lördag 28 februari 2009

Varför?

Det är skrämmande med alla bränder och allt som händer här nu. Miljoner till spillo, helt i onödan. Visst, Willys klarar sig alltid. Men tänk alla de små enskilda butikerna och företagen som drabbades. En av våra närmaste vänner har förmodligen fått sitt företag förstört genom vatten- och rökskador. Vi vet inte ännu eftersom de var bortresta när det hände. Jag såg en av mina tyghandlare stå med tårar i ögonen samtidigt som han sa: "Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag är utblottad."

De jag tänker allra mest på är alla anställda som helt plötsligt står utan jobb. Vad händer med dem? Det betalas förmodligen ut en statlig lönegaranti eller att försäkringsbolagen går i under en tid. Men hur får så många nytt jobb när det redan nu är sådan arbetsbrist? Allt har rasat för så många, bara över en natt. Det är så hemskt och så onödigt.

Jag vill kalla det terrordåd och anarki!

fredag 27 februari 2009

Guldkänsla

När det fysiska avståndet är stort kan ett långt, glatt och pladdrigt telefonsamtal med dottern vara guld värt. Det förgyller hela dagen,

torsdag 26 februari 2009

Det brinner i vår stad

Inatt har fyra av min lilla stads matbutiker brunnit. Willys som vi brukar handla på är nedbrunnen till grunden. En Icabutik i samma område likaså. En Tempobutik i ett annat område är nedbrunnen plus att ytterligare en Willysbutik är eldhärjad. Där kom personalen i tid och hann släcka branden.

Sedan strax före jul har sju butiker brunnit här i stan. Förutom nattens bränder så är det Coop Forum, Ica Maxi och ÖB som eldhärjads på olika sätt. Dessutom har ett gym i vårt centrum brunnit. I vissa bostadsområden bränns bilar och soprum. Vad är det som händer egentligen? Det känns väldigt skrämmande.

En sak som skrämmer mig mer än själva butiksbränderna är kommentarerna när man läser tidningen online. Det är att många skyller på att det måste vara invandrare som ligger bakom detta. Så fort det händer något här i stan så är det invandrargrupperna som får ta skott för det. Jag vet inte vilka som ligger bakom de olika händelserna, men att förenkla det till att skylla på invandarargrupperna känns i alla fall fel för mig. Det finns kriminella i alla grupper oavsett vart vi kommer ifrån. Det tror jag aldrig att vi får glömma.

Så länge vi inte vet orsakerna till bränderna och vilka gärningsmännen är, så tror jag man ska ta det lugnt i spekulerandet.

onsdag 25 februari 2009

Utmaning

Ulvstrumpa har utmanat mig. En lite kul och annorlunda utmaning.

1. Vad ville du bli när du var liten? Jag hade en het önskan om att bli arkeolog. Jag läste allt historiskt som jag kom över. Historieintresset finns kvar även om det inte är lika intensivt längre.

2. Vad blev du? Jag kan ju inte ens säga att jag blev stor med mina 156 centimetrar. Numera är jag visserligen nästan lika bred som jag är hög, men det är en annan femma. Yrkesmässigt så har jag haft så många olika yrkesroller att jag jag blir mest förvirrad när någon frågar vad jag jobbat med. En sak jag inte skulle bli i alla fall, var egen företagare. Jag växte upp i en släkt fylld av entrepenörer. Som barn insåg jag nackdelarna med det. Och vad blev jag? Egen företagare, och älskade varje minut av det.

3. Samlar du på något? Den som läst min blogg ett tag vet att jag samlar på tyger och böcker. Och glasfigurer. Det är så vackert med glas.

4. Vem skulle du vilja slå på käften, alt. skicka en brevbomb till? Orsak? Vet inte om jag har så mycket av slagskämpe inom mig. Jag tycker i alla fall illa om folk (länder) som krigar och gömmer sig bakom religionens förtecken. Likaså människor som på andra sätt rättfärdigar sina handlingar och åsikter genom religion.

