lördag 23 april 2011

Att känna sig själv

En gång när sonen var i sex-sju-års åldern och låg i sängen, började han gråta hjärtskärande. När jag frågade honom varför han grät, så sa han hulkande: "Vad ska mina barn tänka när de upptäcker att de har en pappa som har CP?" Då gjorde det fruktansvärt ont i mammahjärtat.

Nu ska han snart fylla trettiofem år. Han berättar väldigt tydligt för mig och andra i hans omgivning, hur saker ska vara eller inte vara för att han ska må bra och fungera optimalt. Det kallas att vara handikappmedveten, när man kan göra det.

Tänk om alla människor, handikappade och icke handikappade,  hade en sådan självkännedom. Vad enkelt det skulle vara att leva i världen då!

fredag 22 april 2011

Ännu mera disktrasor

Nu har jag testat en disktrasa stickad i lingarn. Den har också varit superb att använda. Lätt att vrida ur och torkar torrt utan att lämna ränder efter sig. Jag använde den i en och en halv vecka innan jag tyckte att den kändes lite ofräsch. Då tog jag helt enkelt och kokade den i en kastrull på spisen med lite tvättmedel i. Det gick alldeles utmärkt att göra så. Den förändring som märktes var enbart positiv. Trasan gick ännu enklare att vrida ur och fick en bättre uppsugningsförmåga. Just nu håller jag på att sticka en till i lingarn. Så det kommer snart ut en för försäljning.

Denna gråsvarta disktrasa i bomull är nu utlagd på hemsidan.

torsdag 21 april 2011

Till alla häxor

Jag måste bara tipsa om dagens roligaste blogginlägg. Det är Lilla Viola-häxan som är så duktig att skriva. Läs och skratta ett riktigt ordentligt häxskratt......:-)

Glad Påsk

Igårkväll när jag satt och surfade runt och läste bloggar så var det så många som gjort fint till påsk. Det var vackra påskdukar, kycklingar, påskkärringar och vackra blomarrangemang. Då fick jag lite dåligt samvete. Jag skulle också vilja göra sånt.

Men då är det så här att pynta är inte riktigt min grej. I alla fall inte att påskpynta. Det är något jag nästan aldrig gjort. När barnen var små så blev det lite grand, bara för deras skull. Oftast kändes det som att, till detta är jag nödd och tvungen. Varför vet jag inte. Jag har inget emot påsken. Det är bara pyntandet som jag struntar i.

Jag har ett påskpynt som i och för sig funnits med i väldigt många år. Det är TuppFan. TuppFan är gjord av en gammal vän som hade slitits hårt av livet. Han åkte ut och in på "torken". Han var aldrig nykter, bara mer eller mindre påverkad. En man som kunde veva runt med folk om han så ville. På den tiden hade mamma en lunchrestaurang där A G började äta. Jag jobbade där. Ibland hade han inte pengar och då började mamma  att ge honom mat. Hon tyckte synd om honom. Det växte fram en vänskap mellan oss och A G. Han dyrkade mamma. Jag tror att hon blev en sorts extramamma för honom. När han satt på "torken" så målade han, renoverade antikviteter eller gjorde annat. Så jag har en hel del här hemma som A G gjort. Vi fick det istället för pengar till maten. Det är han som gjort TuppFan. Den är ca en meter hög och står på golvet. Den är kanske inte världens vackraste, men jag gillar den. I år får den i alla fall stå kvar på vinden, men den finns med mig i minnet i alla fall.

I år kommer vi inte heller att göra någon speciell påskmat. Det känns bara onödigt att göra en massa som sedan ligger och blir gammalt för att ingen hinner med att äta upp. Vi har tänkt bjuda över äldsta bonussonen och Madde och Melina. (Madde, jag ringer) Förmodligen gör vi en wok eller liknande eftersom det fanns en massa härliga vårprimörer att köpa när vi handlade igår.

Ett pynt som jag i och för sig gärna hade gjort, var att köpa en bukett tulpaner eller påskliljor. Snittblommor tillhör numera lyxkontot. Så vi dealade igår om vi skulle köpa en flaska vin eller en blombukett. Valet föll på vinflaska. Dumt, kanske någon tycker, att man låter alkoholen gå före en blomsterkvast. Nu kände vi att en flaska vin kändes mer som fest och helg för oss än blommor. Så fick det bli. Helst hade man ju velat kunna köpa bägge delarna. Men nu är det som det är på den fronten.

Nu vill jag i alla fall önska alla bloggvänner en God och Glad Påsk, med eller utan pynt.

Jag kanske lägger på en gul duk, i alla fall.

onsdag 20 april 2011

Förändrad påskhelg

Det var meningen att vi skulle få nattgäster i påsk, yngsta bonussonen med sin familj. Nu blir det inte så. Det har hänt grejer som gör att de kan inte åka till Sverige, i alla fall inte just nu.

Jag känner mig väldigt kluven i detta. Naturligtvis längtar jag efter bonussonen och småbarnen, speciellt Ebba som alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Hon och Melina har liksom varsin liten kammare där.

Samtidigt känns det skönt för jag har inte orken för övernattningsgäster, med allt vad det kan innebära. Förkylning och värk har tagit musten ur mig.

