lördag 4 juli 2009

Internet Explorer 8

Som ni sett tidigare så har jag haft datastrul ett tag. Det har varit systemfiler och liknande som trasslat. För att komma förbi detta så ominstallerade vi Explorer. Vi lade in Internet Explorer 8. Sedan dess har det krånglat av och till. Det fungerar ibland, ibland fungerar det inte. Saker blockeras, ibland kan jag inte kommentera i min egen blogg, vissa saker syns inte och sidan vill ibland inte stängas ner på korrekt sätt. Ibland fungerar allt hur bra som helst. Det är som att spela på lotto, ibland vinner man men för det mesta vinner man inte alls.

Nu är jag en tjurig jäkel och vill få det här att fungera i just IE8. Jag skulle kunna gå över till Firefox eller Google crome. Kanske jag gör det, men jag blir sne över att IE8 inte vill som jag vill.

Nu till en fråga. Är det fler än jag som installerat IE8 och använder sig av Blogger som har problem? Har ni i så fall kunnat lösa det och hur gjorde ni? Tacksam för svar.

Sjukdomsvinster

När man blir långvarigt sjuk så är det lätt att man åker ner i deppträsket och bara ser det negativa. Det gjorde jag i alla fall från början. Det händer fortfarande att jag trampar snett ibland och hamnar lite i utkanten av det träsket. Men nu har jag lärt mig ganska bra att försöka skynda mig därifrån så fort som möjligt.

Nu försöker jag fokusera på det som kallas sjukdomsvinst, det vill säga det positiva som man kan uppleva genom att vara långtidssjuk. Låter det knäppt? Ja, kanske, men jag ska försöka förklara så ni förstår.

Idag har jag suttit vid symaskinen och lyssnat på Lena Philipsson, som var dagens sommarpratare. Det hade jag kanske inte kunnat göra om jag varit frisk. Hade jag jobbat kvar i butik, så hade jag förmodligen jobbat helg. Butiksbiträden jobbar för det mesta varannan helg. Hade jag haft kvar företaget, så hade jag kanske jobbat med ett läger eller något annat idag. Hade jag varit ledig, så hade jag förmodligen varit tvungen att ta itu med städning, tvätt eller något annat måste, som måste hinnas med när man är ledig någon dag då och då.

Nu behövde jag inte göra det utan jag gjorde precis det jag helst ville göra. Kombinera radiolyssnande med en stund vid symaskinen. Det kallas en sjukdomsvinst.

Äntligen får min kropp leva ut sin egen dygnsrytm, den som varit så jobbig att leva med när man visste att man måste kliva upp tidigt på morgonen. Nu kan jag njuta av nätterna och sova några timmar på förmiddagen. Många tycker jag är konstigt på grund av det, jag kallar det sjukdomsvinst.

Äntligen kan jag sy så mycket som jag vill och orkar. Min kreativa sida har fått en helt annan riktning än vad jag själv trodde jag klarade av. Förr sydde jag mina och barnens kläder själv. Komponerad egna modeller och njöt av det. Den kunskapen har jag fortfarande. Men nu har jag även kunnat utveckla det vidare till att sy väskor och annat roligt. Att leka med färger och tyger som jag själv vill. Jag känner hur den kreativa ådran utvecklas mer och mer och jag gläds åt det. Det är en mycket härlig sjukdomsvinst.

Jag strosar mycket mer nu än jag gjorde förr. Förr stressade jag fram och gick fort, fort för att hinna med så mycket som möjligt. Jag levde ständigt med klockan i handen, tänkte att jag hinner plocka ur diskmaskinen eller hänga tvätten innan jag ska sticka. Ständigt på språng. Nu klarar jag inte av att stressa. Har äntligen lärt mig hur dåligt jag mår av det. Alltså strosar jag på i min egen takt och njuter av det jag ser och hör. Vilken underbar sjukdomsvinst det är.

Jag kan träffa min vänner när jag och de vill. Vi behöver inte träffas när vi har tid, utan när vi har lust. Det är inte en massa planerande med agendan i handen, utan vi kan ringa eller maila varandra och fråga: "Fika på stan imorgon?". Återigen en härlig sjukdomsvinst.

Det finns en hel del flera saker som är sjukdomsvinster. Det gäller bara att lära sig att se dem, fokusera på dem och njuta av dem.

