Den här helgen har det varit festival i stan. Det var mycket bra artister, så sambon och jag bestämde oss för att göra stan osäker. Vi packade en fikakorg och drog iväg.
De vi helst ville lyssna på var Sven Zetterberg och hans bluesband. Han är en av den lilla stadens söner, men pendlar mycket mellan USA och Sverige idag. Han har spelat med de stora bluesartisterna både i USA och Sverige. Efter det skulle ytterligare två lokala artister uppträda. Det var Göran Wiklund och Jonas Holmberg som den här kvällen hyllade Motown och annan svart musik.
Ju senare på kvällen ju finare gäster brukar man ju säga så kvällen fortsatte med Nanne Grönwall och Amy Diamond. Vilka yrväder de var bägge två och sådant ös. Det var ju en kombination man inte kunnat tänka sig, men den stämde perfekt. De gav allt, bägge två. Där hade vi tänkt ge upp, men hur det blev så kände vi att vi orkade mer. Så kvällen avslutades med Brolle. Han var också helt fantastisk. Vi hade även träffat några goda vänner som också var där.
Det blev en toppenkväll. Vi åkte ner klockan sex. och var inte hemma igen förrän klockan var över ett. Man brukar ju säga att inget kalas utan kras. Det här blev en festival med fläskläpp. Mellan Nanne/Amy och Brolle behövde jag göra ett toabesök. Jag ville inte gå på en bajamaja så vi bestämde oss för att testa att gå till McDonalds. Helt plötsligt dyker jag på öronen. Jag hade snubblat på en grov elkabel. Två ungdomar rusar fram och undrar om de kan hjälpa till. Heder till dem. Sambon ser förskräckt ut. Vi säger till ungdomarna att det gick bra och jag reser på mig. Det kändes enormt pinsamt för jag tyckte det var "fyllkärringvarning" att ramla så där raklång. Jag ville skrika rätt ut att det starkaste jag druckit var svart kaffe.
Jag blev också rädd för att jag skadat tänderna. Jag hade nämligen slagit i ansiktet. Men jag hade nog änglavakt, för de enda bestående men jag har idag är att jag är sönderskrapad på ett knä, skrapsår på näsan och en liten fläskläpp. Höger lillfinger gör ont men är varken brutet eller stukat, bara ömt. Jag fick nog en chock för jag mådde dåligt resten av kvällen. Jag frös och skakade och kände mig alldeles darrig. Man känner att man varit ut och roat sig, kan man säga.