lördag 17 januari 2009

Trosproblemet är löst

Som jag väl nämnt någon gång tidigare så är jag alldeles för rund om magen. Den har formen av en rejäl gubbmage. Ett problem som följt med detta är att hitta trosor som vill sitta uppe. De flesta kanar ner och lägger som en korv under magen. Det är inte speciellt behagligt. Även om jag är tant åldersmässigt, så vägrar jag att bära alltför tantiga trosor. Jag vill ha trosor som ser någorlunda snygga ut. Så jag har köpt och testat en massa olika modeller utan att hitta några som funkat.

Tills igår. En av mina badvänner tipsade mig om ett ställe jag kunde gå på. Det heter Handelshuset och ligger i vårt lilla centrum. Visst har jag varit in där och tittat förr, men inte tänkt på att titta efter trosor. Det är en sådan där butik som har allt, nästan i alla fall. Det är en lanthandel utan mat. Där kan man som sagt var handla både trosor och kakformar eller varför inte en almanacka. Så igår var jag dit och köpte trosor. Idag har jag invigt dem. Tänk att de suttit på plats hela dagen. Dessutom hade de ett mycket humant pris. Dessa trosor ska hädanefter bliva min melodi.

fredag 16 januari 2009

Kreativ blogg

Jag har fått den här utmärkelsen av Tussegumman. Jag blir lika stolt och glad varje gång jag får en utmärkelse. Det är så trevligt att veta att ens blogg är uppskattad av andra. Jag skickar den vidare till er, vars bloggar jag läser. Jag uppskattar er alla jättemycket av många olika anledningar. Det är svårt att framhålla någon före någon annan. Så sug i er, allihop......:-)

torsdag 15 januari 2009

Favvosida

Jag har hittat en riktig favoritsida. http://www.cchobby.se/ Jag har haft den sparad ett tag men inte ägnat den så mycket tid. Jag är en urusel surfare. Har inte tålamod och sitta och surfa runt från den ena sidan till den andra.

Av någon anledning så slog jag upp hobbysidan igår och fastnade........!!! Idag har jag surfat runt där i omgångar och handlingslistan blir bara längre och längre. Här ska det handlas magnetlås, läckra kedjor, blingbling att pryda väskor med. Jag vill ha allt, nästan i alla fall.

onsdag 14 januari 2009

Brunnit av eller brunnit upp

Idag har jag brunnit av ordentligt, som Alex i RixFm brukar uttrycka sig. Det är så att vi haft en kreditskuld hos Wasa Kredit på vår bil. I december var den skulden så låg att jag betalade in hela beloppet. Nu var allt ur världen. Trodde jag!

I december kom en faktura ifrån dem som var nollad. Då var jag ju helt övertygad om att skulden var reglerad. Idag kom en faktura på 136:- och jag undrar då var det var för pengar. Jag försökte läsa mig till det bland deras uppradade siffror. Trots att jag är ekonom i utbildningen så lyckades jag inte förstå.

Jag ringer då upp dem för att få en förklaring. Jag vill alltid veta vad jag betalar för. Efter en liten väntetid så får jag prata med Hanna. Hon tillrättavisar mig att jag får ju inte tro att jag kan komma undan räntan. Jag försöker förklara vad det är jag inte förstår, bland annat hur jag kunde vara skyldig de 0 kronor i december och helt plötsligt är jag skyldig dem 136:-. Jag vill veta hur det gick till.

Så fort jag försöker säga det jag vill säga avbryter hon mig för att tala om att jag gjort fel. Ingen förklaring om vad för fel jag begått. Jag ber henne vid flera tillfällen att vara tyst och låta mig prata till punkt. Men det klarade hon inte så till slut brann jag som sagt var av ordentligt. Jag sa då till henne att hon skulle vara tyst, så skulle jag säga till när hon fick prata. Då slänger människan på luren!!! Där står jag med en kopplingston i örat.

Var jag arg innan så kan ni kanske gissa hur jag var efter den behandlingen. Jag vrålade rätt ut i ilska. Rödhårig med gröna ögon har satt sina spår i temperamentet.

