fredag 24 september 2010

Dagens dramatik

Nu har vi varit på Willys och veckohandlat. När jag står i spelbutiken för att köpa ciggisar så kommer det in en upprörd kvinna. Hon vill ha hjälp för hon har sett en man ligga orörlig längre bort med en omkullvält cykel bredvid sig. Hon vågade inte gå fram själv. Så en av butikens anställda plus sambon och jag följer med kvinnan bort.

Mycket riktigt ligger det en man där i gräset. På cykeln hänger en massa kassar med grejer i. Spelbutikens biträde försöker ruska liv i mannen och lyckas. Vi vet fortfarande inte om han är sjuk eller påverkad av något. Butikskillen försöker hjälpa mannen att resa sig upp, men han klarar inte av att stå. Tre halvstora killar har även anlänt och tittar nyfiket på. Vi bestämmer att det är nog bäst att ringa efter ambulans eller polis så mannen får hjälp på något vis. Vi gissar att mannen är påverkad, men det innebär ju inte att man klarar sig själv för det.

Kvinnan och vi lovar butikskillen att vi ska vänta på ambulansen så han får gå in och jobba igen. Då kvicknar plötsligt den påverkade mannen till och ska ge sig iväg. Vi och de tre unga killarna försöker gemensamt stoppa honom, men han är envis som attan. Det är bara att låta honom gå. Vi följer efter på behörigt avstånd och kvinnan ringer igen för att få tag på polis. Det verkar trögt.

Sambon och jag tar bilen och följer efter mannen. Han är på väg ut i trafiken på stora vägen så det känns inte bra att han ska vingla till där bland alla bilar. Då får vi se en polisbil som åker in på en mack för att tanka. Så vi åker också in där och uppmärksammar dem på problemet. De lovar att kolla upp det. Sambon och jag åker återigen efter mannen för att se hur det går för honom. Då knatar han målmedvetet in mot stan, dragandes sin cykel. Vi kan bara hoppas att allt gick bra till slut.

torsdag 23 september 2010

Dramaten

Det är inte bara mat man kan dra i "dramaten". Man kan dra Melinor också i dessa praktiska prylar.

I senaste laget

Vad kallar man det här? "Sent ska syndaren vakna", kanske. Eller, "Bättre sent än aldrig". Hur kan man hoppa på ett uppdrag utan att först ta reda på vad man åtar sig?

-------------------------------------------------------------------------

Påläst SD-kandidat hoppar av
Sverigedemokraten Eric Gerhardsson värvades sent i valkampanjen och fick en plats Gällivare kommunfullmäktige. Först i efterhand har han satt sig in i partiets politik - och tackar nu nej till förtroendeuppdraget.
- Jag har nu fördjupat mig i Sverigedemokraternas partiprogram och tyvärr får jag göra mina väljare besvikna. Jag kan inte ställa upp, invandrarna är mina vänner, säger han till Norrländska Socialdemokraten.
(Sveriges Nyheter)

onsdag 22 september 2010

Ytterligare påfyllning

Som om en batteritankning skulle räcka. Prinsessan Melina har också tittat in. Idag har vi lärt oss gå skottkärra. Eller rättare sagt så är det väl Melina som gjort det. Hon älskar att busa och det ska vara ganska hårdhänta och vilda lekar. Vilket tröttar mormor Cicki ibland. Men jag får ju vila i efterhand, som tur är.....:-)

Påfylld

Idag har jag verkligen tankat batterierna. Jag känner mig påfylld och alldeles varm inombords. Vad har jag då gjort? Jo, jag har träffat en väninna från förr. Vi har suttit och pratat och pratat och pratat i tre timmar.

Hon, precis som jag, kommer från Sundsvall. Det var där vi blev goda vänner. Hon har också ett funktionshindrat barn, så jag får nog skylla på henne att hon fick mig att börja med handikappolitik. Hon sa då att jag var tillräckligt tjurskallig och envis för att klara av den biten. Det hade hon helt rätt i. Hon har på sätt och vis varit min mentor och en person jag sett upp till i alla år. Hon har också varit ett stöd när livet känts tungt ibland.

Så genom åren har vi funnits för varandra på många vis. Vi har varit goda vänner, vi har jobbat sida vid sida i RBU och på den tiden var hon även kurator på sonens barnhabilitering.

Vi tappade väl lite kontakt när både hon och jag slutade i RBU och gick vidare åt olika håll. Men tack vare Facebook så hittade vi tillbaka till varandra igen. Det är nästan tio år sedan vi sågs sist. Vi har pratat i telefon vid några tillfällen, men det är den enda kontakt vi haft. Men när det är en riktigt nära och kär vän så är det som att åren inte har någon betydelse. Vi plockade upp tråden där i släppte den senast och allt var som förr igen.

Hon kom hit till mig och jag hade föreslagit att vi skulle ta en tripp upp till vårt vackra utflyktsberg. Jag gjorde en fikakorg åt oss. Vädret log verkligen mot oss så vi har kunnat suttit i solen mesta tiden. Dessutom har vi vandrat runt lite, slunkit in på keramikverkstaden och andra hantverksbutiker som finns här.

