lördag 24 januari 2009

Handarbetsväska

Tanken med denna modell är att man ska kunna ha den bredvid favoritfåtöljen, samtidigt som man lätt ska kunna ta den med sig till syjuntan eller stickcaféet. Givetvis går den att använda till annat, tidningsförvaring t ex.

Modellen har jag knyckt ifrån min egen handarbetskorg som är en "stationär" typ med träställning.

Den är 49 cm lång, 24 cm bred och 34 cm hög. I långsidorna är det ilagt videlon (stelt vlieseline) för stadga.

Det följer med en löstagbar botten om man vill ha större stadga när man ställer den ifrån sig. Den är gjord av vanligt liggunderlag som jag klätt med tyg.





Inuti är den fylld av fack och fickor i olika storleker. En lös ficka med dragkedja och ett skumplastfodrat fodral för glasögon, mobil eller annat stötkänsligt medföljer också. Dessa är fastsydda med band för att man enkelt ska kunna få tag i dem.

Yttertyget är kraftig bomullsväv. Fodret är ett tunnare tyg i 100% bomull. Allt är tvättbart














Dålig karaktär?

Till nyåret så gjorde jag en deal med en annan bloggare om att vi skulle sluta röka. För mig höll det i en och en halv dag. Men jag har inte gett upp än.

För snart tre år sedan fick sambon en stroke. Läkarna sa åt honom att han var tvungen att sluta röka om han ville fortsätta att leva. Det valet var inte så svårt för honom. Han slutade tvärt och jag var mycket imponerad över hur duktig han var. Han gick från trettio stycken till noll på en gång. Han använde nikotinplåster i några veckor. Sedan har han klarat sig.

Jag har inte varit fullt så duktig. Då var det väldigt jobbigt när han var sjuk så min oro gjorde att jag klarade inte att sluta just då. Men jag lyckades i alla fall att minska ner till tio om dagen. Jag låg också på trettio om dagen, innan. Så det kändes ändå bra.

Sedan har jag kämpat på med att minska ner det eftersom. Så före jul låg jag på tre om dagen. Där hade jag fastnat och inte kommit vidare. Tyckte själv att det lät fånigt att vara beroende av tre om dagen. Men så har det varit.

Tills jag då gjorde den där dealen till nyåret. Jag klarade nyårsdagen och halva annandagen. Sedan var det kört igen. Men......här kommer det ett kraftigt men. Numera börjar jag varje dag med att låta bli att röka så länge som möjligt. Jag skjuter det där första blosset framför mig. Och det verkar vara rätt metod för mig. Så nu kan det bli en och en halv till två stycken om dagen.

Idag har jag inte rökt ännu men det börjar suga rejält i den tarmen. Jag har tre och en halv cigg kvar i paketet. Har det varit för en månad sedan hade jag haft panik. Det har jag inte nu. Jag vägrar gå ut i det här vädret för att köpa cigarretter. För en månad sedan hade jag gått iväg. Så det känns trots allt som en seger.

Nu tycker nog alla ickerökare att jag är utomordentligt löjlig som inte skippar det där sista. Det är möjligt att jag är det. Men för mig är det rätt sätt att minska ner behovet eftersom. Jag har aldrig klarat av att känna mig tvingad till något. Då slår jag bakut och blir som Tjalle Tvärvigg och det får motsatt effekt. Så jag vet att jag kommer att bli rökfri. Så småningom, i alla fall.

fredag 23 januari 2009

Grymt imponerande

Jag har tidigare tipsat om Creative Company och jag gör det gärna igen. I onsdags gjorde jag en beställning. Idag kom grejerna, hemburna till dörren av DHL. Det kallar jag service. Dessutom var inte frakten dyrare än normalt. Jag är grymt imponerad.

Jag har beställt magnetlås, bambuhandtag, kedjor och karbinhakar. Här ska det sys väskor av alla de slag.

torsdag 22 januari 2009

Så det kan gå, med axelvadden på....eller av

Läste om modet på 80-talet när vi alla skulle se ut som monstuösa muskelberg. Även jag gjorde det med mina 156 centimetrar i strumplästen. Oftast hade jag fastsydda axelvaddar eftersom jag sydde det mesta av mina kläder. Men ibland hände det att jag fick använda mig av den lösa modellen, som man kilade fast och hoppades att de skulle sitta på plats. Jag hade ett par kroppsfärgade, i någon sorts skumplast.

Så var det vid det här tillfället. Jag satt på en konferensmiddag och hade en tjusig svart tröja på mig, och som sagt var, de lösa axelvaddarna på plats. Vi var ett gäng vänner av bägge könen som satt tillsammans. Plötsligt känner jag att den ena vadden börjar kana. Jag försöker lirka den på plats, men lyckas inte.

Nu var goda råd dyra. Hur skulle jag göra? Jag ville ju inte se sned ut. Jag tar ett snabbt beslut att jag ska ta av mig vaddarna. Men hur skulle jag göra det så obemärkt som möjligt. Jag hoppades på att alla skulle vara upptagna med prat och skratt och inte uppmärksamma min manöver. Jag får upp handväskan i knät. Där ska jag gömma rymmarna.

Jag inväntar rätt ögonblick och snabbt som ögat sliter jag av mig axelvaddarna och pular ner dem i handväskan. Då ser jag Eskils ögon rätt över bordet. De är stora som tefat och han säger: "Vad gjorde du? Tog du av dig lösbrösten?"

Vad skulle jag göra? Det var bara att förklara vad som hänt och vad jag gjort. Jag lovar att det blev allmänt skratt runt bordet och jag fick höra denna historia i flera år efteråt. Nu är det verkligen historia, sisådär tjugofem år efteråt.

tisdag 20 januari 2009

Dotterns draperier

Nu är dotterns draperi på plats hemma hos henne och hennes sambo. Det sitter i deras hall. Det ser trevligt ut. Jag har inte ens sett lägenheten. De flyttade vid årsskiftet. Ibland är det så tungt att ha dem så långt ifrån mig. Men det var mitt eget val när jag flyttade så långt bort, så jag får väl inte beklaga mig. Jag hade ett jättebehov av att börja om ordentligt från scratch, så att säga. Vi åker upp någon gång under våren. Det får bli lite roligare väglag först.





Jag har tydligen även blivit mormor till en ulltuss. Vet inte än vad han heter. Han är fyra år och de köpte honom via en annons. Han verkar trivas bra, enligt dottern. Han är nästan en kopia av vår Totte. Till och med ögonen är Tottes.

söndag 18 januari 2009

Köksgardin på plats

Nu har julgardinerna åkt ner och upp kom en nygammal gardin. Denna fyndade jag på loppis för 30:-. Jag fastnade för tyget och tänkte använda det till något annat. Vad visste jag inte då. När jag kom hem så insåg jag hur snygg den skulle bli i vårt femtiotalskök. Gardinmodellen är nog mer 60-tal än 50-tal. Men vad gör det. Jag är helnöjd. Jag har ett annat äkta 50-talstyg liggande som ska bli köksgardiner. Men just nu har jag så mycket andra projekt på gång så det får vänta. Tröttnar jag på den här gardinen så är det bara att återanvända den till en kasse eller något liknande.