Man kan vända allt detta till negativa saker, att jag förlorat en massa på vägen. Visst har jag det. Men så vill jag inte tänka. Jag vill se det positiva i det hela. Jag skapar mitt liv på det sättet, att alltid försöka tänka positivt.

fredag 3 juli 2009

Gamla hundar och goa gubbar

Nu hoppas jag att allt ska fungera igen. Jag har fått ny webläsare, nytt mailprogram och nytt Norton. Nu är det bara ett problem. Jag måste ju vänja mig vid allt det nya. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Men det ska nog ordna sig om jag får ropa på sambon då och då när jag inte fattar ett dugg.

Han den goa gubben, sambon alltså, har suttit uppe i natt och installerat och fixat för att datorn skulle vara klar när jag klev upp. Fattar ni att jag älskar den mannen, när han gör sådana saker. Han ska få sova en liten stund till. Sedan måste vi ner på apoteket och på hemvägen ska vi gå till vår lilla närbutik och handla det nödvändigaste för helgen.

Vi är fortfarande bussburna och det känns faktiskt ganska bra. Tror att sambon också tycker det verkar rätt okej.

En härlig kväll

Det som häromdagen var ett mindre datorstrul med inställningar som krånglade blev till ett stort datastrul när ingenting ville fungera. Sitter just nu vid sambons dator för att åtminstone visa att jag lever. Sambon håller på att ominstallera det mesta på min dator.

Ikväll har vi varit på lokal för första gången på flera år. Jag fyller jämt om några veckor. Det är inget jag kommer att fira, men för ett tag sedan så kände jag att jag ville gå ut och äta. Det var så länge sedan vi kunde unna oss det. Jag hade sparat undan lite sypengar, så jag bestämde att det fick bli födelsedagspresenten till mig själv. Ni som handlat senaste perioden är alltså delaktiga i denna present. Tack så väldigt mycket för den underbara presenten........:-)

Jag bestämde i måndags att jag ville gå ut den här veckan nu när det är så fina kvällar med värme och möjligheten att sitta ute och äta. Hur vädret är när jag fyller år vet man aldrig. Jag hade spanat runt lite när jag var på stan med min lilla skyddsling igår så jag var ganska säker på vart jag ville gå.

Vi åkte ner på stan vid sjutiden, strosade runt hand i hand och tittade på folk. Gick till några olika restauranger och kollade tillsammans, men efter ett gemensamt beslut hamnade vi på det stället jag redan valt ut. Vi har ätit där en gång tidigare, för fyra-fem år sedan och då hade de bra mat.

Vi blev mycket glatt överraskade. Det var fullsatt på deras veranda, men vi fick ändå ett bord för två alldeles mot vattnet. Snabbt kom en servitris och frågade om vi ville dricka något före maten. Vi bestämde att vi skulle ta in en flaska vin som skulle få räcka över måltiden. Den kom snabbt och hovmästaren pratade lite lagom medan han öppnade. Snabbt kom servitrisen tillbaka och tog upp vår beställning på mat. Det kan låta tråkigt att vi bestämde oss för pizza, men det kändes så frestande. Det är något vi inte köper i vanliga fall. Det var en hit. Det är nog den godaste pizza jag ätit i hela mitt liv. Botten var perfekt gräddad med en god sälta i degen. Det var ingen slafsig burkskinka eller burkchampingoner påslängt utan allt var färska varor. Hämtpizzor i all ära, men de kan slänga sig i väggen. Det här var en smakupplevelse. Kanongott. Till efterrätt tog vi kaffe och pannacotta. Också jättegott.

Servicen var fenomenal hela tiden. Det verkade inte som att de hade egna bord uppdelade mellan sig utan den som hade tid kom när de såg att det var dags. Hovmästaren hade totalkoll och vakade över det hela, hela tiden, samtidigt som han var med och hämtade disk, tog hand om notor och var allmänt trevlig både mot gäster och personal. Jag är mycket imponerad. Jag har ju ett litet förflutet i restaurangbranchen eftersom både farmor och pappa haft egna smårestauranger, så man vet ju lite vad man ska titta efter.

Strax efter tio var vi hemma igen efter en underbar kväll som vi verkligen behövde. Det har varit lite väl mycket strul ett tag nu. Allt redovisar jag inte här, men det har varit mycket på sista tiden. Nöjda och belåtna slet vi av oss kläderna när vi kom hem och...................

