tisdag 31 december 2013

måndag 30 december 2013

In real life

Mitt i det verkliga livet. Det är där vi är just nu.

torsdag 19 december 2013

Julen knackar snart på dörren


Det blev mycket shoppat igår. Bland annat dessa finingar. Vi har haft en favoritkastrull, som varit perfekt att koka sås och stuvningar i. Det var en Tefal och det var någon form av teflon, men inte den där billiga teflonen som släpper direkt. Vi hade den i ca tio år. Men nu på slutet har den varit slitit och det har kokat fast i den. Så en ny gryta behövdes. Vi har kollat runt i mer än ett år utan att hitta det vi ville ha. Till slut fastnade vi i alla fall för en kastrull med keramisk beläggning. Jag läste på om vilka som var bäst och Eco Kitchen fick väldigt fint betyg. Vi hade sett en på NetOnNet för 399:-. Men som vanligt i vårt liv måste vi planera vårta inköp. Just då passade det inte, utan vi skulle köpa den nu till jul. Gissa hur glada vi blev när vi upptäckte att Ica Maxi hade 40% rabatt på den serien. Det innebar att den inte skulle kosta mer än 299:- Perfekt för ett fattigt pensionärspar. Vi fick den sista!

Dessutom hade jag letat efter en grön måttsats. Jag visste att jag sett den någonstans. Igår hittade jag den på ÖB. Man kan faktiskt bli glad åt en måttsats i rätt färg. Sa jag att grönt är en av mina favoritfärger?

Finliret växer fram, sakta men säkert. Jag hade tänkt köpa en färdig blomdekoration igår, men tyckte inte de var värd pengarna. Det var snart gjort att fixa till den här istället. Jag ska sätta i lite dekoration bland blommorna, men de sakerna ligger än så länge kvar i källaren. 


Kuddfodralen är ett loppisfynd, Knässbols bolster. Kollar man på deras hemsida kostar den 895:-/st. Vi gav 25:-/st för två helt nya och oanvända kuddfodral. Igår köpte vi nya innerkuddar för att kuddfodralen skulle komma riktigt till sin rätt. Sambon har fått stränga order att inte knöla med dem.

Idag har vi för övrigt varit till återvinningscentralen med en hel hög med sopor. Vi var helt ensamma där. Sedan var vi och köpte en julklapp som vi kom på igår kväll. I morgon har jag tvättstuga och på lördag kommer sonen. Efter det ska vi bara göra roliga saker.

onsdag 18 december 2013

Lucian

När jag växte upp så var vi de flesta jularna hos farmor och farfar. Där var också stora delar av pappas släkt. De närmaste bestod av farmors tre systrar med män och barn. Plus farmors föräldrar, gammelmormor och gammelmorfar. Farfars släkt träffade vi sällan. För att inte tala om mammas släkt, min mormor och morfar. 

Farmor var den dominerande, samtidigt som hon klistret som höll oss samman. Det fanns inte en högtid som inte hon visste hur man skulle fira. Våfflor på våffeldagen, gås på Mårten gås, trots att det inte fanns det endaste skånska påbrå hos oss. Allt skulle vara efter regelboken.

En sak som jag kom på ikväll, och som var en jultradition, var Lucian. Jag vet inte, men jag misstänker starkt att farmor låg bakom Lucians tillkomst. Alltså inte den riktiga Lucia från Sicilien. Utan vår släkts Lucia.

Så här var det. 

Lucian var som en sorts vandringspokal. Man fick henne i julklapp. Men alltid i hemlighet. Ingen visste var Lucian hade sin gång. Någon, oftast ett ungt nygift par, fick Lucian i julklapp. Sedan fick hon bo hos dem, fram till nästa jul. Då skulle de ge bort henne till någon annan lämplig mottagare. Givetvis i hemlighet. Under året som gick, så skrev Lucian om vad som hänt i familjen hon bott hos, om de varit snälla mot henne, om hon fått varit med eller om de stuvat undan henne i en garderob.

