fredag 5 september 2008

Insändare

Idag var jag och sambon till lotten för att skörda lite. Vi möttes av något tråkigt där. Något som gör att jag känner att jag måste skriva en insändare i vår lokala blaska. Jag kopierar in den som ett inlägg här.

Tilläggas bör att som tur var så lämnade löktjuven både potatis, morötter och rödbetor i fred. Förmodligen för att det var jobbigare att ta upp.

-----------------------------------------------------------------------
Till dig som stal all vår lök.

I våras fick vi tillgång till en bit mark som tillhör Lina herrgård. Vi skulle få ha den som en egen odlingslott. Under hela våren och sommaren har vi varit där och grejat på. Vi har fått igång marken som legat i träda ett tag. Vi har satt lök och potatis. Vi har sått många olika sorters fröer.

När det var som varmast i sommar så var vi där varje dag och vattnade och rensade. Både min man och jag har värk och andra krämpor. Ändå var det på denna lott vi lade all vår ork. Vi mådde bra av det.

Idag var vi dit och trodde vi skulle få skörda det vi kämpat med under vår och sommar. Döm om vår förvåning när vi ser att någon redan varit där och skördat. Vi hade satt silverlök, challotenlök och färsklök. Allt detta var borta.

Vi blev besvikna och arga, men framför allt så blev vi väldigt ledsna. Hur tänker man när man kan stjäla något som man vet att någon annan lagt en massa tid på? Kan man verkligen njuta av den maten?

Nu har jag ingen annan önskan än, att du som gjorde detta mot oss, satte löken i halsen och fick magknip. Jag önskar dig alla mördarsniglar på bägge ögonen. Och jag hoppas att du skäms rejält när du läser detta.

Odlartanten

Utmärkelse


1) The winner can put the logo on her blog
2) Link the person you received your award from.
3) Nominate at last 7 other blogs
4) Put links of those blogs on yours
5) Leave a massage on the blogs of the girls you´ve nominated
Jag fick en nominering från Hilda igår. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Man blir så himla glad när någon uppskattar en för den man är. Tänk bara att någon vill läsa om det jag skriver. Så nu vill jag lämna lite utmärkelser själv för bloggar som betyder något för mig.
Först naturligtvis kära Hilda. Hilda var en av de första bloggarna jag började läsa. Så vi har haft ungefär ett år tillsammans. Du och jag, Hilda.....;-)
Nästa blir käraste Spader. Som också har blivit en bloggvän. Hon skriver underfundigt, härligt, roligt, allvarligt och sorgligt. Allt i en underbar skön blandning. Det bästa åt Spader....:-)
Jag vill även ge Lena en utmärkelse. Lena och jag har flera beröringspunkter som stämmer. Vi är i samma åldersgrupp, vi har fibro och vi älskar att sy. Lena känns som någon jag skulle vilja lära känna utanför bloggvärlden.
En som också är värld en utmärkelse är naturligtvis Klimakteriehäxan. Jag älskar att läsa hur hon formulerar sina tankar. Det är alltid på pricken.
En annan som jag vill ge en utmärkelse är Gammelmamman. Jag gillar hennes sätt att skriva om sina öden och äventyr i musikbranchen. En för mig helt främmande, men spännande värld. Det är också så skönt att få uppleva hennes kärlek till Lilla körsbärsblomman och Liten söt sambo.
Det finns en som jag läst nästan ända sedan jag började blogga. Jag har lämnat något kommentar ibland, men har för det mesta läst i tysthet. Vi har även vid något tillfälle utbytit mail. Jag har både lett och skrattat högt över hennes berättelser om Talibanen och den övriga familjen. Just nu behöver hon extra uppmuntran och jag säger bara: Mona, var jätterädd om dig. Det finns bara en av dig.
En annan bloggare som jag läst länge är Petra. En ung tjej som skriver så himla kul. Och som alldeles nyss blivit västernorrlänning. Bara det är värt en utmärkelse.......:-) Det kära Västernorrland där mina barn finns och som alltid kommer att vara "hemma" för mig.
Det finns naturligtsvis massor av andra bloggare som är värda utmärkelser men eftersom jag behövde begränsa mig till sju så fick det bli dessa som betyder lite extra för mig i bloggvärlden.

