lördag 18 juli 2009

Minnen dammas av

Förr, i mitt gifta liv när jag var både yngre och friskare, brukade jag storstäda huset från golv till tak, två gånger om året. Så kan jag inte göra längre. Jag har fått tänka om helt och hållet när det gäller kraven på ett välstädat hem. Numera försöker jag att ta ett ordentligt tag med allting en gång om året. Dessutom får det bli i spridda skurar, när jag orkar.

Idag har jag tagit prydnadshyllan i köket och minnena väller över mig när jag putsar och diskar de olika sakerna. Där står mammas gamla kryddburkar i plåt. De som en gång var vackert blå med gula rosor och som nu har en bleknad patina. Lyfter man på locket och snusar kan man fortfarande känna blandningen av kardemumma, kanel och nejlika. Det händer då och då att jag tar ner dem och snusar i dem bara för att få tag på barndomskänslan igen, då när vi fortfarande var lyckliga.

Där står också sambons mammas vackra keramikkruka som är en av de få saker som finns kvar efter henne. Jag tycker mycket om den och får en liten närhet till den svärmor som jag aldrig fick träffa. Svagdricksflaskan från mormor och morfar finns också med på hyllan. Minnena av morfar som hämtade flaskan från hyllan i källartrappen. Där var det svalt och bra för drickan att stå. Källartrappen som vi barn fick akta oss för eftersom den var så brant.

Bland dessa saker trängs också kaffekvarnen som är från mormor och morfar. Den som mamma köpte kaffebönor till för att hennes barnbarn skulle få känna på hur det var att mala kaffe förr. Mitt bland allt detta står det även burkarna med torkade trattkantareller och trumpetsvamp. De påminner mig om svampräderna som jag och väninnan S hade förra året i vildsvinsland. Även nu måste jag öppna på locken och snusa och känna skogsdoften.

Vilket får mig att bestämma mig för att ikväll blir det kassler, hasselbackspotatis och riktig svampsås.

fredag 17 juli 2009

Shopping utan bilen fortsätter

Nu har vi varit och storhandlat. Det var ju "löning" idag eller rättare sagt imorgon. Vi är fortfarande billösa, men en snäll vän ställde upp och lånade ut sin bil till oss. Vi passade på att köpa en massa tunga saker. Det blev flera säckar med kattsand, vatten i massor plus andra tunga saker. Vi fyllde hennes lilla Skoda men nu klarar vi oss ett bra tag.

Med vänners hjälp och lite egen uppfinningsrikedom så fixar vi detta med att vara utan bil. Det som retar mig mest är att den står på parkeringen och kostar i skatt och försäkring utan att vi kan använda den. Nu börjar till och med sambon luta åt att vi ska vara helt bilfria. Han har tittat på en "Dramaten", som inte ville höra talas om för två veckor sedan. Vi har även pratat cykel utan att han går i taket. Så vi får väl se hur det blir. Jag kan mycket väl tänka mig att leva utan bil och lägga de pengarna på något roligare. En Sodastream till exempel för att slippa släpa en massa vatten....:-)

1964

Då var jag femton år och såg ut så här.

torsdag 16 juli 2009

Alla är vi bra

Ibland kommer det kommentarer bland inläggen om att någon säger att de inte kan sy, att de är så dåliga på det. Det kan då uppfattas som att de känner sin nedvärderade för att de inte kan just detta. Jag brukar då svara att alla är bra på någonting. För så är det. Det gäller bara att hitta det, ta fram det och våga erkänna, att det här är jag duktig på.

Många av oss är fostrade med Janthe på ena axeln och Luther på den andra. Man ska vara präktig, ordentligt och duktig, samtidigt som man inte får tala om att man är duktig. Det är helt sjukt. För det är ju så att vi måste få känna oss duktiga för att må bra. Vi måste få erkänna att vi kanske till och med är bäst på någonting. En positiv självbild är den bästa medicinen som finns.

