lördag 24 september 2011

Ny väskmodell

Nu har jag gjort en ny väskmodell. Jag är mycket nöjd med den. Den är liten och nätt och rymmer ändå mycket. Förebilden har varit en av mina egna små väskor som jag brukar ha när jag går på fest. När jag inte vill ha någon stor väska, men ändå få med mig det jag behöver.

Den har en axelrem som är 90 cm långt och 2½ cm bred.

Den stängs med ett lock som har ett magnetlås.


 Måtten på väskan är att den är 16 cm bred och 18 cm hög.

Jag kommer att sy upp fler i samma modell så småningom. 

Just det här exemplaret ska jag ge bort till en god vän som har rött som favoritfärg. Hon brukar inte läsa min blogg så jag hoppas verkligen inte att hon gör det nu heller.....:-)
Den är 2 x 6 cm bred i sidan. Enkelt uttryckt kan man säga att jag sytt ihop två påsar.

På den här blev det lite konstigt med mönstret på tyget. Det får jag tänka på till nästa gång.






Fast att väskan är så liten gick det ändå bra att sätta i många fickor. En dubbelficka med blixtlås, en mobilficka och två vanliga fickor.

Nu ska jag sy kuddfodral åt oss själva.

A long trip down memory lane

Ikväll var det så mycket skit på TV:n att vi drog igång en gammal rulle istället, en svartvit en. Beatles A hard days night. Det blev en ordentlig nostalgitripp.

När Beatles slog igenom var jag tretton år. Jag var en mycket trotsig tonåring. Jag hade fram tills dess varit en blyg och snäll flicka. Nu tog jag ut allt på en gång. Kanske berodde mycket på att vi just då hade en stor kris i familjen och tonårsuppror var mitt sätt att visa det på.

Musiken var redan då viktig för mig. Jag kommer ju från en musicerande familj. Tio i topp gick på lördagarna. Det lyssnade jag alltid på. P2 kom som en ny radiokanal. Den fick man bara in om man flyttade ut vår stora radiogrammofon mitt på golvet. En kväll i veckan kunde man då höra på Kvällstoppen med Kersi Adams-Ray.

Jag jobbade en sommar hos mamma och pappa och tjänade ihop till min första egna skivspelare. Den var i två gröna nyanser. Det var en sk resegrammofon, som man packade ihop och tog med sig. Högtalaren satt i locket. Om jag säger att ljudet var plastigt, så vet alla som var med då, vad jag pratar om. Men jag älskade den grammofonen. Jag köpte säkert en skiva i veckan på den tiden. Det var naturligtvis singlar det handlade om. Tyvärr har de flesta försvunnit under resan genom livet. Det är synd. Det fanns en hel del godbitar där.

När "A hard days night" släpptes som film bodde vi i Göteborg. Jag såg den på bio första gången. Kanske med min pojkvän Christer. Jag minns inte riktigt. De flesta tjejer gillade John eller Paul. Därför gillade jag Ringo bäst. Jag var redan då en liten rebell. Numera är jag en gammal rebell, som gömmer mitt rebelliska sinne ganska mycket.

Så småningom flyttade vi till Borås. Där hängde vi på en musikklubb var och varannan kväll. Musiken var verkligen en hett inslag i mitt liv. Nu kom det in en massa andra musikgenrer i mitt liv. Bland annat var det då jag började lyssna på blues. Det var Animals, Who, Them och naturligtvis Rolling Stones. Men även den gamla bluesen, sydstatsbluesen fick en del av mitt musikintresse. Beatlarna fick stå åt sidan för allt detta.


När man ser och hör Beatles idag så kan man inte förstå varför det blev sådan uppståndelse i föräldragenerationen. De var ju inte speciellt långhåriga med dagens mått mätt, inte heller speciellt ouppfostrade och vilda. Men man var ju inte vad vid detta tidigare. Ikväll blev jag i alla fall väldigt nostalgisk och tänkte på alla gamla minnen och hur det var att vara tonåring på sextiotalet.

torsdag 22 september 2011

Sur på hyresvärden

Idag fick vi ett brev från hyresvärden att alla vindsförråd ska röjas ut och flyttas ner i källaren. Det är vi inte glada för. Dels för jobbet som kommer att slita på oss. Men också för att det händer att källaren översvämmas då och då, trots fuktvarnare. Det känns inte bra. Och att förråden i källaren är betydligt mindre än det vi har nu. Så det måste även bli en rejäl rensning.

