lördag 22 maj 2010

Utslagna

Igår var sambon och jag nere på stan och uträttade några ärenden. Bland annat var jag till min tygguru. Jag skulle köpa knappar och lite annat smått och gott till min blivande nya sommarklänning. Tydligen gick det ett rejält åskväder över stan precis så. Vi märkte ingenting. Vi började väl ana lite oro när vi sedan gick en sväng på Clas Ohlsson där lyset slocknade och hade sig.

När vi kom ut från köpcentret och skulle till bussen då insåg vi att det måste regnat rejält. Det var fullt med vatten överallt. De stackars klädnasarna på torget kämpade tappert med att plocka ihop.

När vi kom hem såg vi vidden av det hela. Proppar hade slagits ut och både bredband och telefon hade lagt ner. På balkongen hade den nysådda jorden stänkt upp på balkongräcket av slagregnet.

Men det var rätt skönt att vara utan internet en fredagkväll. Vi tittade på en dvd om drotting Elisabeth och hennes kamp med halvsystern Maria Stuart istället för att sitta vid datorerna. Nu är vi åter ute i etern på alla sätt och vis.

fredag 21 maj 2010

Lertvålen

För en tid sedan så fick jag fyra olika produkter från Spa-stugan. Produkter som jag lovade att recensera. Förutom denna lertvål så fick jag en duschtvål, en bodycreme och en hand-och fotcreme.

Jag har tyckt om samtliga produkter. Lertvålen kom dock att bli den största överraskningen. Eva, som driver Spa-stugan, hade skickat med den och rekommenderade den för min psoriasis. Eftersom jag tidigare hört positiva saker om lera och psoriasis så lät det bra i mina öron.

När jag öppnade asken så fick jag en minnesresa som hette duga. Jag kastades tillbaka till 60-talet och farmors och farfars sunkiga badrum. Det hade mörkgrönt kakel och smutsgula väggar. Toalettpapperet bestod av ark som man var tvungen att rugga upp för att kunna torka sig med. Man ville inte gärna göra nummer två när man var hos dem.

Men vad var det då som gav mig denna minneskick. Det var doften. Lertvålen doftade precis som tvålarna farmor och farfar använde. Trots det sunkiga badrummet, så var det ett positivt doftminne för mig. Bara för att få känna doften som löddrade jag upp tvålen och tvättade mig i ansiktet med den. Och det har jag även fortsatt med. Den har fått blivit min ansiktstvål. Det har jag förstått senare att den kanske var för kraftig för känslig hy i ansiktet.

Det överraskande var att den hade en effekt som jag inte ens kunnat tänka mig. Den reducerade mina påsar under ögonen. De fick jag när jag för ca femton år sedan bantade ner mig rejält och skinnet inte riktigt hängde med. Jag har mått dåligt över dem och till och med tänkt tanken att jag skulle kunna tänka mig att göra ett ingrepp för att få bort dem.

Nu visade det sig att det räckte med en tvål! Visst, påsarna är inte helt borta, men de är reducerade och det räcker långt för mig. Fattar ni då att jag verkligen älskar denna tvål. Både härliga doftminnen och reducerade ögonpåsar. Det är inte illa.

Om den funkar på psoriasis? Jag vet faktiskt inte. Jag har inte kommit mig för att testa det än. Det kanske är dags. Det verkar ju vara en tvål som fixar det mesta. Om jag rekommenderar den som ansiktstvål? Det är kanske inte värt att göra sådana uttalande. Jag överlåter åt användaren att testa sånt själv på egen risk. Fast jag säger bara en sak, köp den!

onsdag 19 maj 2010

Sommarhus i Dalarna

Är det någon som vill ha ett fint litet sommarhus i södra Dalarna? Pappa håller på att sälja sitt.

http://www.hemnet.se/beskrivning/678490?r=3

Att börja dagen rätt.

Lilla Viola påminde mig med ett inlägg om hur långsamt livet måste gå numera. Förr kunde man rusa ur sängen, kasta i sig lite frukost och rusa iväg till jobbet. Det tog kanske en kvart eller möjligtvis en halvtimme. Nu tar samma procedur ungefär två timmar.

Man rusar inte längre upp ur sängen utan vänder sig så man får en bra ställning. Sedan gör man en sorts rullrörelse för att på det viset kunna ta sig upp. När man sitter på sängkanten så får man sitta en stund och sträcka lite här och där för att musklerna ska komma igång. Efter det kan det vara dags att sakta resa på sig.

Hasande tar jag mig ut i köket och lägger fram lite kattmat åt Elvis som tittar uppfordrande på mig. Han tycker nog jag är en dålig matte som inte kliver upp och ger honom mat tidigare. Fast det är inget synd om honom. Han har ju torrkulorna att ta till så han inte svälter ihjäl.

När man kommit så långt så är det dags att sätta på vattenkokaren, bre sig några smörgåsar och fika i lugn och ro och känna hur kroppen kommer igång. Efter fikat så blir det lite tid vid datorn och tvagning av kroppen innan dagen börjar på riktigt.