När jag jobbade med barn och ungdomar med Damp så var det detta bland annat som vi jobbade stenhårt med. Att lära dem att de var bra och duktiga och dög precis som de var. Ofta har dessa barn och ungdomar en väldigt negativ självbild. De får lära sig tidigt att de inte klarar samma saker som sina jämnåriga kamrater. De får höra att det alltid är de som bråkar, att de alltid ställer till det på ett eller annat sätt. De hänger inte med på samma sätt som sina kamrater när de lär sig läsa och räkna. Det är kanske svårt att spela fotboll och brännboll eller att lära sig cykla. Det är klart att man får en negativ självbild då. Många vänder då det bråkiga och störande till något positivt i sina egna ögon, allt för att få uppmärksamhet. Är man inte bäst på att vara bäst så kan man ju se till att man är bäst på att vara sämst. Då syns man i alla fall.

Så detta jobbade vi mycket med. Att vända den negativa självbilden till något positivt. Ofta satt vi då och grupp och var och en fick skriva ner eller berätta vad de var bra på. Väldigt många visste inte vad de var bra på. Så ibland fick vi dra det ur dem. Det kunde bli att en var bra på att dricka te, eller en var bra på att reta syrran och andra saker som man kunde dra fram. Det var där vi fick börja att jobba och bygga vidare på, för att hitta andra mer positiva saker.

När jag startade upp mitt föredrag så innebar det att jag var tvungen att tala om för mina presumtiva kunder att jag var så bra att de skulle hyra in just mig. Eftersom jag startade från noll så var jag ju tvungen att ragga kunder. Det var det svåraste som fanns att ringa runt och tala om att jag var bra på det här. För det första var jag ju tvungen att övertyga mig själv om att jag var bra på detta, för att få andra att tro på det. För jag visste ju att jag var bra, det hade jag fått bekräftelse på av alla nöjda lyssnare, när jag hade haft det som fritidssyssla. Jag lärde mig att sälja mig själv och jag tror inte att någon någonsin var missnöjd med sitt val.

Det är så ledsamt och tragiskt när man möter folk som inte tror de är bra på något. Därför vill jag uppmana alla, att även om alla inte kan sy så är de bra på något annat. Tänk efter och plocka fram det du är bra på. Tala om för dig själv i första hand att detta är jag bra på. Utveckla det vidare till att tala om för omvärlden att just det här är jag väldigt bra på.

Som sagt var så är den positiva självbilden den bästa medicinen som finns. För det negativa kan sätta sig i ryggraden, så vi blir krumma. Tror vi på oss själva så reser vi på oss och får en bättre hållning. För att inte tala om hur bra psyket mår av att veta att jag är bra och jag duger precis som jag är.

onsdag 15 juli 2009

Omtänksamt

Sambon är och hjälper en kompis med lite dataproblem idag. Jag har haft det väldigt lugnt och skönt. Pysslat lite med att rita av ett babymönster som jag fått lånat, samt fortsatt med pysslet runt lapptäckes-ufot.

För en stund sedan så ringer sambon och säger att han ska gå ut och äta med kompis. "Du kan väl äta kycklinggrytan jag lagade häromdagen" säger sambon. Som den väluppfostrade kvinna jag är, tackar jag för att han talar om vad jag ska äta......:-)

Han påstår att det är jag som har kontrollbehov?!

Berest pocketomslag

För ett tag sedan så beställde denna bloggare några pocketomslag från mig. Ett skulle hon ha själv och de andra skulle hon ge bort. Hon bor i Portugal så det var första gången jag sålde något till utlandet. Dessutom reser hon mycket i sitt jobb.

Igår fick jag mail som visade att nu är pocketomslaget och ägarinnan i Bryssel. Jag tror det kommer att bli ett mycket berest bokomslag......:-)

Lampa, Ufo och lapptäcken

Så här blev det med min nya födelsedagslampa. Den kommer inte riktigt till sin rätt i dagsljus men nu ikväll har den varit jättefin. Jag är såååå himla nöjd.









Det här är Ufo:t jag håller på med nu. Jag har lagat och sytt om en hel hög med kläder, så idag kunde jag börja med lapptäcket. Det har legat undanstoppat i snart tre år. När jag kommit så här långt så räckte inte de skurna rutorna till. Jag la det åt sidan och på den vägen har det varit. Nu vill jag göra klart det. Men det fattas åtta stora rutor så jag måste sy fler block. Idag har jag skurit av de blocken som var färdigsydda, men det kommer inte att räcka. Någonstans har jag tydligen tagit fel på måtten för det borde har räckt.