Jag gissar att denna tradition började när farmor och hennes systrar gifte sig och fick barn. De var rätt jämngamla och fick barn ganska tätt inpå varandra. Så det känns rätt att tänka att det var så det började. Det finns inte så många kvar att fråga. Det är bara pappa och en kusin till honom som fortfarande lever. De vet kanske hur det är, men jag har glömt att fråga dem. Måste komma ihåg att göra det.

Jag var själv med och fick Lucian när jag var nygift för snart fyrtio år sedan. Men då var hon ingen Lucia längre. Den gamla Lucian hade lämnat in. Hon hade genom åren blir trasig och lagad, smutsig och rengjord så gott det gick. Till slut gick det inte längre. Så när jag och min dåvarande man fick henne så hade hon mer blivit som en lite större teskedsgumma, med tillhörande kaffepetter.


Jag har frågat pappa om han vet vart hon till slut tog vägen, men han vet tyvärr inte. Hon försvann någonstans. Kanske någon familj stoppade in henne i en garderob och glömde bort henne. Jag är i alla fall glad att jag kom ihåg henne ikväll. Kanske jag på detta vis ändå kan hålla lite liv i Lucian på det här viset.

tisdag 17 december 2013

Otäck måndag

Igår eftermiddag när sambon tittade ut genom fönstret så ropade han till att något måste ha hänt. Det körde in polisbilar till våra hus, förbi våra hus och in till vårt centrum. Det var många polisbilar, säkert fem-sex stycken. Vi gissade att man kanske hade rånat Hemköp eller så var det något bråk. Men bråk brukar inte uppstå en måndagseftermiddag.

Efter ett tag började vår tidning släppa ut lite rapporter. Det hade skett en misshandel i grannhuset. Det skulle vara tre stycken skadade. Det grannhuset står så till att vi inte ser åt det hållet, men vi såg ju polisbilar komma och köra iväg. En del med sirener, en del utan.

Till slut började det klarna lite i rapporteringen. Det som hänt (som man släppt ut iaf) är att tre personer är mördade, två kvinnor och en man. Den ena kvinnan har varit målsägare i ett tidigare misshandelsmål och de andra två var vittnen i samma mål. Det har även pratats om att någon levt under skyddad identitet.

Vår gissning är att den som dömdes i det målet har nu fått sin hämnd. Det är så fruktansvärt när något sånt här händer.

Uppdatering: Nu har polisen gått ut med att mannen som dött var gift med den yngre kvinnan. Den äldre kvinnan var mannens svärmor. Han har alltså skjutit sin fru och svärmor och sedan tagit sitt eget liv. Två barn har blivit föräldralösa. Fruktansvärt!

måndag 16 december 2013

Fina initiativ

Jag hörde på radion idag om ett jaktlag som tagit av sitt privata kött och skänkt till Frälsningsarmén för att de ska kunna använda det i sina soppkök och på sina härbärgen. Jag har hört detta tidigare också om ett annat jaktlag som gjort samma sak. Det är ett underbart initiativ som gör mig så glad. Det kanske kan bli som en stafettpinne mellan alla jaktlag runt om i landet.

Numera hör man talas om så mycket hat och kränkningar att man undrar vart vi är på väg åt för håll. Då blir jag så lycklig när jag upptäcker att det finns så mycket kärlek att man drar igång sådana här initiativ.

På nätet finns det också grupper som är som en brygga mellan människor som behöver och människor som vill ge av sitt överflöd. Där finns Hjälpstickan som har folk runt om i landet som stickar värmande sockor, vantar och mössor till behövande. Andra ideella grupper är också Saris Änglar och Matkassen. Dessa tre grupper är rent privata initiativ. Det finns kanske fler men det här är dem som jag känner till.