Sambon och jag har också oroat oss över att de ska åka så långt med tre småbarn i en halvrisig bil. Det handlar om minst tio timmars resa. Vi tror det skulle vara mycket enklare och bättre om de tog tåget. Kanske dyrare, men betydligt säkrare.

Det är tråkigt att de inte kommer men vi kanske kan träffas senare i år med bättre förutsättningar. Det är nu 2½ år sedan de flyttade och vi har inte träffat dem sedan dess. Tyvärr.

måndag 18 april 2011

Sjuk historia

Vad driver folk egentligen att göra saker som det här, att stjäla en annans liv.

Varför blev det så här?

Ibland när jag får så här ont kan jag känna att livet är orättvist. Så ska man ju egentligen inte känna, för jag har fått så mycket positivt av livet också. Mest positivt. Men när kroppen strejkar då blir jag deppig och less.

När man läser M, Amelia Adamos tidning för 50-plussare, så känns det ännu mer orättvist. Där ståtar både 50-60-och 70-åringar som är smala, aktiva och dessutom kan unna sig både det ena och det andra. Man ger goda råd om vart man ska resa för att få mest utbyte. Det är goda råd om hur man ska placera sina pengar. Det är mode och smink för äldre. Och så vidare, och så vidare i all oändlighet.

Allt känns bara som ett hån! Är det verkligen så verkligheten är för de flesta? Eller är det en uppdiktad fantasi som vi ska tro på? Jag har inte ens råd att köpa tidningen, utan läser den i andra eller tredje hand, efter mina väninnor. Numera lånar jag den inte ens. Jag blir bara deppig av att läsa om hur det skulle kunna vara. I alla fall om man lever på livet solsida.

Det var inte så här jag ville att livet på äldre dagar skulle bli. När jag skilde mig så hade jag önskningar om att kunna resa, kunna gå på konserter och göra annat kul, som fd maken aldrig ville göra. Jag ville samla på upplevelser.

Nu blev det inte så. Jo, några konserter och en resa till Sicilien. Jag hoppas fortfarande det ska bli mer, men egentligen tror jag inte att det någonsin kommer att bli så. Jag tröstar mig med att jag lever med mannen som jag älskar över allt annat. Jag måste tänka så, annars blir jag tokig.

Skitsjukdom

Ibland blir jag så jäkla trött på min kropp och arg på den där förbaskade fibron som ställer till en massa elände. Jag har inte haft så ont de sista dagarna och före det hade jag det hanterbart ont. Ikväll är det vidrigt ont. Det enda jag kan komma på som kan ha orsakat det är att jag hjälpte sambon att ta ner sommardäcken från vinden. Ändå lyfte jag inte ett endaste dugg utan rullade dem försiktigt ut för vindstrappen, in i hissen, ut ur hissen och ner på gården. Sedan hjälpte jag till att göra samma vända med vinterdäcken, med den skillnaden att de hamnade i hallen. Vi orkade inte ta upp dem på vinden. Jag hade inte ens ont medan jag gjorde detta.

Men nu känns det i hela kroppen. Nästan i alla fall. Nackspärr på vänstra sidan, ont i vänster axel och armbåge, ont i ledfästet mellan vänster arm och axel. Bägge vaderna är så stumma och ömma att jag knappt tar mig över golvet. Gud så trött jag blir på detta. Hoppas verkligen det har släppt till i morgon. Jag måste baka mer eftersom vi får Danmarksfrämmande över påsken. Jag måste väl även städa eftersom det kommer barn hit. Så de inte få dammallergi!

söndag 17 april 2011

Röd disktrasa

Nu har jag lagt ut en ny disktrasa på hemsidan. Den är också stickad i det fantastiska, miljövänliga bomullsgarnet.

Det tar kanske 4-6 effektiva timmar att sticka en disktrasa. Men eftersom jag måste vila armar och fingrar mellan varven så blir det ca 3-4 kvällar framför TV:n, innan en ny trasa ser dagens ljus.

Äggande badbomber

   Veckans vara - Äggande badbomber
Fyll dina påskägg med badgodis i år! Sex vita, krämiga, härligt doftande badbomber i en retroinspirerad äggkartong - vad passar väl bättre som påskpresent? Denna vecka får du äggkartongen för halva priset, eller 57:50, dvs mindre än en tia per badbomb! Beställ senast på måndag kväll om du vill vara säker på leverans före påsk. Erbjudandet gäller så långt lagret räcker.

Ord från förr och nu

När man tycker nog är lite dum så säger man ofta nu, att den personen inte har alla hästar hemma, inte har alla besticken i lådan, inte har alla hönsen hemma, hissen går inte ända upp och så vidare.

Idag kom jag på vad vi brukade säga när vi tyckte någon inte var fullt så klok. Vi kunde säga att att någon var klumpigt vaggad eller inte riktigt navlad. Det har ju samma betydelse, som orden man använder nu, men man märker tydligt vilka uttryck som är äldst.

Kanske någon kan bidra med mer uttryck som vi sa när vi var unga. Det finns det säker även om jag bara kommer ihåg två.

Det är mode i allt, även hur man uttrycker sig.

En salt brud?

Te med salt i på morgonen är inte gott!