Jag har tidigare gjort några större lapptäckesarbeten, men det här täcket kommer att bli det största. Tidigare har jag gjort en väggdekoration som vi hade bakom sängen i förra lägenheten. När vi flyttade hit så passade den inte in med färgerna. Då blev det ett lapptäcke istället. Jag har lärt mig en del på vägen om olika tygkvaliteter. Så helt perfekt kommer inte ens detta att bli. Vi får kalla det för ett lärlingsarbete.


Det är så roligt att det blir förmodligen fler sydda så småningom. Jag har gjort några mindre lapptäcken tidigare, ett som bonusdottern fått och ett som Ebba fått.


Bonusdotterns täcke




Ebbas täcke

tisdag 14 juli 2009

Min födelsedag

Jag kanske ska berätta hur jag firade min födelsedag igår. För mig blev den perfekt, eftersom jag inte ville fira den egentligen. Så sambon var väldigt fundersam hur han skulle hantera detta. Själv funderade jag inte ens över det mer än att jag inte ville ha något ståhej omkring mig.

Jag började min dag i sån där sakta lunk som jag behöver nu för tiden. Med te och smörgås och en god bok vid frukostbordet. Lite datortid för att kolla igenom mail. Läsningen av bloggar får alltid anstå till senare på dagen. Jag hade fått en hel del grattis via mail och facebook. Det kändes bra. Lagom distanserat och som värmde av vänner som ville gratulera mig.

Så småningom började Sommarprogrammet som igår var jättefantastiskt. (Förresten så var det toppenbra idag också med Katarina Janouch.) Samtidigt satt jag vid symaskinen och sydde om en blus jag köpt på loppis.

Efter sommarprogrammet tog jag lite kaffe och läste igenom bloggar. När jag var klar med det så åkte jag ner på stan och köpte min födelsedagspresent, en liten taklampa att ha ovanför ett blomarrangemang. (Bild kommer.) Jag gick till tygaffären och hälsade på min vän där. Det var länge sedan vi sågs eftersom jag har köpstopp på tyger. Så vi hade mycket att avhandla mellan hennes kunder.

Väl hemma igen så överraskade sambon mig med att ha flyttat om några vägglampor som vi pratat om. Det blev hans födelsedagspresent. Dottern ringde och vi hade ett långt och trevligt samtal där hon även berättade att S hade friat....:-)

Så småningom ringde min förvirrade son och undrade om det inte var så att jag fyllde år. Jo, så var det. Han är sån min son. Det är bara att ta han på gott och ont, precis som han är......:-) Han berättade om lite köräventyr eftersom han nu fått en bil av sin pappa. Just nu kretsar det mesta runt denna bil, och att köra den, i sonens huvud.

Jag unnade mig att lägga mig och vila en dryg timme. Under tiden fixade sambon middagen som blev underbart god. Sambon var så närvarande hela dagen, vilket kändes fantastiskt. Han har så lätt att försvinna in i sin datorvärld och det kretsar en massa i hans huvud som han måste fundera över. Men igår var jag hans prinsessa i hans centrum hela dagen. Det kändes underbart.

Kvällen avslutades med lite TV och lite dator. Många skulle kanske tycka att det var en jättetråkig födelsedag. Men så var det inte för mig. Den blev helt perfekt. Det var så jag ville ha den.

måndag 13 juli 2009

Världens bästa födelsedagspresent

Nu har han gjort det, världens bästa svärson. Han har friat till min dotter. På världens mest romantiska vis med blommor, vin och middag. Jag tror inte han knäföll, men det kvittar. Naturligtvis svarade hon JA. Annars har hon fått med mig att göra.

Tänk att världens bästa dotter blivit så stor. Fyllt trettio och ska nu bli någons fru. Det är ju inte länge sedan som hon låg och snuttade vid bröstet och vi kallade henne för "Korven" för att hon var så rund och go. Det känns inte som det var så länge sedan jag sjöng denna för henne heller. Det kan jag i och för sig fortfarande göra. Men då tror jag hon skulle protestera lite generat....:-)

Att fylla sextio

Den 13 juli 1949 kl 14.40 föddes en lite skit på Uppsala Akademiska sjukhuset. Hon vägde 2 440 g och var 48 cm lång. Hon fick namnet Gertrud Christina. Gertrud efter mamma och Christina efter farmor.