5. Vem skulle du vilja krama? Orsak? Sambon kramar jag ju ändå, så han faller väl bort. Annars är det väl mest mina barn, mina vänner och andra närstående som jag vill ge en kram. Och som jag kramar när jag har chansen. Varför? För att jag älskar respektive tycker om dem.

6. Hur ofta ljuger du? Eftersom jag tycker illa om människor som ljuger så vore jag ju en idiot om jag själv sysslade med detta. Jag är en urusel lögnare. Jag kommer aldrig ihåg vad jag sagt så det är lika bra att hålla sig till sanningen direkt. Någon nödlögn har väl slunkit igenom. Mest har det då handlat om bortförklaringar varför jag kommit för sent till ett möte eller liknande.

7. Vad var det bästa som hände i går? Det finns bara ett svar på det: Bokrean, vårens höjdpunkt.

8. "Säffle...på vägen till Provence". Är det en bra slogan? Låter mest konstigt i mina öron.

9. Kan du jonglera med tre bollar? Saknar allt vad bollsinne heter. Tillhör gruppen som valdes sist in i brännbollslaget i skolan.

10. Vad är det godaste du har i kylskåpet just nu? Det finns rätt mycket gott i mitt kylskåp just nu. Jag älskar mackor så det finns en del gott pålägg, bland annat salami och pastrami.

Ulvstrumpa la till en alldeles egen fråga, vad önskade du dig mest av allt när du var barn? Jag är så tråkig att jag inte kan minnas vad jag önskade. Jo, när mamma var gravid med min lillebror så hade vi en läkarbok hemma. I den fanns det tecknade bilder på hur fostren såg ut i magen. En var rosa och en var blå. Jag hade svårt att bestämma mig för vilken jag önskade så jag önskade mig bägge två. Fick det också så småningom, dock ej samtidigt.

Jag skickar nu utmaningen vidare till den som vill anta den. Hoppas ni vill det.

tisdag 24 februari 2009

Bokrea

Nu har vi varit på bokrea. Det känns lite konstigt när man är på bokrea på Ica Maxi. Men ett faktum är att de var 10-20:- billigare på varje bok än i fackhandeln. Är man då som jag en fattig pensionär så får man handla där det är som billigast. Nu hade jag sparat ihop lite så jag kunde unna mig en del. Men när det gäller böcker och tyger så önskar jag att jag hade en outsinlig penningbrunn att ösa ur. För sambons det fick det bli Akademibokhandeln. Om jag slukar skönlitterära alster så vill han ha böcker om historia och musik. Det hade de inte så mycket av på Ica. Jag blev besviken på Akademibokhandeln för de hade inte en endaste liten bok om att sy. Det är inte konstigt att sömnadsböcker kostar skjortan på Tradera. Utbudet är ju minimalt. Jag har hittat en om att sy väskor på Bokus så den ska jag klicka hem nu när jag kollat in IRL-utbudet.

söndag 22 februari 2009

Bildspelet

Nu har jag äntligen kommit mig för att uppdatera mitt bildspel.

Skyddsängeln

Jag har fått en skyddsängel av Tussegumman. Hon har lagt ut den till sina vänner och uppmanar oss att ta del av den om vi vill. Det är klart jag vill det. Jag blir glad över gåvan.

Denna skyddsängel har jag levt med i hela mitt liv. Jag har nämligen en exakt likadan tavla hängades över min säng. Den är numera så blekt att den skimrar mest i ljust gult och grönt. Den har ju hängt med länge.

Jag fick den av mina gudföräldrar när jag döptes. Jag fyller 60 i sommar och har en skyddsängel över min säng. Det skäms jag inte för. Den har alltid suttit ovanför min säng oavsett vart i landet jag bott. Jag har inte känt mig hel utan den.

Mitt liv har, som de flesta andras liv, varit kantade av både det ena och det andra. En del jobbigt, annat rätt trevligt. Jag är helt övertygad om att min skyddsängel sett till att jag kommit ut hel ur det mesta. Kalla mig gärna barnslig och naiv, men det är så jag är innerst inne.