lördag 15 oktober 2011

Min countrygen

Som ni tidare upptäckt så gillar jag rock, bluesen står mig väldigt nära, men jag har även en countrygen. Jag kanske delar den med min bror, trubaduren. Han sjunger gärna country.

Bland countryn finns det så mycket bra musik att hämta. Musik för de flesta tillfällen. Att dansa till, att rocka loss till, att bli glad av och även att bli lite sentimental till. Bland alla countrystjärnor så lyser Shania Twain extra klar hos mig. När jag är lite trött och ledsen då sätter jag på hennes musik och blir glad igen. Det är perfekt att sy till. Det har jag gjort idag. I de nödvändiga pauserna har jag laddat en massa musik i mobilen. Här kommer några smakprover.


Här är en sång tillägnad sambon. Under våra elva år tillsammans så har vi gått igenom så mycket. Det har funnits stunder när vi varit beredda att ge upp. Men vår starka kärlek har alltid räddat oss.

fredag 14 oktober 2011

Ilsken

Nu är jag så arg att jag håller på att gå upp i molekyler. Sambon och jag gick upp på vinden för att hämta ner fler lådor. Då är det någon idiot som har låst gallergrinden så vi kommer inte upp. Personalen går hem klockan fyra så nu sitter vi här och kan inte göra ett dugg åt vinden förrän på måndag.

En kompis till sambon kommer imorgon. Han skulle hjälpa oss att bära ner de tyngsta sakerna för att jag skulle slippa det. Gissa om jag skrivit ett ilsket mail till HSB nu. De får jäklaranamma ställa upp med bärhjälp i veckan nu när de ställt till det så här.

Gud så arg jag är!

Ny produkt

Även om vinden tar mycket tid nu så försöker jag ändå att sy lite mellan varven.

Här har nu en ny idé tagit form. Det är en värmeljushållare. Det blir fantastiskt vackert sken genom tyget. Jag använde Ikeas Galej som förebild när jag sydde de här. Men även andra värmeljushållare av glas passar att sätta ner. Måtten på glasen bör vara 6-7 cm höga och maximalt 23 cm i omkrets.

De är även vändbara och självklart tvättbara.

Längre fram kommer jag att göra fler i lite juligare tyger. Mer info finns på hemsidan.

Nu är det klippt

Idag har tanten varit och kapat av sig håret. Jag ser ut som min gamla mamma gjorde. Men det är väl bara att acceptera att man är en gammal kärring.

Skönt är det i alla fall. Jag var så trött på mitt gamla som ständigt drällde långa hårstrån omkring sig. Egentligen hade jag velat ha det kortare, men frissan avrådde mig. Hon tyckte även att jag ska slinga det lite ljusare. Det har jag gjort förr och varit nöjd med det så så kan det nog få bli. Men det gör jag själv eller så kanske Madde kan få bistå med lite hjälp, om hon vill. Det får bli en senare fråga.

Jag har fotat med mobilen och det gick alldeles utmärkt. Jag börjar trivas med den och lär mig lite nytt varje dag. Det går faktiskt att lära gamla kärringar hundar att sitta.

Kaos i hemmet

När det här vindsäventyret är över så ska jag storstäda hela lägenheten. Från golv till tak. Nu håller jag på att bli galen på hur det ser ut. Det är högar överallt. Högar med sådant som ska till loppisen. Högar med sånt som ska till återvinningen. Högar med sånt som är under bearbetning. Och över allt detta så ligger det lager med damm.

Vi kör till loppisen, vi kör till återvinningen, vi bär ner i källaren det som ska få vara kvar. Ändå fylls det på hela tiden. Vi tar det lugnt för att kropparna ska orka och då blir lägenheten en lagerlokal under tiden.

Det är ingen idé att städa eftersom det hela tiden fylls på med nytt från vinden. Och allt som kommer ner därifrån är dammigt. Och har en vindslukt med sig som ligger som en blöt filt över lägenheten.

Detta är inte kul. Tur att vinden ska vara tömd till den 24:de. Förhoppningsvis är då allt på plats även i källaren. Då tar Stora Rengöringen fart här hemma. Jag får stå ut en vecka till.

torsdag 13 oktober 2011

En dikt till

Jag hittade en dikt till. En dikt skriven av en flicka som har MBD, det som numera benämns ADHD

Jag ser ut som alla andra i klassrummet,
Jag är inte blind, även om mina ögon inte berättar precis vad jag ser.
Jag är inte döv, men mina öron förvränger ofta det jag hör och jag kan inte riktigt lita på dem.
Jag är inte rörelsehindrad, men jag har ofta så dålig koordination att jag har svårt att träffa en vän, cykla och skriva.
Mina föräldrar tror ofta jag är lat, för att jag inte kan göra sådant som jag enligt min intelligenskvot borde kunna.