Jag ringer upp Wasa igen, ilsken så jag nästan står och hoppar. Hör och häpna, Hanna svarar igen. Då frågade jag henne varför hon slängde luren i örat på mig. Samtalet blev bortkopplat, påstod hon. Det tror jag var jag vill om. Hon ville inte prata med mig nu heller, utan kopplar mig till kreditavdelningen.

Där får jag prata med Johan. Jag talar om för honom att jag är uppretad och även varför. Han höll med mig om att så får inte en handläggare bete sig. Han lovar dessutom att vi ska försöka reda ut problemet med pengarna. Och det gör vi. Jag får prata i lugn och ro och ställa mina frågor. Han förklarar och jag fattar på en gång. Jag hade missat att räkna in räntan när jag betalade slutpengen. Jag tog bara kapitalskulden. Jag misstänkte själv att det var något sådant, men jag ville ha det förklarat för mig.

Det slutade med att jag till och med fick Johans direktnummer, ifall det skulle strula något mer. Han skulle även ta hand om Hanna-problemet, sa han. Han återupprättade Wasa Kredits rykte hos mig.

tisdag 13 januari 2009

Sjön suger

Jag hoppas ni följer TV:s roligaste matprogram just nu. Jag gör det i alla fall. Det är Johan Ulveson och Lennart Jähkel som lagar mat i femman i programmet Sjön suger. Det går ut på att de åker runt i Stockholms skärgård med Lennart Jähkels båt och gör strandhugg här och där och bjuder goda vänner på mat.

Det har varit två program hitills. I första programmet så fick man se hur de packade båten och tuffade iväg. Det är en äkta gammal mahognybåt, ett vackert exemplar, som heter Sola. De hann inte mer än förbi Slussen så pajade motorn och de fick bli bogserade av TV-teamet till bryggan där de skulle lägga till. Johan Ulveson skar sig också. De hade Kristina Lugn som första gäst.

Igår missade jag början så jag vet inte riktigt var de la till men de var i ett kök och härjade. De är som yra höns och ingen vet vad de ska göra. Johan Ulveson verkar vara den som har störst matlagningskunnande och verkar vara perfektionist. Så är Lennart Jähkel där och duttar till det så Johan blir lite missnöjd. Igår var Sissela Kyhle gäst samt att de bjöd in körmedlemmar från en kör som Sissela och Lennart sjunger i. De bjöd på ett riktigt ordentligt smörgåsbord.

De lagar kanonfin mat och även om jag ännu inte testat något recept så gissar jag att det är gott. Men de är så himla klantiga och gör allt utan någon form av planering så gästerna får vänta. Men det härliga är att det är som det brukar vara när vi vanliga dödliga lagar mat. Allt går inte som man tänkt sig och man har ingen färdig form ståendes att bara plocka fram och visa upp ett perfekt resultat.

Jag rekommenderar verkligen detta urtrevliga matlagningsprogram. Klockan åtta på tisdagar i femman. Glöm inte det.

måndag 12 januari 2009

Dagens äventyr

Vi har en gammal skruttig Ford. Det har jag nog skrivit om förr. Ibland är den skruttigare än vanligt. Just nu är den extra skruttig.

Vi använder mest bilen till att åka och handla i. Det gör att ibland står den oanvänd på parkeringen i många dagar. Så blev det nu under alla helgerna. Vi använde den på julafton till att åka och hämta bonussonen med familj, samt att skjutsa hem dem. På annandagen fick den åka en sväng ner till pendeln och hämta bonusdotter med sambo. I mellandagarna blev det en kort sväng till Willys. Sedan har den fått stå.

Tills i torsdag, när vi behövde handla igen. Då ville inte batteriet. Det har varit kallt i många dagar så det är väl orsaken. Sambon ringde bästa vännen S och frågade om starthjälp. Han hade inte tid då, men skulle höra av sig när han kunde. Det har han inte gjort. Vännen S är en mycket upptagen person så han har väl fullt upp.

Till saken hör att vi hade kastat de gamla startkablarna före jul, för de var dåliga. Planen var att nya skulle inhandlas på Rusta, men det blev bortglömt. Idag skulle min väninna U komma och leverera mössor och vantar till en beställning. Jag frågade henne om hon kunde hjälpa oss igång. Naturligtvis ville hon göra det. Väninnan U ställer alltid upp, i vått och torrt.