.......................Just det, säckade ihop framför TV:n och tittade på Jack Bauer..........vad trodde ni???? Snuskpellar.......:-)

Uppdatering: Jag fyller naturligtvis jämnt, inte jämt.

onsdag 1 juli 2009

Datorstrul

Har haft datorstrul i några dagar. Det är uppdateringar som hängt sig och strula till det. Igår verkade det som att sambon fått till allt men nu upptäcker jag att jag kan inte kommentera i min egen blogg så han får fixa till lite mer.

Så ni som inte får svar på era kommentarer, håll ut, de kommer så småningom.

Nu ska jag strax iväg och fika med en ung väninna. Hon var deltagare på ett av mina läger för länge sedan. Vi har hållit kontakten sedan dess. Det är snart tio år sedan. Idag kommer hon hit till stan för en fika på något mysigt ställe.

tisdag 30 juni 2009

Mattips i värmen

Här kommer några förslag på mat att äta i värmen. De är väldigt lättlagade. Bara att röra ihop. Och svala och lättätna i denna värme. Smaklig måltid.

Pasta med sardingremolata

4 personer

400 g pasta, gärna tagliatelle eller annan bandspagetti
2 burkar sardiner i olja (á 120g)
2 pressade vitlöksklyftor
1 dl skuren slätbladig persilja
3-4 msk citronolivolja
2 krm salt
Nymald peppar

Gör så här:

1. Koka pastan enligt anvisningar på paketet.
2. Ta bort skinn och ryggrad och mosa sardinerna tillsammans med vitlök, persilja och citronolivoljan. Smaka av med salt och peppar.
3. Servera med den avrunna pastan tillsammans med nymald svartpeppar och lite extra olivolja.

Det här receptet kommer från Allt om Mat. Egentligen ska det vara rivet citronskal i en riktig gremolata. Här har man fuskat till det med citronolivolja. Det funkar bra. Sist jag gjorde det här så hade vi så lite citronolja så jag tog vanlig olivolja och droppade i citron från flaska. Det blev ännu godare och man kände faktiskt smaken av rivet citronskal. Det var Coops citron på flaska om det kan ha någon smakbetydelse. Ni får testa er fram.

Tonfisksallad

4 personer

I burk tonfisk i olja (200g)
I knippe slätbladig persilja, grovhackad
½ rödlök, finhackad
4 sardellfiléer, finhackade
2 msk kapris
30 pimentofyllda oliver, grovhackade
1 pressad vitlöksklyfta
½ röd pepparfrukt, strimlad
Saften från 1 pressad citron
1 tsk salt
2 krm nymald svartpeppar

Gör så här:

1. Slå bort oljan från tonfisken. Blanda med persilja, lök, sardeller, kapris, oliver och pepparfrukt.
2. Smaksätt med citron, salt och peppar.

Receptet är från Allt om Mat. Där förslår man att man ska äta knäckebröd med färskost, gärna ricotta, till. Eller kokt potatis om man vill ha det som en matigare måltid. Vi brukar ha pasta till och tycker det blir jättegott.

måndag 29 juni 2009

Totte, Totte gamle vän

Nu är Totte på tapeten igen. Börjar smått känna mig som en orolig småbarnsförälder. Jag vet att jag var morsk och sa att när Totte bad om att få sluta så skulle han få göra det. Nu går vi här och lyssnar inte på det örat.

Fast egentligen har han nog inte bett oss än. Så här är det. I förra veckan slutade han plötsligt att äta. Totte har alltså alltid, ända tills nu, varit en väldigt matglad fyr, som inte tackat nej till livets godbitar. Han har varit galen i ostkrokar och pepparsalami, t ex. Eller som när han lärde sig öppna frysen i förra lägenheten. Vi kom hem en dag för flera år sedan och hittade frysdörren öppen och en massa mat utdraget på golvet. Då bodde sambons dotter hemma, så naturligtvis skyllde vi på henne, att hon inte stängt frysdörren ordentligt så djuren kunnat komma åt maten. Då hade vi två hundar, Tina och Dronning, och två katter, Totte och Mimmi. Djuren hade kalasat på bland annat kycklingfile, köttfärs och lite andra godbitar, som vi hittade lite här och där på golvet. Bonusdottern nekade, men vi var så helt övertygade om att hon ljög så vi kunde inte tro på henne.