Dikt av Elaine

En del av mitt liv

Nu när jag sitter och gör mina boklistor, så slås jag av en sak. De flesta av författarna har på ett eller annat sätt funnits i mitt liv. En del blev mina vänner, andra fanns med som bekanta man hälsade på och bytte ett och annat ord med. En del såg man upp till, andra såg man lite från sidan. Man visste de var en auktoritet i vår ankdamm. Ändå tyckte man kanske inte som de.

Jag blir vid sådana här tillfällen så stolt över mig själv, vad jag gjorde. Jag var med och förändrade och förbättrade en hel del. Jag var med och jämnade vägen för barn med speciella behov. Jag var med och jämnade vägen för dessa barns föräldrar. Kanske hjälpte jag någon, förhoppningsvis flera stycken. Det känns väldigt bra att tänka så.

Jag saknar fortfarande det livet. Men numera kan jag se tillbaka och känna glädje över att jag fick vara med. Det kommer alltid att vara en stor del av mitt liv. Det var tjugofem år av mitt liv. Tjugofem år går inte omärkt förbi.

När jag höll på idag så hittade jag en dikt. En dikt om hur det kan vara att få ett funktionshindrat barn. Den här dikten är skriven av en mamma. Det handlar om ett mycket skadat barn. Men känslan är många gånger densamma oavsett hur svårt funktionshinder barnet har. Känslan av att inte räcka till, att inte kunna ge sitt barn det allra bästa, att ständig ha en massa kontakter med vård och skola. Att inte enbart få vara förälder utan man ska vara samordnare i sitt barns liv. Det här finns också så bra beskrivet i Gunilla Bergströms böcker om Bill och Bolla. De böckerna hjälpte mig mycket. Mest för egen del, men också en tröst att få läsa om det för mina barn.

Dikten jag hittade idag betydde också en del för mig. Den låter så här:

Utredningen - om en son

Sex månaders barn
barnklinik
hjälplöst barn i kalt rum.

Kramper
förvridet ansikte
stirrande ögon
stel kropp
tröstlös gråt
Förtvivlad mamma,
vanmakt.

Bryska steg
vita rockar
viskande röster
EEG
EKG
ordination
medicin
räkna mat
räkna dryck
räkna kramper per timme
vetenskapliga tal.

prover, prover, prover,
räkna, vaka, byta, mata,
inget hopp, ingen igenkännande blick,
väntar, väntar, väntar.

Vita rockar kallar
- varsågod och sitt
diagnos
prognos

- av detta barn
blir det aldrig någonting.
Försök bara
att inte fästa er
för mycket vid honom.

tomma iskalla ord.

Käraste barn
kan de inte förstå
att det är just våra svaga
vi älskar allra mest!

Mary Fries

Äntligen

Nu verkar det som vi kan se slutet på såpoperan runt Alis uppehållstillstånd. På torsdag om en vecka anländer han till Arlanda.

Jag är så glad för deras skull, speciellt för Melina som äntligen får vara med sin älskade pappa igen.

Förhoppningsvis hittar de en lägenhet så de kan börja bygga upp sitt nya liv tillsammans. Jag önskar de all lycka på vägen.

Jag hoppas jag får plats i bilen så jag kan följa med på torsdag. Jag får nog ta med mig ett badlakan för tårarna kommer säkert att strömma fritt av lycka när jag ser den lilla familjen återförenas.

Bloggtips

Efter tips från Mångmamma så hamnade jag på bloggen Anybody´s place. Det var det bästa jag läst på länge. Nu har jag läst och läst och läst, men måste sluta för det är en dag imorgon också. Då får jag fortsätta att läsa vad denna fantastiska människa skriver. Snacka om att ha ordet i sin hand, penna, tangentbord, eller vad man nu ska kalla det för. Jag blir både fascinerad och avundsjuk över att någon kan formulera sig så lätt och lekande och tilltalande.

onsdag 12 oktober 2011

Ta chansen!

Nu har jag kommit till min faktalitteratur när det gäller vindsröjningen. Jag har nu en hel bananlåda med litteratur om Damp, Adhd, Asperger, Autism och andra liknande neuropsykiatriska funktionshinder. Det här ska jag lämna till loppisen. Men då tänkte jag på att det kanske förmodligen en hel del av mina läsare som är intresserad av detta. Så den som vill kan ta chansen nu.

Jag ska så fort som möjligt göra en litteraturlista. Den som är intresserad kan maila mig. Jag skänker bort böckerna, men vill ha ersättning för portokostnaden. En del av dessa böcker finns inte längre att få tag på så det är en hel del intressant. Jag har även en del forskningsmaterial både på engelska och svenska.

Hojta till så mailar jag över en litteraturlista så fort jag har skrivit ner den. Först till kvarn gäller. OBS! Maila mig alltså, skriv inte det som en kommentar till det här inlägget. För då kan jag missa det.