torsdag 4 september 2008

Min idol Jonas

Igårkväll spelade jag in Väckelsemöte med Jonas Gardell. Ikväll har vi tittat av det. Jag har skrattat så tårarna sprutat och jag fått ont i både hals och mage. Jag älskar den mannens humor. För ett antal år sedan när filmen "Livet är en schlager" spelades in så var det ett visst samarbete mellan mitt handikappförbund och Jonas Gardell. En av våra medlemmar ställde upp och hjälpte Jonas Karlsson att gestalta en CP-skadad på rätt sätt. Detta samarbete gjorde att när mitt förbund skulle ha ett jippo, så ställde Jonas Gardell upp och medverkade. Jag glömmer aldrig när han rusar in på scenen med orden: "Hej alla rullstolspuddingar. Här kommer er egen favorithomofil". Han stannade hela kvällen och fanns på discogolvet i stort sett hela tiden som en dansande mittpunkt bland alla ungdomarna.

Ber en bön till någon

Snälla någon, ge mig en större summa pengar. Jag vill göra om vårt vardagsrum med basfärger i svart och rött. Det är bara ett krux i det hela. Det kostar pengar som vi inte har. Kan man blir frustrerad eller.........:-)

Min inre lista

Jag håller på att pricka av min inre "Efter-loppisen-lista". Så här har veckan sett ut.

På måndagen sorterade jag alla varor som var kvar. Det sydda lades i bananlådor, kläder och böcker lades i kassar att köras till Pingstkyrkans loppis. Jag började även sortera alla tyger som legat framme, men orkade inte med allt på samma dag.

På tisdagen sorterade jag resten av tygerna. Åkte iväg med loppissakerna. Fotade lite tyger och mailade kära syster och kära kusinen.

Idag har jag haft tvättstuga. Sambon skickades iväg till ett datorjobb. När han kom hem fick han order att dammsuga bilen, nu när den var tömd på sitt vanliga innehåll. Har även fotat en del idag och uppdaterat hemsidan och bildspelet. Tvätten är viken och undanlagd och sängarna är renbäggade.

Jag känner mig oerhört nöjd med att min planering fungerar utan någon skriven lista. Jag klarar fortfarande att vara administrativ ibland. Visserligen tar allt längre tid nu för tiden, men det flyter på som jag tänkt mig. Nu har jag bara några saker kvar att pricka av på min inre lista. Sedan ska jag börja sy upp beställningar igen.

Ibland är man så duktig att man själv blir imponerad......;-)

tisdag 2 september 2008

Jag - en hamster

Medan jag sydde inför loppisen så hade jag en massa lådor som stod framme på golvet. Jag ville ha allt lättillgängligt. Idag har jag sorterat upp allt. Enfärgat för sig och mönstrat för sig. Det är bara att konstatera att jag har mycket tyger. Till och med för mycket, kan man nog säga. Jag ska rensa ur en del och ge till bästa väninnan som väver. Vill inte hon ha det så kan jag skänka det till Pingstkyrkans loppis. Det kommer att bli svårt att rensa ur, men jag måste.

Jag är nog en tygoholic.

måndag 1 september 2008

Tom i bollen

Jag har en konstig känsla i kroppen idag. Det är som om luften gått ur mig. Vi hade byggt upp en förväntan på loppisen igår. Jag har suttit och sytt hela sommaren för att ha ett lager. Och så blir det platt fall av det hela.

Visst, ingenting av det jag sytt är ju i onödan. Nu ska jag uppdatera hemsidan så att den är så aktuell som möjligt. Nu kan jag även ta itu med beställningar som blivit liggandes på grund av loppisen.

Vi har även bestämt att ge loppisen en ny chans till våren. Andra säljare som vi pratade med sa att det hade varit mycket, mycket bättre på vårloppisen. Lions hade sin stora årliga loppis på lördagen. Kanske det påverkade eventuella köpare.

Vi ska gå igenom det vi rensade ur i garderober och bokhyllor och köra ner till Pingstkyrkans loppis.

Ingenting av det vi gjort inför loppisen är gjort i onödan. Det går att göra annat av det. Men idag måste jag få känna mig lite tom i bollen. (och inte glömma bort att vi ska till tandläkeren lite senare)

Så möttes vi

Gammelmamman skrev ett inlägg om hur hon och hennes älskade träffades. Hon skickade samtidigt iväg en liten utmaning att den som ville skulle skriva om hur hon/han träffade sin älskade. Här kommer min historia.

