lördag 1 november 2008

I sängen

Våra katter är uppväxta med hundar. Det har gjort att de verkar ha lite problem med sin identitet. Totte morrar som den värsta vakthund ända nerifrån magen. Elvis är som en busig valp. Han älskar att gnaga på skor och bär gärna runt dem i munnen.

Så imorse när jag vaknade hade jag en sko i min säng. Undrar vem som lagt den där.......:-)

fredag 31 oktober 2008

Kassar i massor

I två veckor har jag enbart sytt miljökassar. Arton stycken har det blivit. Jag tror inte det kommer att räcka, men det får bli så här så länge. Det finns några i lager sedan tidigare men det är bara två-tre stycken. Jag kommer inte att uppdatera hemsidan något förrän detta äventyr är över. Idag är det syfritt. Jag håller på att sorter upp band och andra tillbehör för att gå igenom vad jag har och vad som behöver kompletteras.

Imorgon börjar jag sy julsaker. Sedan vill jag sy några handväskor, några lyxkuddar, några fler burkar och fler miljökassar.

Snälla den som styr över tiden, ge mig fler timmar på dygnet och en kropp som orkar sitta långa stunder i taget.

Trött, trött, trött

Jag är genomtrött. Jag får väl skylla mig själv som har svårt att komma i säng på kvällarna. Varje dag lovar jag mig själv att jag ska gå och lägga mig tidigt eftersom jag är så trött. Problemet är bara att när väl kvällen kommer så piggnar jag till. Och då blir jag sittandes vid datorn efter att TV:n stängts av.

Idag ska jag börja sy julsaker. Men först ska jag fota det jag gjort de senaste två veckorna. Ett besök på Willys är även nödvändigt. Så vad vet man. Det kanske rent av blir en syfri dag idag. Jultygerna finns ju kvar även imorgon.

torsdag 30 oktober 2008

Duktiga sambon

Sambon skulle åka på loppis idag med äldsta sonen. Jag följde inte med för jag behövde sy. Dessutom har jag min vattengympa på torsdagar. Jag säger åt honom, att om han hittar något julrött tyg till foder, till mina julkassar, så skulle han köpa det.

Han kommer hem med en stor bit tyg. Exakt rätt färg och exakt rätt kvalitetet och han hade bara betalat tio kronor för det. Det kallar jag för väl utförd uppgift.

Då kan jag inte annat än jämföra med exet. Han hade, för det första, svarat att tyg fick jag köpa själv. Hade han, mot all förmodan, ändå åtagit sig uppdraget så har det blivit både fel färg och fel kvalitet. Helt enkelt för att han var så ointresserad av vad jag sysslade med.

Jag är en lycklig kvinna som äntligen hittat rätt man.

Dotterns ryggonda

Dottern ringde vårdcentralen igår. Där blev hon totalt nonchalerad. Hon fick ingen läkartid utan blev ordinerad Alvedon av en sköterska på telefon. Idag kan man läsa i DN att vårdcentralerna i Västernorrland är sämts i landet. Det gäller både privata och landstingsägda. Jag rekommenderade henne att åka upp på akuten. Där kan de i alla fall inte ignorera henne.

tisdag 28 oktober 2008

Uppmaning till hamstring

Igår fick jag och sambon några fina visdomsord från käraste Syster Yster. Jag delar gärna med mig av uppmaningen.

Hamstra kärlek, hamstra lycka, det kan staten inte knycka.

Oroad mamma

Pratade med dottern igår. Hon hade fått ryggskott. Det andra på inte alltför lång tid. Jag blir så himla orolig, att jag delat med mig av dålig rygg och skruttig kropp. Reumatism är ärftligt och fibromyalig räknas in i reumatiska sjukdomar enligt WHO:s klassningslista. Tänk om hon kommer att bli som jag. Min mamma hade ledgångsreumatism och enligt henne hade även mormor värkproblematik. Så det lovar inte gott. Hon är inte ens trettio år ännu och har haft två ryggskott.

Hennes sambo fyllde trettio igår och de hade haft fest i lördags. Hon har planerat länge för denna fest och längtat till att få göra detta för sin älskade sambo. När hon och sambons syster lade sista handen på dukningen i festlokalen smällde det till i ryggen. Så när alla andra var på fest och hade trevligt så låg mammas lilla skruttfia hemma i sängen och grät över eländet.

Jag försökte övertala henne att gå till läkare och be att få en ordentligt genomgång av kroppen och att man röntgar ryggen hennes. Men jag hörde hur hon bara svarade "jag ska" för att hon visste att det var det jag ville höra. Hon kommer inte att göra det. Det är jag helt övertygad om. Jag får nog peppa hennes sambo om att få iväg henne. Hans ord väger kanske mer än en orolig mammas ord.

