lördag 17 november 2012

Glöm inte

Det är sista chansen imorgon att fynda!

www.cickidesign.se

Bok vs film

Jag har precis börjat läsa en bok som heter Blodspår av en av mina favoritförfattare, Michael Connelly. När jag öppnar boken så står det att den har filmats med Clint Eastwood i huvudrollen. Han är också en favorit. Jag inser att jag faktiskt sett filmen. Så nu hör och ser jag honom hela tiden när jag läser boken. "Hi I´m Terry McCaleb", säger han med sin lite hesa röst. Inte helt fel, faktiskt.

onsdag 14 november 2012

Det bidde inte en tummetott

 Som jag skrev tidigare så skulle jag sy en skjorta av det här fantastiska tyget. Nu blev det inte riktigt så.

När jag skulle klippa till den så fick jag ett mindre hjärnsläpp. Jag var enormt fokuserad på att få bilderna på tyget rätt. Jag skulle bland annat ha en änglatrumpet mitt bak på ryggen. Framstyckets tygmönster skulle stämma, likaså på ärmarna.

Så långt fungerade allt perfekt. Det var när det gäller storleken som hjärnsläppet kom. Ibland glömmer jag bort att jag numera har en utbuktande midja istället för  tvärtom, som det var förr.

Meningen var att jag skulle klippa rakt där det var slimmat. Men det glömde jag bort. Gissa om jag var förtvivlad när jag upptäckte missen. Jag ville ju fortfarande ha något snyggt av tyget. Så med lite smärre förändringar så bidde det en kavaj med skjortstuk istället. Jag är väldigt nöjd med slutresultatet. Det blev kanske till och med bättre så här. Och den sitter otroligt snyggt på mig. Men det får ni bara se i verkligheten, om ni har tur......:-)

Positiva tankar

Ibland får man riktigt skärpa till sig för att tänka positivt.

Vi är ju fortfarande inne i en återbetalningstid, där vi själva valt rätt tuffa direktiv för att vi ska bli av med våra skulder så fort som möjligt. Men det är precis som livet inte riktigt själv vill att vi ska komma till scratsch någon gång.

För en månad sedan fick vi be dottern om en månads uppskov på återbetalningen till dem. Vi behövde köpa nya vinterdäck, min dator pajade, bilen gick inte igenom besiktningen och vi måste betala bilskatten.

Tanken var att sambon själv skulle fixa att byta bromsbackarna vi fick anmärkning på. Men kroppen och vädret har gjort att det inte blivit av. Idag lämnade vi in den på verkstaden. Det visade sig vara värre än bara bromsbackar. Även bromsskivorna var rostiga och behövs bytas. Plus att ev handbromsbackarna behövs bytas. En reparation som max slutar på 2 600:-. Helt OK egentligen, men eftersom vi ännu inte fått igång något sparande så blir även en sådan summa tuff.

Som om det inte skulle räcka med det så håller nu sambons dator att lägga av. Han måste försöka hitta ett liknande fynd som vi gjorde till mig.

Så nu står vi här igen! Planen nu är att slänga på de gamla vinterdäcken som är lagliga en säsong till, men med väldigt lite dubb i. Vi får köra så lite som möjligt och helst inte när det är skitväder.

Ta däckpengarna till att köpa datorprylar för och ta bilreparationen på Mekonomenkortet. Betalar vi av det på fyra gånger så blir det inga extra kostnader. Det blir tufft. men vi kommer att klara det. Vi får dra in på annat.

Det är nu det gäller att tänka positivt. Hade det här hänt för ett halvår sedan, innan sambon fick sin pension, då hade vi aldrig klarat det. Nu tar det längre tid att komma ifatt med annat, men vi fixar det. Fast skrattet fastnar lätt i halsen, om man så säger!

tisdag 13 november 2012

Citat

Sagt i Radio Stockholms trafikinformation: "Pendeltågstrafiken håller tidtabellerna. Man kan säga att de går som på räls."

Hoppas, hoppas

Min farmor och min biologiska farfar skilde sig när pappa var väldigt liten. Det var ovanligt på trettiotalet, som ni förstår. Varför, kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Min farmor var en dominant kvinna, så det är möjligt att det hade en bidragande orsak. Biofarfar flyttade till Västerås där han så småningom bildade en ny familj.

Farmor fostrade pappa ensam i alla år. Som tur var hade hon sina föräldrar som ställde upp mycket. Så länge pappa inte gick i skolan bodde han mycket hos sina morföräldrar. De var fantastiska människor. Jag minns dem själv eftersom de levde när jag föddes. Gammelmormor levde så länge att jag själv hann få barn.

Farmor gifte så småningom om sig när pappa var i de yngre tonåren. Den mannen blev vår farfar. Han var en underbar farfar som älskade oss barnbarn, även om vi inte var hans biologiska barnbarn.

I alla år har pappa ändå burit med sig saknaden av sin far och saknaden efter syskon. Han fick inte ha kontakt med sin pappa för farmor. Hon hade ett starkt bekräftelsebehov, så hon var nog rädd att behöva dela pappas känslor om det fanns en far med i bilden.

Viss kontakt förekom i alla fall. Biofarfar hälsade på oss en gång när jag var liten och pappas ena syster hälsade på oss några gånger när hon besökte Akademiska sjukhuset. Vi bodde ju i Uppsala på den tiden.

Den här längtan hos pappa har blivit starkare de sista åren. Han har ju inte så många kvar nu. Det är bara en kusin till honom som fortfarande lever och så är det vi barn han har kvar. Han fyller 82 år nästa gång så tiden börjar bli knapp.

I söndags när vi var hos honom så letade vi upp adress och telefonnummer till den som vi tror är hans syster. Vi försökte peppa honom att ringa på en gång. Om det var fel person så är ju det ändå ingen skada skedd. Igår hittade jag hans bror. Jag är säker på att det är han eftersom alla uppgifter med mellannamn och annat stämde. Jag skickade över uppgifterna till pappa.

Idag fick jag mail från honom att nu skulle han verkligen ta tag i detta. Jag hoppas han gör det. Han har ett hål av saknad inom sig som han behöver fylla. Han behöver få svar på frågor. Kanske också han kan få en fin kontakt med sina syskon de sista åren av hans liv.

söndag 11 november 2012

REA

Ni glömmer väl inte bort att det är 20% rabatt på hela sortimentet hos Cicki Design. Det gäller en vecka till och gäller även på redan nedsatta varor.

Passa på!