Så mitt uppe i allt hat på nätet så finns det även hopp. Jag hoppas att vi kan låta människokärleken segra istället för hat och kränkningar.


lördag 14 december 2013

Pyssel inför julen

När beställningarna var färdigsydda så var jag tvungen att ta tag i det egna pysslet. Sambon håller på att röja på kontoret (äntligen efter sju år) så jag grejar det andra som ska ske före jul. Saker som jag föresatt mig att göra var bland annat att klä om dynorna till hallpuffarna. Nu är det gjort och jag är jättenöjd. Tyvärr så är det Elvis favoritplats, så risken för kattdregel är överhängande. Men jag får väl klä om dem igen, i så fall. 
En annan sak jag bestämt mig för var att sy en gardinkappa till köket. Gardinerna har jag sytt tidigare, men jag var så trött på att se den trista gardinstången emellan dem. Idag blev gardinen klar och upphängd. Jag är supernöjd även med den. Jag hade ingen lust med julgardiner i år. Tycker det duger så här. Julgardinerna sitter ju uppe så kort tid i alla fall.
 I hallen står, sedan sju år tillbaka, detta hemska metallskåp. Egentligen hör det hemma inne på kontoret. Men eftersom det varit trångt och bökigt där så har skåpet fått stå kvar. Det har blivit en avlastningsyta där allt möjligt hamnat. Skåpet ska snart bort och det ska sättas upp en marmorhylla i stället. Men det lär vi inte hinna före jul. Eftersom jag ibland lever efter devisen "If you can´t beat them, join them", så gjorde jag det även nu. Med en julduk och lite upputsade ljusstakar så ser det rätt OK ut.
För övrigt är det städning och matlagning som står på schemat. Det rullar på, även om allt tar mycket längre tid nu för tiden. Men jag är duktig på att planera så jag får undan det jag ska.

tisdag 10 december 2013

Knuttar på gång

 Det kom en beställning tidigt i höst om två musdockor. De skulle vara lite tuffare, åt MC-hållet. De som skulle få dem var två små killar, vars pappor är mycket motorcykelintresserade. Den ena dockan skulle vara klar i november då den ena lilla killen förväntades göra entré. Den andra dockan skulle vara klar till jul.

Jag började  kanske lite i senaste taget, men jag har rätt bra koll på hur lång tid olika sömnader tar. Om det inte händer något oförutsett vill säga. Det gjorde det den här gången. En mycket kraftig influensa dök upp. Jag som aldrig ens är förkyld. Influensan var så tuff att den krävde antibiotikabehandling. Dessutom hostade jag sönder ett revben, vilket inte var speciellt kul. Jag är tacksam att jag är god vän med beställaren så att hon hade all förståelse för att det blev förseningar med leveranserna. Nu får bägge småkillarna dockorna till julklappar istället.
 Det var en jättekul utmaning där jag fick använda all min fantasi och kreativitet till att hitta på de där extra detaljerna som kan bli pricken över i:et. Att hitta tillräckligt små märken var inte helt enkelt. Men till slut hade jag tur och hittade det på en loppis.

Hur gör man en keps som sitter kvar på en docka med vrålstora öron. Jo, man har en öppning mellan "svettrem" och kullen, där man kan dra öronen igenom. En snusnäsduk offrades och fick bli en bandana. Sömmar och andra smådetaljer var sånt där också som gjorde det hela lite tuffare.

Jag tror inte min maskin klarar av att sy i skinn. Men lite blank duchesse kan också ge en illusion om en tuff skinnväst.

Nu hoppas jag att de här små tuffingarna blir uppskattade och att jag uppfyllt uppdraget till fullo.....:-)



onsdag 4 december 2013

Elvis är på tiggarstråk

Elvis har aldrig varit en katt som tiggt. Vi har också alltid kunnat ha mat ståendes på spisen eller diskbänken utan att han gjort något. Så har vi aldrig kunnat göra med våra andra katter, som varit ena hejare på att stjäla mat.

