lördag 4 oktober 2008

Min dotter Spara

Jag pratade med dottern igår. Hon berättade att hon besiktigat bilen och den hade fått sex stycken tvåor. Så nu hade hon och sambon bestämt att köpa ny bil istället för att kosta på den gamla. Ett klokt beslut, eftersom hennes bil var en bil som fd maken och jag köpte tillsammans för många herrans år sedan.

Dottern berättade också att de hade tänkt sig en bil i femtiotusenkronorsklassen. För det hade de ihopsparat så de kunde betala kontant. Visserligen skulle det göra att de fick skjuta upp det tänkta lägenhetsbytet några månader tills de hann spara mer pengar. "För vi lever så billigt, förstår du. Vi lägger undan flera tusen varje månad.", sa min kloka dotter.

Då blir jag så imponerad. Hur har jag kunnat få en så klok dotter som sparar så mycket pengar varje månad så hon kan köpa bil kontant och spara ihop till en lägenhet. Dessutom har hon ingen fast tjänst än utan går på en vikarietjänst som går ut sista oktober. Men det oroar inte henne för det behövs alltid extra personal så hon kan hoppa in i väntan på den där rätta tjänsten. Hennes sambon är högstadielärare så ingen av dem har några jättelöner.

Det känns rätt häftig att ha åtminstone ett klokt och förståndigt barn. Då har man nog lyckats i sin uppfostran.

fredag 3 oktober 2008

Passion

Nu när jag måste ägna den mesta av min vakna tid till att sy, så behövs det ju att någon annan tar hand om resten. Denna någon är naturligtvis sambon. Nu är inte det något problem. Han var väldigt självgående redan när vi träffades. Men får några år sedan fick han en stroke trots att han var så pass ung. Han hamnade i en deprission som resulterade i att han fastnade framför datorn och fördrev tiden med fåniga spel. Han har fortfarande rester kvar efter stroken, främst i stora koncentrationssvårigheter.

Under denna depperiod så blev det automatiskt att jag tog över mer och mer av hushållssysslorna. Och så har det fortsatt. Det är som att vi fastnat i de rollerna. Naturligtvis har han lagat mat, dammsugit mm när jag sagt till. Men det har inte gått på eget initiativ som det gjorde förr.

Så nu när det skulle bestämmas om jag skulle delta i julmarknaden så var det naturligtvis viktigt att vi båda var ense om detta beslut eftersom det påverkar oss båda. Dessutom behöver jag sambon vid min sidan när vi väl kommit till försäljningsdagarna. Så nu satte vi oss ner och lugnt och sansat diskuterade hur vi skulle lösa detta. Då kom jag att tänka på hur det var förr, i vårt förhållande.

Sambon och jag inledde vårt förhållande väldigt passionerad. Passionen tog sig uttryck på flera sätt. Dels kärleksmässigt men även humörsmässigt. Så vi grälade även passionerat. Ofta höll vi på i flera dagar och vi var verkligen inte snälla mot varandra. Sambon reagerade som en femåring i trotsåldern och jag reagerade med flykttendenser. För det mesta övergick det med att jag rev ner alla våra väskor och började packa. Jag ville ju inte vara kvar en endaste dag i detta helvete. Tyckte jag då. En gång började jag till och med skruva isär soffgruppen för den skulle jag ha med mig. Dessa gräl slutade alltid på ett och samma sätt. Att vi föll i varandras armar och grät och sa att vi inte kunde leva utan varandra. Idag kan man ju skratta åt hur barnslig man kan vara som vuxen människa.

Till slut så insåg vi att vi måste få hjälp med detta destruktiva leverne. Vi ville ju leva ihop resten av livet, men för att fixa det så måste vi få experthjälp. Så vi vände oss till kommunens familjerådgivning och träffade där världens underbaraste terapeut. Vi gick hos henne i ett och ett halvt år. Vi fick hjälp att släppa många minnen från tidigare liv som påverkade oss. Många tårar fälldes inne på hennes kontor. Sambon var på väg ut ur rummet massor med gånger när det inte blev som han ville. Men hon gav sig inte. Vi märkte själva hur vi började må bättre och bättre och kunde lugna ner oss. På slutet så lärde hon oss hur man skulle "gräla" på ett mer sansat sätt. Vi fick till och med träna på det hos henne. Det kändes lite fånigt men var jättenyttigt.