-97 skildes jag från mina barns far. Vi hade levt tillsammans i nästan tjugofem år. Tyvärr var allt för många av de åren dåliga. Men på grund av en massa omständigheter kom vi oss helt enkelt inte för att dela på oss tidigare.

När vi skildes flyttade jag iväg ca fyrtio mil för att få en chans att verkligen börja om från början. Även min jobbsituation gjorde att jag flyttade närmare kungliga huvudstaden. Jag levde ett euferiskt singelliv de första åren. Tänk att bara få rå sig själv och göra som man själv ville. Att få stänga sin egen dörr om sig utan krav från någon annan.

Under min singelperiod så chattade jag en del på Aftonbladets chat 30+. På den tiden var det en trevlig chat och jag fick många vänner via den. Jag hade ett nick som blev ganska känt. Till det nicket la jag alltid till en sk "svans" som talade om vad jag tänkte eller kände vid just det tillfället. Strax efter milleniumskiftet satt jag som vanligt där och chattade. Som en "svans" till mitt nick så hade jag lag till ordet "förbannad". Helt plötsligt så dyker det upp en Varghane 39 som undrade vem jag var som stack ut hakan så. Där satt en massa som kallade sig för Läcker blondin, Storbröstad brunett osv. Och så kommer det är en tjej som benämner sig som förbannad. Han blev nyfiken. Jag sa som det var att jag var arg på min dator för att den krånglade. Denna Varghane berättade då att han var datatekniker, så han kunde eventuellt hjälpa mig. Han gav mig några tips hur jag kunde göra och så var det inget mer med det.

Jag blev också nyfiken. Här var en man som gav mig goda datorråd, utan att kräva något i gengäld. Det kändes lite spännande. Jag hade fått hans hotmailadress ifall jag inte klarade av att lösa mitt datorstrul. Jag lyckades inte, men ville inte heller maila om mer hjälp. Några kvällar efteråt så var denna Varghane åter på näten och undrade hur det hade gått med min dator. Jag var tvungen att erkänna att jag inte fixat det. Då erbjöd han sig att komma och hjälpa mig på plats, om jag bodde i Stockholmsområdet. Det gjorde jag ju, så datum och ungefärlig priskostnad bestämdes. Allt verkade mycket seriöst.

Han skulle inte ha tid att komma förrän några veckor senare. Vi bytte ICQ-nummer och fortsatte att ha kontakt den vägen. Så småningom kändes det att vi hade många beröringspunkter som stämde. Vi berättade för varandra om våra barn, våra intressen med mera. När den där datorreparationsdagen närmade sig så kändes det som att vi kände varandra rätt bra, så jag vågade fråga om han ville ha middag när han ändå lagade min dator på en söndag. Han tackade ja, så nu var även det bestämt.

Så kom äntligen den där dagen. Det var rätt pirrigt medan jag väntade på honom. Egentligen visste jag ju ingenting om honom mer än det han berättat. Jag fick ju hoppas på att det var sant, men jag visste ju inte säkert. Så ringde det på dörren och jag öppnade. Utanför stod en liten gubbe. En vansinnigt gullig liten gubbe med ett leende som var så stort att man kunnat knyta ihop mungiporna bak i nacken. Spontant gick jag rätt ut i trappen och gav honom en kram. Han stod och kramade en bukett vita krysantemum bakom ryggen.

Vill ni veta hur det gick. Jodå, vi åt middag. Datorn fixades den tredje dagen. Jag har ännu inte betalat för reparationen. Den fjärde dagen friade han och jag flyttade hem till honom. Vi är ännu inte gifta utan "bara" förlovade drygt åtta år senare. Men det är en annan historia.

Jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag fick träffa och älska denna fantastiska man. Han är min älskade, min bästa vän och mitt allt. (Utom mina barn, naturligtvis)

söndag 31 augusti 2008

Efter loppisen

Nu har jag stått på min första loppisen. Tyvärr blev det ingen kanonsucce. Jag pratade med några andra och de sa att på loppisen i våras hade det var tio gånger bättre försäljning. Vi tänker försöka till våren igen få se hur det blir då. Men det var en kul grej att få göra. Men ack så slut man blir efteråt. Det gick bra så länge vi var där men så fort vi kommit hem så sa kropparna ifrån. Det var en pärs att släpa ur allt från bilen och upp i lägenheten. Nu ser det ut som ett bombnedslag här. Själv somnade vi bägge två på varsin säng. Nu ska jag nog bara koka på några korvar. Orken räcker inte till någon större matlagningsorgie.