Det senaste året har i alla fall Elvis börjat tigga lite grand. Han gillar ost och ostbågar. Men hans stora favorit är leverpastej. Jag behöver bara ta fram pastejen ur kylskåpet för att han ska komma. Medan jag skär så står han nedanför diskbänken och sträcker sig uppåt. Då ska jag skära hans pastej i små, små bitar och lägga i hans matskål. När han ska äta dem så tar han de med sig och springer iväg innan han äter upp dem. Precis som om han tror att jag ska ta de från honom.

När jag tog den här bilden hade han smugit sig upp bakom min dator och spanat in mina smörgåsar. Sekunden efter att jag tog bilden så sträckte han fram tassen i ett försök att sno en skiva.

Hade detta varit Totte eller Mimmi så hade leverpastejen varit borta för länge sedan. De båda var ena riktiga matatjuvar. Speciellt Totte. Det finns många historier att berätta om hans matorgier, när han lyckats öppna både kyl och frys för att stjäla mat.

tisdag 3 december 2013

Tankar kring förr och nu

Idag har vi grovtvättstuga. Det ska bli så skönt att få alla mattor tvättade. Det blir så go lukt hemma sedan. Vi har precis kört igång två maskiner. När vi kom upp dammsög jag köket ordentligt. Sedan ska jag sladda av golvet också innan det kommer en ren matta på.

Innan jag ens var färdig med köket så sa ryggen ifrån. Det är inte kopplat till det trasiga revbenet, utan tillhör de vanliga krämporna. Jag har nämligen väldiga problem med att dammsuga. För det mesta gör sambon det, men nu ville jag för en gångs skull göra det själv när golvytan var helt ren. Det är sådana här gånger som jag kan blir så trött på min kropp.

Jag blir också lite ledsen över att det blivit så här. Då kan jag tänka på hur det var förr. När jag dammsög ett helt 1½-plans hus på 124 kvm. Tog ut alla mattor på vädring och torkade alla golven. Visst hände det att jag var trött efter en sådan vända. Men jag orkade göra det på några timmar utan några större besvär. Inte som nu när man är helt färdig efter att dammsugit ett golv på ca 15 kvm.

måndag 2 december 2013

Igen och igen

Igår sa jag till sambon att det verkar som om influensan gett sig av för gott. Men, man ska inte kasta yxan i sjön, sälja skinnet förrän man skjutit björnen, ropa hej förrän man är över bäcken och alla andra gamla ordspråk. Idag har jag ont i halsen! Igen!

söndag 1 december 2013

Finsk design

Jag är inte någon märkesnörd, utan jag har saker för att jag tycker om dem av en eller annan anledning. Ändå kan jag tycka det är lite kul när man upptäcker att man har ett designsmycke hängandes på garderobsdörren.

Jag prenumererar på Retro, tidningen för oss retrotokiga. I tidningen, som kom i fredags, var det bland annat en artikel om finsk smyckesdesign. När jag sitter och läser den så är det några smycken som påminner om ett jag har i min ägo. Mycket riktigt. När jag tar fram förstoringsglaset och letar efter märkning så visar det sig att det här hängsmycket är designat av Pentii Sarpaneva.

Jag har fått smycket av mamma och pappa någon gång i de övre tonåren. Det kan ha varit när jag fyllde arton år 1967. Det är i brons och jag har alltid tyckt väldigt mycket om det. Däremot har jag aldrig någonsin funderat över ursprunget eller ens tittat efter några stämplar. Trots att jag, som sagt var, inte är någon märkesnörd så tycker jag ändå att det är extra kul att veta vem som designat det.

lördag 30 november 2013

Ny musdocka

 Här är den tuffa musdockan Anton. Han är en riktig mc-mus....:-)

måndag 25 november 2013

Ta skeden i vacker hand

Det är lika bra att inse att träningen får vänta till efter alla helgerna. Jag börjar om i januari. Jag har fortfarande för ont och har börjat hosta mer igen. Nysa är inte skönt, kan jag berätta. Det är även ganska svårt att skratta, vilket grämer mig eftersom jag oftast är en glad typ. Jag ska försöka göra lite egna övningar här hemma istället, så jag inte alldeles stelnar.