Som ni förstår så var den där lilla skiten jag. Jag fyller alltså sextio idag. Det är rätt jobbigt. Det känns så väldigt gammalt att fylla så mycket. Det stämmer inte med hur jag känner mig. (oj så många Det det blev där) Skulle jag få välja själv så känner jag mig nog mer som fyrtio än sextio.

Men man får ju inte tänka så negativt, så om jag försöker tänka på ett annat sätt så kanske det inte känns så gammalt. Om jag blir så gammal som min mamma blev, så har jag bara sju år kvar att leva. Nej, det låter för trist. Jag har alldeles för mycket ogjort för att hinna med det på sju år. Min pappa då, det låter genast bättre. Han är arton år äldre än jag och fortfarande nästan lika frisk som en nötkärna. Lite problem med prostatan, men det behöver ju inte en annan ängslas för vid sjuttioåtta års ålder. Now, we´re talking. Men det räcker fortfarande inte till.

Farmor blev åttiett år. Pigg ända in i det sista. Ja, det låter inte så dumt. Då har jag tjugoett år kvar att leva. Eller varför inte ta i och bli som gammalmormor, alltså pappas mormor. Hon blev nittiosex år. Yes, det innebär att jag har trettiosex år kvar innan jag lämnar in. Men varför inte sikta mot stjärnorna när man ändå håller på att önska. Hur vill jag ha det då? Nu vet jag, när jag fyller hundra, vill jag sitta på Allsång på Skansen och vinka in i kameran, som den lilla söta tanten gjorde för några veckor sedan. Dit ska jag sträva.

Jag försöker också tänka tillbaka på jämna födelsedagar för att se hur de varit.

När jag fyllde tio år minns jag inte. Troligtvis så blev jag uppvaktad och firad av släkten. Det var fortfarande medan jag hade en lycklig barndom, så det var nog ett roligt kalas.

När det var dags att fylla tjugo, så var det så att man blev myndig då. Det hade ju länge varit tjugoett som var myndighetsåldern. Men man sänkte den till tjugo i några år innan man bestämde sig för artonårsgränsen. Min farmor tyckte det där var så tokigt, så hon firade min myndighetsdag en gång till när jag fyllde tjugoett.

Att fylla trettio kändes som en bra grej. Det hade varit så konstigt att gå omkring och bara vara tjugonio. Som nybliven tvåbarnsmor så firade vi min trettioårsdag med stor fest hos mamma och hennes man i deras sommarstuga. Halva släkten var där, det vill säga, de på mammas sida. Jag firade en trettioårsdag till med pappa, mamma E och farmor. Det var så på den tiden. Mamma kunde inte tåla att träffa pappa, så allt gjordes två gånger. Jag hade även två bröllopsmiddagar!

Min fyrtioårsdag är nog den roligaste födelsedag som jag kan minnas. Det är kanske därför jag vill fylla fyrtio igen. Den födelsedagen började redan kvällen innan med att ett helt gäng goda vänner kom och firade mig. Sedan ramlade det in folk halva natten. Det började om igen på morgonen med vänner och arbetskamrater som kom i olika omgångar. När själva festen skulle vara på kvällen hade jag fortfarande inte hunnit duscha eller fått på mig presentabla kläder. Mamma och fd svärmor fick ta hand om dukning och annat nödvändigt medan födelsedagsbarnet gjorde sig i ordning.

Det blev ytterligare en stor fest senare på hösten när alla arbetskamrater kommit tillbaka från semestrar och liknande. Det är nackdelen med att fylla mitt i sommaren. Alla är borta.

När jag skulle till att fylla femtio mådde jag verkligen dåligt. Jag hade rent av ångest inför den födelsedagen. Jag hade skilt mig några år tidigare. Alla vänner som redan fyllt femtio hade åkt utomlands med sin käraste eller haft stor fest på hyrd lokal. Jag kunde inte göra något av det. Mina barn kunde inte ens komma eftersom ingen av dem fick semester i rätt tid. Jag var ledsen och frustrerad. Allt var bara nattsvart. Jag hade hört så många säga att fylla femtio var livets höjdpunkt. Om det vara så, då kunde ju allt bara gå utför efter det. Så tänkte jag.

