag blev mamma något senare. När jag hamnar i sådana här tankebanor så tänker jag att han är ju egentligen tillsammans med en gammal kärring. Men eftersom han säger att han älskar mig, mest varje dag så får jag väl tro på det. Jag behöver i alla fall inte vara orolig för att han tog mig för pengarna. Där är det en klar fördel med att vara fattig. Man vet att ens käresta och ens vänner tycker om en för den man är......:-)