torsdag 21 november 2013

Ordentligt less

Nu börjar jag bli less och frustrerad på det här. Jag har mått så bra i flera år. Hittat min egen nivå med medicinering och lagom aktiviteter för att må bra. Och så kullkastas allt av en jäkla influensa som gör att jag hostar sönder ryggen. Vissa dagar kan jag knappt röra mig, i alla fall inte utan en massa besvär och ont. Att hosta upp ordentligt är ett h-vete och funkar nästan bara om jag står upp.

Några dagar har börjat lite bättre, men slutat illa. Som igår när vi var tvungna att storhandla. Det var jättejobbigt att åka bil. Vår bil som annars är så skön att sitta i. Jag kände av varenda inbromsning eller annan manöver. Så innan dagen var över var jag ett vrak.

Börjar dagen idag med rätt skaplig nivå efter en dunderkur med liniment och värmedyna. Idag ska jag verkligen ta det lugnt och bara sitta vid symaskinen. Jag har några julklappsbeställningar som måste bli klara. Dessutom vill jag hinna klä om två puffar och sy en blus och en handväska åt mig själv innan jul. Städningen får bli som den blir. Jag vill ju även kunna börja med träningen så jag kan bli bättre igen.

Skit, piss och senapsgas!

onsdag 20 november 2013

Även solen har fläckar

Jag tycker mycket om att baka, speciellt då surdegsbröd. För det mesta blir det bra, men inte alltid.

Det har inte blivit så mycket bakat nu när jag inte mått så bra. Men eftersom jag piggnat på mig skapligt så kände jag att nu är det dags att ta tag i den biten igen. Så i måndagskväll drog jag igång en surdegsgrund som jag skulle kunna baka på igår.

Den var inte så där bubblig som den brukar vara. Den ursprungliga grunden hade ju fått stått lite väl länge. Men jag tänkte att får degen bara lite extra tid på sig så ska det nog fixa sig. Jag hade även missat på att man skulle ha i en bit vanlig jäst. Jag hade inte en jästgnutta hemma, men tänkte ändå att det är lång jästid som ska fixa även det.

Degen ville inte jäsa ett dugg. Så jag fortsatte att tänka på det där med god tid. Alltså lät jag degen stå över natten. När jag klev upp idag så såg den lika tung och tråkig ut som när jag la mig. Nu har jag gräddat den och inser att det är inte ens någon idé att ens försöka skära en skiva. När den svalnat får den åka direkt ner i soporna. Inte kul alls, eftersom jag tycker väldigt illa om att kasta mat. Men ibland är det sånt som händer. Man får väl ta det som en form av livserfarenhet.

Hypnotisören

Eftersom jag köper de flesta böcker på loppis så är det sällan man får tag i det allra senaste. Så först nu har jag läst Hypnotisören av Lars Kepler. Dessutom har den legat hemma ett tag innan jag nu började läsa den.

Vilken otroligt bra och spännande bok. Bitvis var den även skrämmande när man ser hur det mänskliga psyket kan vara och reagera. Nu förstår jag varför den varit så omtalad och även filmatiseras. Ibland när jag läser en halvbra bok så händer det att jag kikar på slutet för att jag vill veta vad som händer. Så var det inte nu. Jag läste allt i kronologisk ordning för jag ville verkligen suga på karamellen hela vägen.

Jag rekommenderar den verkligen om du inte hunnit läsa den än.