Uppdaterat: Jag glömde säga att det är slitna, men hela exemplar. Många har legat som blädderexemplar när jag gjort bokbord. Men annars är det inget fel på dem.

Mer Pink

Den här texten är också så fantastisk. Den gäller ju inte bara USA:s president utan vänder sig till alla beslutsfattare och politiker på hög nivå. De som har tappat markkontakten, om man så säger.

Pink did it again

Att jag gillar Pink tror jag ni redan fattat. Det som gör mig så imponerad med henne är att hon med enkla ord fångar en verklighet med sina texter. Visst använder hon mycket svordomar och andra uttryck. Men jag tror att det är just det som tilltalar mig så mycket. Det gör det så verkligt och så nära. Man känner igen sig. Denna text får mig nästan att gråta. Jag hamnar återigen mitt i den där natten, när jag var tretton år och hela min värld rämnade. Efter det blev inget sig likt igen. Det känner jag när jag hör henne nästan gråta fram, "Mamma, sluta gråta". "Pappa, jag lovar bli en bättre flicka!" "Kan vi inte bli en familj igen".

tisdag 11 oktober 2011

Läsvärt!

Mellan tvättar och telefongrejande så har jag hunnit med att läsa några bloggar. Bland annat hos den kära Trebarnsmamman. Hon länkade till en ledare i SvD. Den är otroligt bra skriven. Det är flera lokala socialdemokratiska lokalpolitiker som yttrat sig i kaoset runt Juholt.

Tidsnöd

Jag har inte tid att tvätta idag. Jag måste greja med min nya telefon. Äntligen börjar jag greppa det hela.

Men eftersom man inte alltid får som man vill så är jag väl tvungen att tvätta i alla fall.

Skit också

Japp, då har jag gråtit en skvätt över den här jävla fina mobilen som inte vill som jag vill. Varför gick jag med på detta? Jag trivdes ju väldigt bra med min gamla telefon. Ja, ja, det är väl bara att finna sig i eländet. Har man tatt fan i båten så får man väl ro han i land. Det är ungefär likvärdigt med att man får väl häcka på Sony Ericssons supportsida och läsa handboken, som man numera inte kan skicka med direkt i lådan. Bläääää...........

måndag 10 oktober 2011

Shoppingfynd

Jag glömde ju berätta om det stora fyndet jag gjorde idag. Vi var in en sväng på tygaffären för att komplettera med lite material. De hade rea på knappar och sålde ut hela knapprör för 19:-/st. Gissa om jag köpte på mig ett antal rör. Funderar på om jag inte ska åka ner en gång till i veckan för att fynda mer.

Shoppingrunda

Idag behövde vi åka ner på stan. Det var apoteket som gällde. Eftersom sambon dragit in en rejäl slant på datorhantering i förra veckan, så tänkte vi även passa på att köpa lite saker som stod på önskelistan. Ingen lyxkonsumtion, men ändå sånt där som vi inte riktigt har råd med annars.

Så efter lite sms:ande med Mångmamma så blev det inhandlat hästliniment. Den här gången är det sambons kropp som behöver lite smörjelse. Vi köpte även galltvål för att försöka göra ren vår hemska otvättade vardagsrumsmatta.
Vi tänkte oss även ett bekök på The Phonehouse för att kolla upp det här med familjepaket för mobilerna. Det visade sig att sambon inte läst på ordentligt. Det billiga alternativet han tittat på innehöll ingen ringpott. Och det vill vi ju ha. Så efter konfererande hit och dit och en stunds promenad för ett familjebeslut så slutade det med att vi trots allt hoppade på den nya telefondealen. Vi gick in i butiken i hopp om att spara in 50:- i månade och gick ut ur butiken med en merkostnad på 120:-/mån. Det är så typiskt oss. Men vi resonerar så här, att nu släpper vi det fasta abonnemanget och hamnar på plus minus noll, med någon krona hit eller dit. Och har två sprillans nya telefoner med gratis surf. Sambon tog en Iphone 4 och jag valde en Ericsson Xperia Ray.

Den rosa skönheten på bilden, stod där vi parkerade. Inte för att jag är så mycket för rosa, men den här kunde jag gott tänka mig att äga....:-)

söndag 9 oktober 2011

Gödslat med kuddar

 Nu har jag sytt klart våra egna kuddar. Jag har verkligen maxat med kuddar nu. Om någon undrar över mängden så ska alla portioneras ut även i fåtöljer. Dessutom har jag en riktig knöl till sambo. Han älskar alltså att knöla med kuddar när han ligger i soffan.


Det här är min bästa fåtölj. Den får ingen röra. Den har räddat min rygg många gånger. Varför har jag då sytt en grön kudde till en blå fåtölj?






Bilden lånad från Ikeas hemsida
Det är så att om vi någon gång får råd så ska vi byta ut de gamla risiga plymåerna till den här färgen. Så det är lite långtidsplanering på kudderiet.