Allt detta går i sakta mak och tar ungefär två timmar. Visst kan jag skynda mig mer om det skulle behövas, men då blir resten av dagen helt fel. Ibland måste man kanske iväg tidigare för att passa en läkartid eller annat nödvändigt. Jag brukar förklara hur det är, så oftast får jag en eftermiddagstid. Så här är livet för en värkbruten liten gumma. Det tar tid att vänja sig vid att allt tar längre tid, men det är bara att inse fakta och anpassa sig där efter.

tisdag 18 maj 2010

Dagens stolleprov

Ja, det blev ju stolleprov idag också, som så småningom renderat i rejäl ryggvärk. Först gick vi fram och tillbaka till Willys. Det var en skön promenad, fast ack så varm. På Willys lyckades vi pruta till oss lite balkongväxter.

Väl hemkommen så ringer sambons utredningsläkare, som svar på mitt brev. Det blev ett mycket bra samtal, så förhoppningsvis kan vi nu skymta slutet på denna kamp. Fast Försäkringskassan har ju inte sagt sitt ännu.

Efter detta glädjebesked så rusade adrenalinet runt i kroppen. För att göra mig av med all denna överskottsenergi, fick sig balkongen en duvning. Nu är sommarblommorna på plats, även några örtkryddor har hittat dit. Slutfinishen blev att torka av möblerna, dammsuga golvet och lägga på mammas gamla trasmattor. Nu är det så fint så. Några pelargoner till så är allt perfekt. Men arbetet känns i ryggen.

Det är väl ingen idé att planera in vila imorgon, när huvudet är sprängfyllt av idéer och energi. Det är kanske dags att sy sig lite nya sommarkläder. Vi får se vad morgondagen har i sitt sköte.

Balladen om begravningsfirman bröderna Byström

Björn, som jag fick länken till om Norrländsfrihetsmarsch, skickade igår ytterligare än länk. Även detta är en Olle Norellvisa som är helt underbar. Nu sjungen av textförfattaren själv på äkta västernorrländska. Som jag hört så ska visan basera sig på en verklig händelse. Det skulle inte förvåna mig om det var så.

måndag 17 maj 2010

Aldrig lagom

Idag har väninnan U varit här. Vi hade en trevlig stund där vi gick igenom tyger och annat hon fick av mig efter min utrensning. Det känns så bra att ge till henne för hon gör så mycket till Röda Korset av det. Bland annat är hon med och syr olika barnpaket som sedan skickas utomlands. Så den där gamla urtvättade handduken eller det där halvtrasiga lakanen kommer alltid till användning, i omsydd form.

När hon hade åkt så drog jag igång en deg och gjorde linfröbullar. De är så himla goda. Så ikväll blev det minestrone (som jag hade i frysen sedan tidigare) med hembakat bröd till. Ikväll är jag så trött att ögonen går i kors. Det är nog sviter från städ-och röjarhelgen. Jag borde nog vilat efter att väninnan åkte hem idag.

Tänk att man inte kan ha en "lagomknapp" inopererad någonstans. Undrar vad jag ska dra igång för stolleprov imorgon?

Norrländs frihetsmarsch del 2

För snart ett år sedan skrev jag ett inlägg där jag efterlyste texten till Norrländsk frihetsmarch av Olle Norell. Igår fick jag en kommentar med en länk till You Tube. Gissa om jag blev lycklig. Tack Björn!

Nu är detta ett klipp ifrån Socialdemokraternas förstamajfirande i Bräcke i år. Jag lägger inga politiska aspekter på det hela utan det är musiken som är det viktiga. Ni får Balladen om Joe Hill på köpet. Den är inte dum den heller. Håll till godo.

Älskade Pluppan

En av mina käraste vänner har börjat blogga. Jag tycker ni ska följa henne. Här hittar ni henne I ur och skur.

söndag 16 maj 2010

Ett hem fyllt med själ

Den gamle romaren Cisero myntade "Ett hem utan böcker är som en kropp utan själ". I det här hemmet finns det mycket själ. Och många böcker.

Jag har just avslutat städningen av sovrummet. Det har inneburit att jag röjt och sorterat bland alla tyger. En del ska väninnan U få imorgon, en del ska till loppisen och en del ska till sopstationen. Det mesta behöll jag dock själv. Jag har kommit på en jättebra lösning för förvaringen av alla tyger. Men eftersom det kräver en del pengar så får det projektet vila tills vidare. Jag har i alla fall hittat en provisorisk lösning som jag är nöjd med.

Sambon har dammsugit och städad Ivarhyllorna där vår mesta facklitteratur, kokböcker och tidskriftssamlare finns. En del står utspritt på andra lämpliga ställen i lägenheten. Jag har dammsugit och plockat med skönlitteraturen som finns i Billyhyllorna. Jag behövde röja ur en del för att få plats med nytt. Kära väninnan U ska få ta de böcker hon vill ha. Resten får gå till loppisen.

När vi höll på att flytta från förra stället, var det en del folk som kom och tittade på lägenheten. En man gick runt och han förundrades över alla bokhyllor som stod lite här och där. Till slut kunde han inte hålla sig utan var tvungen att fråga vad vi jobbade med, eftersom vi hade så mycket böcker. Måste man jobba för att läsa mycket? Det handlar väl mest om en önskan att förströ och förkovra sig.

Jag är i alla fall jättenöjd med att ha rott projektet "Sovrummet" i land. Böcker, tyger och sovrum är ingen bra kombination rent dammässigt. Speciellt inte för sambon som är allergisk mot kvalster.