Vi får en månad på oss. Det är väl bäst att bita ihop om all värk och suga tag i det.

Ännu mer kuddfodral

Kuddfodral 50x50. De är sydda i en underbar dubbelvävd tygkvalitet som ger sidenkänsla. Tyvärr kommer lystern i tyget inte till sin rätt på de här bilderna.

Jag hade svårt att bestämma mig för vilken sida som var vackrast så jag sydde två av varje sida.



De knäpps med fyra knappar med läderkaraktär.



Det här är ett vävt tyg i bomull och polyester med färgtryck. Det finns två fodral.

Kuddfodralen knäpps med två fina knappar i guldockra.

Mer information och bilder hittar du på hemsidan.

tisdag 20 september 2011

Mystisk händelse

Vi har ett mysterium här hemma just nu. Igår upptäckte sambon att det var några konstiga fläckar i soffan. Ungefär som om något stänkt. När han luktade på det så stank det av kattpiss. Så där som det kan lukta när frässen pinkar in reviret. Efter mer sniffande så insåg vi att även två kuddar var drabbade.

Lädertvålen letades fram och sambon tvättade av soffan. Kuddarna åkte i tvättkorgen och kuddfodralen kastades. Jag hade ändå tänkt sy nya kuddfodral under hösten. Idag har sambon behandlat soffan med ättika för att få bort lukten. Han har även smetat på läderpolish, för att få den riktigt ren. Dessutom märkte vi att två kuddar till råkat illa ut. Samma procedur där, kuddarna i tvättkorgen och kuddfodralen i soporna.

Vad har då hänt? Vi vet inte, men vi gissar på att Elvis blivit skrämd av något och då kissat/skvätt till av misstag i soffan. Och nu sitter hon här, hon som syr kuddfodral på löpande band, utan egna kuddfodral. Det får bli örngott tills vidare.

Balansgång

Idag känns det som att jag går balansgång på slak lina. Jag får parera hela tiden för att hålla balansen. Nu är det inte yrsel som spökar utan värken. Natten har till stora delar tillbringats på värmedyna. Jag har slagit på den, sovit några timmar, slagit av den när det blivit för varm, för att sedan vakna igen och slå på den. Vid tiotiden idag, gick jag upp och tog värktabletter för att sedan krypa ner några timmar till, sovandes på värmedynan.

Det går bäst att stå, men står  jag för länge så gör det ont. Variation, är temat för dagen. Ligga, sitta, stå och gå i lagom stora eller små portioner. Böja sig, eller vrida kroppen, går inte ens tänka på. Värken sitter i ryggslutet, precis som när man har ryggskott, fast så allvarligt är det inte. Jag är mest rädd för att röra mig så det smäller till med ett skott.

Om ni visste hur jag längtar efter en väl fungerande kropp.

måndag 19 september 2011

Dagsform=skitdag

Idag har min rygg lagt av igen. Det har varit på G under några dagar, så jag är inte helt oförberedd. Jag hade tänkt jag skulle hinna sy två kuddfodral till att lägga ut på hemsidan. Nu blev de bara halvfärdiga. Efter att de är klara så ska jag pausa ett tag med kuddfodral.

Har en idé om en liten väska som jag vill testa. Blir det bra så ska en god vän få just det exemplaret. I så fall ska jag göra några att lägga ut på hemsidan också. Dessutom har jag några mer idéer jag vill förverkliga. Men säger kroppen ifrån så är det väl bäst att lyssna. Idag har varken stödkorsett, vila, värmedyna eller Tradolan hjälpt. Jag blir så jäkla trött på min kropp ibland.

Nu är det bara att hoppas att morgondagen blir bättre.

söndag 18 september 2011

Glömda minnen

Vi tittade på Kalle Moreus program i SVT1 ikväll. Helt plötsligt mindes jag något som jag inte ens visste att jag hade som minne. Det var när Tommy Körberg sjöng Månstrålar klara. Då hörde jag plötsligt mamma sjunga den. Jag började gråta och längtade oerhört mycket efter henne. Så kan det bli när man konfronteras med minnen som man glömt att man hade.