Lars Kepler är en pseudonym för det äkta paret AhndorilNu måste jag skynda mig att få tag i hans/deras andra böcker.

tisdag 12 november 2013

Glöm inte



Glöm inte att vara med om UTLOTTNINGEN!


måndag 11 november 2013

Julen

På hösten -97 så skilde sig jag och barnens pappa. Av flera olika anledningar så blev det jag som flyttade ut. Jag flyttade nästan femtio mil från mina barn. Det gjorde bland annat att jag inte firat jul med mina barn sedan dess. Eller rättare sagt fram till förra året. Då var dottern och hennes man här hos oss över julhelgen.

Det var underbart. Jag har haft väldigt svårt för det här med jul under åren utan barnen. För första gången på sexton år kunde jag glädja mig ordentligt åt att planera inför årets största familjehelg. Jag har haft andra fina jular med sambon och hans barn. Men det har alltid varit något som fattas, mina egna barn.

Härom dagen fick jag det glädjande beskedet att i år kommer sonen hit. Fantastiskt. Två jular i rad med mina barn. Sonen stannar dessutom över nyår också. Oavsett hur gamla ens barn blir så är de ändå de där små knoddarna man burit inom sig och delat stora delar av sitt liv med.

lördag 9 november 2013

Utlottning

Som jag förvarnade om här så skulle jag komma med en utlottning. Nu kommer den.

Den 27/10 2007 gjorde jag mitt första inlägg i den här bloggen. Det har hunnit bli drygt 2500 sedan dess. Att starta bloggen var en otroligt bra sak som gjort att jag mött många vänner, fått skriva av mig och den har fått vara mitt bollplank och min ventil. Det måste ju premieras på något sätt. Det blir två saker jag lottar ut, så det är bara att välja själv vilken grej ni vill ha. Allt ni behöver göra är att skriva en kommentar om vad ni vill ha och länka utlottningen till er egen blogg. Vill ni vara med i bägge dragningarna så går det också bra.

Utlottningen avslutas söndagen 17 november kl 24.00

 Jag har länge funderat på att börja sälja mönster. Jag anteckningar mycket för mitt eget kom-ihåg när jag gör en ny produkt. Det har jag utvecklat nu med en utförlig text och mycket bilder. Så det är första vinsten. Mitt första egentillverkade mönster. Det går att få som pdf-fil eller pappersmönster. Vinner man inte så går det att köpa på hemsidan.
 Min andra vinst är en bok som jag skrivit tillsammans med en god vän. Den handlar om hur det är att vara förälder till ett barn som inte passar in i verklighetens ramar och regler. Det är inte bara två mamma berättelser utan vi försöker även tipsa om olika saker och ting. Boken släpptes -97 så vissa sådana saker kan ha förändrats sedan dess. Boken finns inte längre att köpas i handeln eftersom bokförlaget tagit bort den ur sitt sortiment. Gunilla och jag fick dela på det som var kvar. Biblioteken tillhanda håller den fortfarande.

Så passa på nu få se om lyckan står dig bi.....:-)

torsdag 7 november 2013

En sjukling rapporterar

Ni som inte följer mig på Facebook kanske undrar vart jag tagit vägen. Det där med några dagar i sängen, var ett "understatement". Jag har knappt varit ur sängen sedan onsdagskväll när jag la mig. Det har varit korta svängar för att peta i sig lite mat eller uträtta naturbehov. I tisdags var jag även en sväng till vårdcentralen och sedan ner på stan för att hämta ut mediciner.

Det är en jäkla bakterie som hoppat på mig. Läkaren var mest rädd för att jag fått lunginflammation eftersom jag hostar (fortfarande) så enormt mycket. Jag fick gå till labb och ta en snabbsänka. Den låg väldigt högt. Den ska ligga på max 10 innan den räknas som för hög. Jag hade 108! Så man kan ju kalla det jag har för en bakteriell influensa.

Jag är i normala fall en väldigt frisk person. Vilket låter konstigt med tanke på min fibro, KOL, sköldkörtel mm. Men jag menar vanliga sjukdomar som förkylningar och liknande. Jag kan inte minnas när jag var så här dålig senast. Det minns inte sambon heller och vi har varit tillsammans i tretton år. Så det är väl en  måttstock för att jag sällan är vanligt sjuk.