Fan också......

måndag 27 oktober 2008

Jultyger

Det blev en liten shoppingrunda idag. Sambon skulle på apoteket så jag åkte med ner på stan för att se om Hovleverantören fått in några fina jultyger för bra priser. De hade fått hem gardiner som var felsydda så jag fick fynda det för stuvpriser. Det var inte dumt. Det blev även lite lyxtyger som det ska bli lyxiga kuddfodral av. De går även att använda till ett eller annat klädplagg till sömmerskan.

Efter tygaffären så slank vi in på Stadium eftersom sambon behövde nya skor till vinter. De hade rea så man fick köpa tre och betala för två. Sambon fick vinterskor och gympaskor. Själv fick jag ett par vita och rosa gympaskor att ta fram till våren. Så lite tillfredsställelse har det blivit i shoppingnerven.

Cickis designblogg 1 år

Idag fyller min blogg ett år. Grattis till den och mig. Det har varit ett väldigt roligt år. När jag började var jag lite skeptisk över om detta var något för mig. Det var det tydligen. Året har gått väldigt fort. Jag har fått en hel del bloggvänner. Jag har lärt mig en massa och det har varit väldigt roligt att följa många olika människors öden och äventyr under detta år. Människor som jag aldrig skulle fått kontakt med om jag inte haft denna blogg. Tack alla ni, som har andra bloggar, för att ni vill dela med er av era liv.

söndag 26 oktober 2008

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Alde i en utmaning där man ska berätta sju saker om sig själv. Det kan vara både kända och okända saker om sig själv. Eftersom jag vill hålla en viss anonymitet så får vi se hur jag lyckas. En och annan hemlighet kanske blir avslöjad.

- Jag älskar att läsa deckare. Just nu läser jag väldigt många kvinnliga deckarförfattare. Vi har ju dessutom många fina deckarförfattare, både manliga och kvinnliga. Mina favoriter är: Patricia Cornwell, Michael Connelly, Björn Hellberg, Åsa Nilsonne, Johanne Hildebrand (inte enbart deckare), Leif GW Persson, Åsa Larsson med flera med flera. Jag är inte så förtjust i engelska deckare men ibland slinker det med en eller annan sådan också. Ska jag läsa annat så blir det gärna en roman med historisk anknytning. Numera är jag enormt dålig på att läsa facklitteratur. Jag brukar skylla på att jag läst så mycket sådan i mina dagar att jag numera behöver bli enbart underhållen.

- Jag har en hemlig last. Jag älskar smycken. Helst örhängen. Förr hade jag flera stora lådor fulla med örhängen. Många var speciellt köpta för att passa ett visst plagg. Numera har jag rensat ut mina lådor eftersom jag inser att jag inte har behov av så många längre. Men det var svåra val och jag våndades många gånger. Nu hoppas jag att de fått fina hem hos någon traderare som ropade in dem.

- Jag har en annan hemlig last. Jag älskar kläder och mode. När jag sydde det mesta av mina egna kläder, låg jag oftast långt före modemässigt och jag gjorde många egna modeller. Det intresset har jag numera fått förtränga på grund av att kroppen inte längre är så smal, så man kan sätta på sig det man vill ha. Dessutom har behovet minskat och ekonomin sätter också sina käppar i hjulet. Som den fegis jag är så undviker jag att utsätta mig för frestelser så jag läser inte så mycket om mode eftersom jag vet att jag blir både ledsen och avundsjuk.

- När jag ändå är inne på att avslöja hemligheter så kan jag även berätta att jag älskar att shoppa. Nu gör jag det inte ofta på grund av bristande ekonomi så jag brukar ljuga både för mig själv och andra och säga att jag inte gillar att shoppa. Men det är som sagt var ren och skär lögn. Hade jag pengar skulle jag ständigt vrålshoppa. Nu undviker jag att gå i affären för att inte utsätta mig för frestelsen. Fegt, men så är det i alla fall.

- Jag tillhör generationen som är uppväxt och fostrad med Luther på den ena axeln och Jante på den andra. Jag har lyckats skaka av mig bägge två och tror numera på Jänte-lagen. Så jag är tillräckligt kaxig för att våga säga att jag är nöjd med vad jag uträttat i mitt liv. Jag är till och med så kaxig så jag säger att jag är mycket stolt över vissa saker som jag tidigare gjort. Jag är väldigt stolt över att varit med och förändrat situationen för många barn med Damp/Adhd. Under många år var jag ordförande i Damp-gruppen i RBU (Rörelsehindrade Barn och Ungdomar). När jag började där var omhändertagandet om den barngruppen väldigt dålig i landet. Det fanns näst intill ingenting på vissa håll i landet. Ingen ville ta det övergripande ansvaret för utredningar och stöd för gruppen. Jag fick förmånen att vara med och ta fram ett förslag till handlingsprogram som skulle vara vägledande för hur det skulle se ut med utredning och olika insatser i skolan. Sedan reste vi runt om i landet och via föreläsningar och annan lobbyverksamhet spred vi vårt budskap. Det går inte att beskriva allt vi gjorde, men det var mycket och jag är väldigt stolt över att ha fått göra denna resa genom livet.

