fredag 5 mars 2010

Solskensaward


Jag har fått en utmärkelse av Mångmamma. Hon skickar ut den till de som behöver lite solsken i livet. Det tackar jag för. Man kan aldrig få för mycket av solsken. Ringblomman på bilden är som en stor orange sol. Jag vill nu skicka den vidare till alla bloggvänner som också behöver lite mer solsken på sin stig. Jag vet flera av mina läsare som inte mår så bra idag. Till dem riktar jag det här speciellt utan att nämna någon men inte heller glömma någon. Ta åt er. Alla ni andra får också ta åt er. Alla ni som läser här och som jag läser hos har en speciell plats i mitt liv, en bloggplats i mitt hjärta.

Hopp om livet

Nu börjar jag väl skönja ljuset i alla fall i denna förkylningstunnel. Idag känner jag mig förhållandevis pigg även om varje ansträngning framkallar mattsvett och deg i benen. Hostar så jag är öm i bröstkorgen. Men det finns vissa saker som jag måste göra innan vi åker. Till exempel som att tvätta upp lite. Gissa om jag är glad att vi behöll tvättmaskinen när vi flyttade hit. Den var rätt ny så vi ansåg att vi skulle förlora för mycket på att sälja den. Vi har jättefina tvättstugor i huset så där tvättar jag det mesta. Men det är toppen att kunna ta till vår egen maskin när det behövs. Och det gör det nu.

Jag ska även sy en liten påse att ha i resväskan. Det blir mer och mer småprylar som måste med när man reser, bankdosor, usb-sladdar, batteriladdare till kamera och mobil och så vidare. Nu tänkte jag sy en påse att samla allt sånt i för att få någon form av ordning i resväskan. Vi måste packa lite mer förståndigt nu när vi tågar i stället för att bila. Återkommer med bild på påsen så småningom.

Jag fortsätter väl dagen med ytterligare ett litet klokt ord på vägen: "Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar."

torsdag 4 mars 2010

Eftertanke

Den här texten hittade jag i Reumatikerkontakt. Den är så bra så jag måste dela med mig av den.

-En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en hundralapp. Med tvåhundra åhörare i salen frågade han: "Vem vill ha den här sedeln?" Flera räckte upp handen. Han fortsatte: "Jag vill ge den här sedeln till någon men först vill jag göra något med den." Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Sedan frågade han: "Är det fortfarande någon som vill ha den?" Flera räckte handen i vädret igen. Sedan tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet. Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den?" frågade han och flera händer i salen åkte upp. "Mina vänner", sa talaren, "idag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den. Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig."

Många gånger i våra liv blir vi hopskrynklade eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!

onsdag 3 mars 2010

SJ, SJ gamle vän del 2

Sj har mitt i allt elände trots allt skött sig. Visserligen lång telefontid eftersom jag blev bortkopplad flera gånger. Men det kan man ju inte lasta dem för att telefonväxlar brakar ihop. Sammanlagt har jag nog suttit tre timmar i telefon. När jag äntligen kom fram så blev jag väldigt vänligt bemött. Vi har fått nya biljetter för samma låga pris. Det enda är att vi får resa två timmar senare. Det kan vi leva med. Trots en del mankemang så känner jag mig i stort sett nöjd.

Nu ska jag krypa ner igen för jag är helt slut. Halsen känns som ett sandpapper och det är fullt takdropp i näsan. Jag är ändå glad att det inte täpper till där eftersom jag inte vill ha en bihåleinflammation i detta läge.

SJ, SJ gamle vän

Ännu en dag som borde tillbringas i sängen. Men just nu har SJ satt stopp för det. Tåget vi ska åka upp med är inställt, så nu sitter jag i en telefonkö som de lovat mig är mer än 45 minuter lång. Så här sitter jag och hoppas att de godtar en ombokning för samma låga pris som vid första köpet. Eller alternativt att vi får tillbaka pengarna. Egentligen är ju inte våra biljetter ombokningsbara, men nu är det ju SJ som strulat till det.

Parallellt med att jag väntar i telefonen så kollar jag runt på bussidor för att hitta ett billigt alternativ. Det lutar nog åt Y-buss men det kommer att gå loss på fyrahundra kronor mer än vad vi räknat med. Pengar som vi behövt till annat. Men nu ska vi iväg på ett eller annat vis. Det får bära eller brista.

Håll tummarna för att SJ kompenserar oss genom att ge oss nya billiga biljetter och att jag snart får krypa ner i sängen igen för det här är inte kul.

tisdag 2 mars 2010

Förkylt

Igår tog förkylningen om igen. Denna gången har den golvat mig totalt. Idag har jag sovit mest hela dagen. Jag är ju glad att det kommer nu så hinner jag förhoppningsvis bli frisk innan måndagen när vi åker iväg. Sambon är nästan lika rasslig så vi har legat som två snörvlande grisar bredvid varandra och sovit. Huvudet känns som det är fullt av bomull.

Jag blev sugen på ägg mitt på dagen och kokade två stycken åt mig. Jag var lite tveksam om jag skulle våga äta två eftersom jag är känslig när det gäller ägg. Med facit i hand så borde jag nöjt mig med ett. Jag blev kanondålig. Hade jordens magsmärtor, mådde illa och kallsvettades som bara den. Till slut släppte det och jag somnade av ren utmattning. Snart ska jag koka mig lite nudelsoppa så jag får i mig någonting. Sambon tänkte satsa på en djupfryst pizza. Matlagningskonsten är på hög nivå idag.

måndag 1 mars 2010

Man ska inte ropa hej

Jag trodde så glatt igår att nu var förkylningen över. Men tji vad jag bedrog mig. Nu är det jag som tar några panodil och kryper ner en stund.

OS och musbarn

Sambon har haft lite roligt åt mig idag. Jag som starkt hävdat att jag inte är någon sportnörd satt med nästan hela femmilen och hjälpte Johan Olsson att komma i mål. Det var rena turen att det inte var Sverige som spelade om guldmedaljen för då hade jag nog fått en hjärtattack. Nu räckte det med att jag glömde bort att andas ibland i min iver att hjälpa USA till en vinst.

Jag får nog ta tillbaka allt mitt om sportnördar. Detta OS har varit makalöst.

Men i alla pauser som varit så har jag hunnit med att sy på syskonen Amanda och Anton. Nu ska de bara få kläder på kroppen innan de presenteras.

söndag 28 februari 2010

Willie Clay Band igen

Här kommer en till tillsammans med Markus Fagervall som här sjunger på finska.

Willie Clay Band

Jag hörde en så bra låt på radion så jag sökte på bandet. Det visade sig vara ett svenskt band från Kiruna. Varsågod, här bjuder de på härlig countryrock.