Idag är första dagen jag är ur sängen och jag vet inte om det heller räknas riktigt eftersom jag sov fram till kl 17. Nu är det två timmar senare och jag är helt schackmatt. Men jag har i alla fall duschat och fått riktiga kläder på mig.

Medan jag legat där och hostat så har bloggen hunnit fylla sex år. Det råkade jag ju missa. Eftersom det var evigheter sedan jag ordnade en utlottning så tänkte jag göra det den här gången. Nu orkar jag inte, men det kommer ut en vilken dag som helt. Så häng på.

onsdag 30 oktober 2013

En onsdag i oktober

Idag blev det en konstig dag. Först var jag till doktorn. När jag kom hem var jag jättetrött så jag la mig en stund innan vi skulle åka och handla. Innan vi hann iväg så fick jag ett sms från en god vän till oss bägge två. Hon var i närheten och ville komma och fika. Självklart, det var ju jättekul att ses. Där försvann hela vår eftermiddag. Det var meningen att sambon skulle åka med Madde och veckohandla efter att vi skött om vår egen. Nu fick vi tänka om,vilket resulterade i att vi bestämde att vi slår ihop våra veckohandlingar. Så jag följde också med. Nu fick man ju även chansen att kramas lite med Melina. När vi kom tillbaka hem var klockan nästan åtta. Tur man har färdig mat i frysen att ta till.

Under dagen har jag fått en förkylning som eskalerar rätt snabbt. Jag vaknade med lite ont i halsen. Nu har jag en supersexig röst, ont i bihålorna och huvudvärk. Det kanske är det som orsakat min trötthet de senaste dagarna. Tror inte det är så lämpligt med träning i morgon. Om jag nu inte råkar bli så pigg att jag hoppar över hustak, vilket jag tvivlar starkt på. Får kanske ställa in mig på några dagar i sängen.

lördag 26 oktober 2013

Instagram

Nu har jag installerat ett Instagramkonto på min mobil. Jag har fortfarande inte fått riktig kläm på hur det fungerar, men det brukar komma efter någon dag eller två. Gissa vad jag heter. cickidesign förståss. Så följ mig gärna.

tisdag 22 oktober 2013

Bloggen och ajfånen

Jag håller på att lära mig att hantera min ajfånen. Just nu har jag lagt in bloggen och det här är mitt första inlägg med telefon. Jag måste säga att det är betydligt enklare att göra det via iPhone än med en android som min gamla Xperia var.

söndag 20 oktober 2013

En kvart om dagen

Jag har börjat med något som jag kallar "en kvart om dagen". Det handlar om städning. Både jag och sambon smiter gärna undan från städningen. Eller tänker att man kan göra det sedan. Vilket brukar betyda att det inte blir gjort. Ändå vill vi bägge två ha ordning. Så nu har vi börjat med att man ska städa en kvart om dagen. Det handlar mest om att spara kroppen genom att göra lite i taget och att inte glömma bort vad som ska göras.Och att få bort tänket "det gör jag sedan".

Idag skulle badrummet få min kvart. När jag skulle ta fram Mr Muscel så blev jag så less på hur det såg ut under diskbänken. Så det blev också en kvart. Jag slängde en massa halvtomma rengöringsflaskor och annat som bara stod och tog plats. Nu har jag satt upp ett lådsystem på önskelistan. Jag har sett ett jag gillar på Jula. Det jag gjorde idag får duga tills vidare. Och det blev två kvartar idag. Kanske man kan ha den ena som bonus om det är någon annan dag man inte orkar?

lördag 19 oktober 2013

Räkmackeår?

Jag vet inte om jag utmanar ödet genom att lite försiktigt säga att 2013 hittills varit lite av ett räkmackeår. Ni som följt mig länge vet hur illa det varit med vår ekonomi. Fram tills i februari förra året, då sambon fick klart med sin förtidspension. Det innebar ju inte att vi blev rika, men vi klarar oss i alla fall.