- Jag har skrivit en bok tillsammans med en annan mamma om hur det är att vara förälder till ett funktionshindrat barn. Idén till boken var att vi ville skriva en föräldrahandbok eftersom det inte funnits någon sådan när våra söner var små. Men vi utvecklade det ytterligare så vi skrev inte bara vår historia utan vi intervjuade även ungdomar med Damp-problematik, lärare som jobbade med denna barngrupp med flera. Vi tog upp hur man, som förälder, kunde hantera kontakten med beslutsfattare inom olika områden, samt andra råd och tips. Boken blev mycket väl mottagen av både föräldrar och yrkespersoner.

- Jag har även varit med om att ge ut två tidskrifter. Den ena var en lite hemkopierad tidning för våra RBU-medlemmar i Västernorrland, som då var min hemmaförening. Vi började även ge ut ett kontaktblad för Damp-gruppen i landet. Det bladet blev så populärt att vi ökade ambitionerna och gav ut en tidning som fick stor spridning. Det var vansinnigt roligt att ge ut bägge tidningarna.

Det här var sju saker om mig. Blev ni något klokare på vem jag är? Jag lever efter teorin att jag själv skapar mitt eget liv genom mina handlingar. Den tron hade jag långt innan boken The Secret kom ut, så den blev bara en bekräftelse på det jag trott länge. Eftersom jag lever efter den teorin så är det inte heller mycket i mitt liv jag ångrar. Däremot, som ni förstått, så är det mycket jag är stolt över och på många vis har livet verkligen gått min väg. Vägen har varit lite krokig och guppig ibland, men ändå har jag nått många av de mål som jag haft. Den roligaste och mest uppskattade komplimang jag fått var av en medarbetare i Damp-gruppen. Hon skulle hålla ett tacktal till mig och då sa hon ungefär så här: "När hon hade hört att jag blivit utnämnd till ordförande för Damp-gruppen hade hon inte trott på det. Hon ansåg att jag var alldeles för flamsig och ytlig. Men efter att fått arbeta tillsammans med mig och se mig i den rollen i sju år så hade hon insett att man kunde vara både sprallig och seriös på samma gång." Hon fångade nog mig rätt bra med dem orden. Både sprallig och seriös i samma paket. Det är nog jag i ett nötskal.

Det finns mycket mer att ta reda på om mitt liv men detta får räcka för denna gång. Jag skickar nu utmaningen vidare och hoppas att någon vill ta emot den och berätta om sig själv.

De sju jag utmanar är: Hilda, Spader Madame, Gammelmamman, Klimakteriehäxan, Trebarnsmamman, Petra, Eva (Whisky och Champange).

De regler som gäller är:

- Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

Mycket ljus och mycket värme

Jag glömde ju skriva i texten till videosnutten att den avspeglade mycket ljus och mycket värme som jag upplevt under den gångna veckan med mycket goda vänner.

Ljus Och Värme (Vikingarna) Cover

Den sociala veckan

Det har varit en vecka med vissa sociala inslag. Sömnadsmässigt har det gått i miljökassarnas spår. Det har tillverkats ett tiotal sådana och fler tygbitar ligger på hög just för det syftet.

Socialt var det det i onsdags med väninnelunch här hemma hos mig. Det blev många glada skratt och mycket värme. Det är underbart med vänner som man verkligen kan lita på och dela allt med. Rätt vänner är guld värda.

Även fredagen gick i socialt tecken. Vi var på ölprovarparty hos goda vänner. Det var Oktoberfest som stod på tapeten. Många öl blev det. Och promenaden hem blev lång och staplande.

Det mest fantastiska med denna fest var att värdens föräldrar var med. De är 84 och 81 år i biologisk ålder. Men absolut inte i mental ålder. De är ofta med på våra fester och de är helt ljuvliga. Det är så underbart att sitta och lyssna på dem när de berättar om sina resor och andra minnen. De planerar fortfarande för sin framtid. Igår berättade de att de ska bila i Frankrike till våren.

Jag ser detta fenomen även hos min pappa och min bonusmamma. De är 77 och 74 år. De har inte heller slagit sig till ro utan planerar hela tiden framåt. Jag tror det är det som är hemligheten för ett långt och innehållsrikt liv. Att man aldrig någonsin slår sig ner och väntar på döden utan att man fortsätter att leva och planera för att ha många fler år att se framemot. Är det ändå så att döden hinner ifatt en så är det i alla fall medan man fortfarande är mitt upp i livet och man kan dö med ett leende på läpparna. Jag brukar säga att jag önskar att pappa ska få dö med sin hammare i handen. Då vet jag att han dör lycklig.