Vi kom hem ytterligare en gång och samma historia upprepade sig. Tills vi en dag får se hur Totte öppnade frysdörren. Han körde in tassarna i gummilisten och fick på så vis dörren att öppna sig. De andra djuren var sedan kvicka att förse sig. Vi bad naturligtvis bonusdottern om ursäkt, för våra grundlösa beskyllningar. Samtidigt var vi lite imponerade över denna företagsamhet som Totte visade prov på. Det finns ju massor med humor i detta också.

Nu fick vi spärra frysdörren, precis som man fick göra när barnen var små. Då slutade dessa äventyr. Tills den dagen när vi kommer hem och hittar en massa mat på golvet igen. Denna gång från kylskåpet! Vi hade alltså en sån där kombinerad kyl och frys på höjden, så kylen kom man inte åt från golvet. Nu hade de dragit ut och kalasat på entrecote, leverpastej, korv och en hel massa annat. Vi fick slänga jättemycket för det var lite bitet och tuggat både här och där på matvarorna som dragits ut.

Vi förstod att det var Totte som återigen var boven. Vi funderade som sjutton på hur han gått tillväga. Till slut kom vi på honom. Han hoppade upp på bänken bredvid kylen och därifrån öppnade han dörren och kunde stå där och dra ut det han ville ha. Som tur var så fick vi snart en ny kyl/frys från värden. Där var dörren hängd åt det andra hållet. Vaktmästaren ville hänga om den, men vi sa att det var bra som det var. Efter det fick vi ha maten ifred, i alla fall det som fanns i kylen och frysen.

Så ni kan förstå att vi blev ängsliga när detta matvrak lägger av att äta. Jag försökte med att ge honom lite fil. Det ville han ha, men bara lite grand. Uppvispat ägg, gick bra. Det slickade han i sig. Men inget annat. Vi grunnade på än det ena, än det andra, hur vi skulle göra. Avlivning diskuterades också, men vi kände att vi ville försöka några dagar till innan vi tog det beslutet. Han verkade inte ha ont, eller något sånt.

I fredags när vi var och handlade så kom sambon på att Totte brukar gladeligen dricka upp den ljumma mjölken som blev över när sambon ätit sin semla. Mjölk förekommer inte så mycket i vårt hushåll, utan vi går och köper det när vi behöver det. Nu köpte vi en liter och jag ljummade på den när vi kom hem. Oj, så han drack. Helt plötsligt verkade det som att Totte kom på att han var hungrig för han tiggde mer och nosade i de andra matskålarna. Det var inget som föll honom på läppen, utan jag vispade upp ett ägg igen. Det åt han upp och tiggde mer mat.

Dagen efter gick vi på Vivo i vårt centrum och köpte en sån där liten påse Whiskas, som är svindyr, men som vi tänkte att vi testar i alla fall. Vi köpte även en burk sardiner för det visste vi att han gillade. Nu började jag känna mig som pappa måste ha gjort när han köpte alla möjliga sorters godbitar bara för att få mamma Eivor att äta lite.

Vi lyckades tydligen bra i vår iver för nu äter Totte igen. Inte så mycket åt gången och inte vad som helst. Idag har vi köpt Whiskas-påsar för kattungar. Det är ännu mindre bitar i den plus att det är mycket vitaminer tillsatt. Börjar Totte nu att gå i barndom så vet vi vad det beror på, kattungematen......:-)

Vad gör man inte för sina ludna småbarn? Är man fjantig eller är man fjantig?

Kall och varm

Jag mår inte så där himla bra av denna värme. Känner att jag blir grinig, otålig och rastlös. När man ska sova är det ett rent h-vete. Vår lägenhet är extremt varm, trots öppna fönster, bordsfläkt och nerfällda persienner. Nu framåt natten blir det någorlunda svalt på balkongen.

Igår kom jag i alla fall på ett knep att förbättra sovandet lite grand. Sedan många år har jag en lite gelekudde som heter Cold and Warm. Den har jag köpt på apoteket. Vill man ha den varm så kör man den i mikron och vill man ha den kall så har man den i frysen. Nu ligger den i frysen, tillsammans med en frottehandduk. Igårnatt så la jag detta paket under nacken medan jag låg och läste. Vilken härlig svalka, att få kyla ner kroppen lite grand i alla fall. Ikväll har jag även våra täcken ligger på balkongen. Hoppas det hjälper, så man får sova någorlunda skapligt ändå. Om det är nyttigt för värk eller inte bryr jag mig inte om. Bara jag får lite svalka.

Samtidigt känns det som att man får inte klaga över värmen. Det är den vi längtar efter hela vintern. Snacka om att man är kluven.