Min mycket goda vän N frågade hur jag ville ha min födelsedag. Ledsen, sur och tvär svarade jag att jag ville sitta på en söderhavsö med en toyboy. Då frågade N om det dög med henne och Stockholms skärgård. Självklart gjorde det det. Jag skulle iväg och jobba på ett läger så N åtogs sig att ordna allt. När jag kom hem så hade hon hyrt stuga och fixat allting.

Vi for iväg och hamnade i en fin liten stuga med en egen rosenträdgård. Där var vi i fyra dagar. Solen vräkte ner och vi hade det urmysigt. Dagen före födelsedagen skulle vi åka hem. Den morgonen blev det champangefrukost i det gröna, med doftande rosor omkring oss.

Själva födelsedagen kom pappa och mamma E. När vi satt där och fikade så ringde sonen och berättade att han satt på bussen ner mot Stockholm. Kunde jag komma och möta honom? Självklart kunde jag det. Sonen gjorde mig så oerhört lycklig med sin överraskning. Pappa åkte iväg och hämtade sitt barnbarn vid bussen. På kvällen bjöd sonen mig på middag på den lilla kvarterskrogen och födelsedagen kändes helt perfekt.

Med facit i hand så vet jag ju nu att livet efter femtio har blivit både bättre och sämre. Bättre för att jag mötte sambon ett halvår efter min födelsedag. Han är min alldeles egen toyboy.....:-) Sämre på grund av att min kropp inte orkat med som jag hoppats. Men det är ganska bra ändå.

Om vi ska fira? Nej, det känns totalt onödigt att fira en gammal kärring. Dessutom är inte mina barn här och då känns det inte lika kul. Min födelsedagsmiddag hade vi när jag och sambon var ut och åt för en dryg vecka sedan. Jag ska åka ner på stan idag och köpa en lampa som jag förälskade mig i, när vi var på stan i fredags. Hoppas den finns kvar. Det får bli min födelsedagspresent.

Vi får väl se vad livet efter sextio har att bjuda på. Jag har ju fyrtio år på mig att ta reda på det.

söndag 12 juli 2009

Pyttemjuk kontra Eldräv

Jag är himla sur på IE8. Jag får det inte att funka som det ska tillsammans med bloggen. Microsofts support fattar ingenting, utan säger bara att det är så här när programmen är nya. Det är upp till Blogger att komma på vad som är fel. Jag har ännu inte kommit på hur jag ska komma i kontakt med Blogger, men så lätt ger jag mig inte. Jag ska på något vis få till detta problem.

För att inte behöva reta upp mig alltför mycket så har jag nu använt Firefox i några dagar. Problemet med IE8 kvarstår naturligtvis, så de som använder det får ju fel på min sida.

I alla fall så är jag väldigt nöjd med Firefox. En gång i världen var jag en hängiven Netscape-användare, men de hängde tyvärr inte med i utvecklingen. Då fick det bli IE under ett antal år. Kanske jag ska släppa IE igen och gå över till Firefox. Mycket lutar åt det hållet, känns det som. Bill Gates kan skita sig på tummen. Jag gör slut med honom!

Anti Lidl-reklam

Jag formligen avskyr Lidls reklam, den som kommer när man tittar på en film. Det är slafsande människor som sägar: "Om ni undrar så presenteras filmen av Lidl." Den är omsmaklig, gräslig och äcklig.

Vi tittade på en sen film igår på fyran. Då var det en äcklig cowboy som satt och slafsade med någon mat och sa dessa ord inför varje reklamavbrott. Jag mådde så illa så jag kunde inte se det hela. Eller den där äckliga gubben som slafsar i sig spagetti. Den är ju ännu värre. Hur kan man tro att folk ska få lust att handla hos dem efter detta? Eller tycker reklammakarna att det är humor?

Nu har jag ju aldrig gillat Lidl och efter detta kommer jag bli ännu mer anti när det gäller denna butikskedja. Usch och fy!!!!