Numera grälar vi nästan aldrig. Är det något vi hakat upp oss på så säger vi lugnt och sansat att nu behöver vi prata om det här. Vi sätter vid köksbordet och går igenom problemet i lugn och ro och hittar för det mesta en lösning. Det är så himla skönt att ha det så.

Passion är underbart. Den vill jag inte vara utan. Men det ska vara en positiv passion som driver en framåt. Den har vi fortfarande tillsammans.

torsdag 2 oktober 2008

Julmarknad

De antog mitt skambud. Maskinen kommer att gå varm här hemma under hela oktober och november. Nu kör vi så det ryker. Oj vad det pirrar i magen.....:-)

onsdag 1 oktober 2008

I valet och kvalet

För några veckor sedan kollade jag upp hur mycket det skulle kosta att stå på den årliga julmarknaden på vårt museiberg. Det är en riktigt marknad till skillnaden från loppisen jag stod på tidigare i höst. Det skulle kosta tvåtusen för lördag och söndag på första advent och tusen kronor för att stå den 7/12 när det är Lucia-kröning. Jag tyckte det var för mycket pengar så jag la det åt sidan, helt enkelt.

För någon dag sedan fick jag ett mail från en av arrangörerna med en förfrågan om jag ville stå eller inte. Jag tackade nej med motiveringen att det var för stora pengar för min lilla verksamhet. Igår kom det ytterligare ett mail. De gillar mina saker och vill ha in mer hantverk på marknaden. Så jag fick ytterligare en förfrågan om jag inte ville delta. Jag tackade återigen nej med motiveringen att det var för mycket pengar.

Idag har jag fått ett nytt mail. De vill att jag ska vara med alla tre dagarna och jag får sätta priset själv vad jag vill betala för det. Visserligen ska de sedan ta ställning till mitt prisförslag. Men det känns som att bollen ligger hos mig.

Nu är jag så i valet och kvalet. Kommer jag att orka att medverka i tre dagar? Visserligen med vilodagar emellan. Kommer jag att orka sy upp ett sortiment tills dess? Då får jag lägga alla beställningar åt sidan. Det kan funka med nåt undantag. Oj så svårt det känns. Samtidigt är jag ju väldigt stolt över denna övertalningskampanj.

tisdag 30 september 2008

Svart handväska

Här kommer en bild på det senaste alstert. Väskan är sydd i ett sammetsliknande tyg. Sammeten har en mönstrad struktur. Det är ett stelt handtag och man stänger väskan genom att dra ihop banden.

Den är ca 30 cm hög och ca 84 cm i omkrets.











Invändigt är den fodrad med ett syrenfärgat tunt bomullstyg. Det är två stora fickor och en mobilficka invändigt. Handtagen är fästade inuti väskan.

Den finns nu upplagd på min hemsida.

Själv tycker jag den är söt som en karamell.....:-)

Att sno eller inte sno

Just nu har jag tagit lite paus från att sy beställningar. Jag kände att jag måste få göra något som utmanar min kreativitet. Så jag håller på med en handväska som är en verklig utmaning. Den kommer att bli klar idag, så bildbevis kommer. Det som är kvar är det hur jag ska lösa handtagsfrågan på bästa sätt.

När jag syr mina väskor så är det så att jag ibland knycker idéer. Jag ser kanske en väska på stan som jag gillar. Ibland kommer jag på mig själv att stirra på folks väskor så de skulle kunna tro att jag är en presumtiv väskryckare. Jag kanske ser en väska i en tidning eller så surfar jag runt på nätet och hittar modeller både här och där. Ändå kallar jag dem för mina egna modeller. Det jag knycker är själva idén. Sedan gör jag allt efter mitt eget huvud. Jag använder aldrig ett mönster utan klipper hela tiden på fri hand.

Det är det som är själva utmaningen, att gå från en idé till en färdig väska. Ibland händer det även att idén ändras på vägen. Jag hittar en annan lösning än den jag tänkt mig från början och så föds en ny idé. Hitills har jag alltid varit nöjd med slutresultatet och det är väl det som räknas. Och alla väskor är äkta Cickidesign.