Nu ska det i alla fall inte dröja tio år till nästa träff. Den får lov att bli snart. Goda vänner ska man vara rädd om och vårda ömt.

tisdag 21 september 2010

Goda grannar

Vi har fler goda grannar än Anna. En av dem städar på landets största bokförlag. De har en personalförmån som jag gillar. De lägger ut böcker som personalen får plocka av. Grannfrun vet att jag gillar att läsa så hon brukar plocka åt mig ibland. Idag kom hon med en full Ikeakasse. Det var den ena pärlan efter den andra. Vad sägs om Johan Teorin, Ann Cleeves, Elisabeth Georges, Håkan Nesser, Helene Tursten m fl. Diamanten bland pärlorna en bok om att sy väskor. En hel hög med trevliga kokböcker fanns också med. Paolo Robertos bok om sina fastrars mat, en bok om soppor, en om pasta, en om choklad och en hel del annat smått och gott.
Jag säger bara en sak, jag är lyckligt lottad med sådana underbara grannar.

Bildbevis

När det var som värst såg min dator ut så här. Det är tur att man har en alldeles egen datorguru. Nu tickar det gamla tröskverket på som aldrig förr. Datorn alltså, sambon är som han är.....:-)

måndag 20 september 2010

Invandrarpolitik

Jag tycker det är en katastrof att SD kommit in i riksdagen. De hör inte hemma i vår demokrati. Men nu är det tyvärr så och vi får försöka göra det bästa utav det. Jag försöker tänka positivt i de flesta situationer, nu även denna. Det kanske är så att nu måste våra folkvalda ta tag i invandrarpolitiken som varit ett svårt ämne, inte bara dessa fyra år utan även tidigare. Det är som att ingen riktigt vågat ta i ämnet med risk för att kallas för rasist och invandrarfientlig.

Det som borde göras, enligt min syn på saken, är:

Förkorta asyltiden. Låt folk få veta om de får uppehållstillstånd eller inte, på ett tidigt stadium. Ingen mår bra av att leva i ovisshet under lång tid.

Alliansens förslag om att man ska kunna jobba samtidigt som man läser svenska är bra, tycker jag. Man lär sig lättare ett nytt språk om man kan praktisera det, samtidigt som man läser in det. Ingen mår heller bra av att passiviseras.

Se till att det finns bostäder. Idag tvingas många klämma in sig hos släktingar. Ingen mår bra av att tvingas leva 10-12 personer i en tvåa. Så sker det i vår kommun.

Låt folk välja vart de själva vill bo. De kommuner som tar ett stort ansvar för hitflyttade invandrare ska få extra stöd för att klara svenskundervisning och annat som kan behövas. Tänk själv hur det var under den svenska utvandringen till USA under artonhundratalet. Man valde att bo i de sk svenskbygderna för där fanns tryggheten bland släktingar och vänner. Detsamma gäller för dem som kommer hit till oss nu.

De som kommer hit och har krigsskador, både fysiska och psykiska, ska få hjälp med det. Som det fungerat hittills har det ju varit svårt att få läkarvård så länge man inte har ett uppehållstillstånd.

Låt människors kapacitet komma till sin rätt, så långt det nu är möjligt. Många som kommer hit är högt utbildade. Ta vara på den kunskapen i bästa möjliga mån. Låt inte en massa förfalla till passivitet och gå på socialbidrag, bara för att man inte får ett bra stöd. Ett jobb, även ett städjobb, är bättre än ingenting alls. Tvingas man leva på socialbidrag så fråntas man sin självkänsla, vilket kan vara förödande.

Vi måste försöka jobba med segregationen så mycket som möjligt. Det ska inte finnas någon VI och DOM. Alla är vi människor som ska respekteras för den vi är.

söndag 19 september 2010

Förlåt förlåt

Nu har jag äntligen kommit i fatt med alla olästa blogginlägg. För att lyckas med det har jag varit tvungen att radera det mesta. Förlåt för det. Nu börjar vi om istället.

Stolt bonusmormor

Måste bara få berätta en kul grej som hände igår. När Madde och Ali kom så var det sambon som öppnade dörren. Melina stod utanför, så morfar började prata med henne. Då backade hon och började gå mot hissen. När jag kom fram så vände hon sig om, firade av sitt största leende och sträckte upp armarna mot mig. Det är inte konstigt att man är kär i en sådan liten skruttunge......:-)

Oj vilket party

Nu är 50-års festen över. Så roligt vi hade. Det var helt fantastiskt. När första gästen kom, som var kära pappa, var jag helt slut och hade precis avslutat det sista framplockandet. Så vi satte oss med en kopp kaffe och pratade lite med pappa. Då återkom krafterna.

Sedan ramlade det in folk i olika omgångar. Alla var på toppenhumör och det låg som ett glatt sorl i hela lägenheten. Alla berömde maten och de hembakade bröden. Jag hade varit upp på morgonen och bakat färska frallor som är helt underbara. Jag hade även någon dag tidigare bakat valnötsbröd som är världens godaste. (Minns du dem, Chris?)

Pappa åkte rätt tidigt för han vill inte köra i mörker. Likaså Madde och Ali gick hem rätt tidigt för Ali skulle jobba natt och behövde vila innan. Men alla de andra stannade hela kvällen. Gitarrerna åkte fram och knäpptes på, musikvideos kollades av några, en del av oss pratade politik utan att bli ovänner och så vidare. Det var en skön mix av allt som är roligt.

Det var så länge sedan vi ordnade en fest, eftersom vi inte mått så bra. Men det här gav mersmak. Egentligen är ju både jag och sambon väldigt sociala av oss, men sjukdomar och värk har satt käppar i hjulen. Förhoppningsvis orkar vi ta tag i den här biten igen, nu när sambon mår så mycket bättre.

Det var helt klart den bästa av kvällar på länge. Att köket fortfarande är fullt med smutsiga tallrikar och glas och diskmaskinen går för högtryck just nu är en annan sak. Det ska märkas att man har haft trevligt.