Sambon ligger för ankar i kräksjuka så U och jag skulle fixa detta själv. Bra kvinna reder sig själv. Vi fixade och trixade med startkablar, men inte fick vi igång Fååården. Jag har tidigare fått lära mig att det finns olika kraftiga startkablar. Så när U:s startkablar inte funkade, så åkte vi iväg till Rusta för att köpa kraftigare. Rusta var utan startkablar men de hade en batteriladdare för en skaplig penning.

Nu har ju även Jula etablerat sig i vårt köpscentrum så vi gick dit och hittade kraftigare startkablar. För säkerhets skull kilade jag in igen på Rusta och köpte även batteriladdaren. Här skulle det startas bil.

Men icke sa Nicke. Batteriet har tvärdött. Så nu får sambon faktiskt masa sig ner och koppla in batteriladdaren. Där går gränsen för mina bilkunskaper.

Väninnan U var nöjd ändå. Hon hade ju fått gå på Rusta och hittat några kul saker. Dessutom hade vi som vanligt väldigt trevligt tillsammans. Det har vi alltid, med eller utan skruttiga bilar.

söndag 11 januari 2009

Jonas Gardell - Tillfällig gäst i ditt liv (sång)

Den här sjöng Jonas ikväll på Stjärnorna på slottet. Den vill jag tillägna min älskade sambo. Orden är precis som om jag skrivit dem själv till honom.

Sett på TV

Ikväll har jag sett två program på TV som berört mig mycket.

Det första var Stjärnorna på slottet. Ikväll var det Jonas Gardells tur att vara värd för dagen. Jonas är en stor idol för mig. Han står för så mycket som jag tror på och framför allt står han för att man ska vara sig själv och lita på att då blir det bra.

Jag har haft förmånen att träffa både Jonas och Mark i verkliga livet. Visserligen bara några korta möten och jag önskar verkligen att jag skulle få sitta och prata med Jonas en hel kväll om livet och allt det där. Det tror jag skulle ge mig enormt mycket.

Det andra som jag såg ikväll och som berörde mig starkt var filmen World Trade Center som sändes på fyran. Det var ju visserligen en spelfilm, men det handlade om personerna som var där. Oliver Stone regisserade så det kunde ju inte bli annat än bra.

I vanliga fall när jag ser något som berör mig så kan jag tänka att det är ju bara en film. Det kunde jag inte tänka den här gången. För även om det var film så var det ju även på riktigt, det som hände. Och det är så hemskt att det verkligen har hänt.

Vid sådana här tillfällen så flimrar ett antal händelser förbi. När man kommit upp i åren som jag har gjort så har det hänt en massa hemska händelser. Jag kan fortfarande minnas vad jag tänkte, kände och gjorde när jag fick vetskap om dessa hemska händelser. Det är nog så för de flesta av oss.

När Kennedy sköts i Dallas minns jag att jag var så himla rädd att det skulle bli krig. Jag var fjorton år när det hände. Jag gick i skola inne i stan, två mil hemifrån och jag var rädd varje dag att det skulle bli krig och jag inte var tillsammans med min familj.

Efter det så var det flera stora personer som sköts i USA. Martin Luther King, Malcom X, Robert Kennedy. Det började nästan kännas som vardagsmat. Det var även en massa rasupplopp och demonstationer under den här perioden.

Norrmalmstorgsdramat följde jag och fd maken hela tiden hemifrån. När sedan tyska ambassaden stormades så minns jag att jag skulle hämta fd maken på hans jobb sent på kvällen. Han kom utrusande i bilen och skrek, "De har sprängt hela skiten".

Andra saker jag minns är när Tjernobyl havererade. Då satt jag i bilen, på väg in till stan. Då bodde vi på en av orterna som fick mest nedsläpp i landet. Nej, jag är inte självlysande även om vi plockade både bär och svamp åren efteråt.

Andra hemska saker som hänt där jag minns allt är när Palme sköts. Då trodde jag sonen lurades när han kom nerspringande och väckte mig en lördagmorgon. Han hade sett det på morgonteven. Det var för otroligt för att kunna ta in.

Det blev fler sådana tillfällen när man inte kunde fatta att det var sant det som hände, Estonia, World Trade Center, Tsunamin och Anna Lindh.

Varför måste katastrofer få hända? Kan vi inte bara få leva i fred och kärlek?