Det som känns så bra det här året är att vi kunnat unna oss en hel del. Även om det mesta vi köpt är begagnat. Men har man en sambo som är en fena på att hitta bra, begagnade prylar så får man vara nöjd. I år har vi kunnat köpa en nygammal soffa istället för den illaluktande trasiga gamla, en nygammal plattTV istället för den tjocka överåriga. Vi har köpt nygamla vinterdäck i god tid och även varsina nya vinterjackor, plus en massa annat smått och gott.

Dessutom har det mesta rullat på utan att något gått sönder, vilket hände stup i kvarten tidigare. Till och med gamla fröken Mercedes fick godkänt på sin besiktning.

Vi har betalat av alla skulder utom Ica-krediten. Den hade vi också kunnat ta snabbare om vi inte valt att köpa dessa prylar. Men det var ett val vi gjorde, att unna oss lite nytt efter alla dessa jobbiga år.

Det senaste inköpet gick också det vår väg. När vi bytte mobiler för snart två år sedan så gjorde vi en bra deal med vår Telenor som varit vår mobilleverantör i många år. Sambon fick en iPhone 4 och jag fick en Xperia Ray. Jag har tyvärr aldrig blivit riktig vän med min, så för ett tag sedan kläckte jag idén om att jag skulle överta sambons iPhone och han skulle köpa en iPhone 4S. Han sa att han nöjde sig med en begagnad sådan. Vi bestämde även att vi skulle vänta med detta inköp till efter jul. Men så ramlade det in ett erbjudande vi inte kunde motstå. Sambons äldsta son skulle byta sin telefon och erbjöd sin pappa att köpa hans gamla 4S. Det kunde vi ju inte tacka nej till. Kostnaden är densamma, fördelen är att vi vet vem som använt den och varit rädd om den.

 Så numera är jag ägare till en Ajfån. Nu är det mest akuta på önskelistan åtgärdat. Och Icabanken är numera högst prioriterat. Det är bara att hoppas resten av året och kommande år fortsätter på samma sätt. Jag fortsätter gärna att glida omkring på en klick majonnäs.

torsdag 17 oktober 2013

Så det kan bli

Ni har väl hört talas om den om bagarens barn och skomakarens ungar som var utan bröd och skor.

Så här ser sömmerskans handväska ut! Det är nog dags att jag lagar den!

onsdag 16 oktober 2013

Patetiska Troll

Det finns Troll på facebook. Troll som lever upp och glädjer sig åt att jag har extra mycket ont just nu. 

Jag vill skicka en hälsning till det Trollet: 

Pilutta dig! Trots att jag har ont så lever jag ett helt fantastiskt liv. Jag har en man som jag älskar över allt annat, samt att han älskar mig lika mycket tillbaka. Jag har två fantastiska barn som jag älskar oerhört mycket och som jag är väldigt stolt över. Jag vet att de älskar även mig mycket och är stolta över mig. Jag har tre fantastiska bonusbarn som ger mig mycket glädje. De har dessutom gett mig sex underbara bonusbarnbarn. Av de är det tre stycken som jag får njuta extra mycket av. 

Inte nog med det. Jag har en hel drös med fina vänner som berikar mitt liv. Jag har också förmånen av att få njuta av mina intressen och utöva min kreativa sida.

Eftersom du inte finns på min vänlista så förmodar jag att du smyger runt och lurkar. Det är tråkigt att du inte har något viktigare i livet än att njuta av andras olycka. Men vet du en sak? Jag kan bjuda dig på det. Du får gärna skratta livet ur dig åt min värk. Det rör mig inte i ryggen.

Själv tänker jag fortsätta att njuta av mitt fantastiska liv.

måndag 14 oktober 2013

En liten ryggsäck

Nu har jag sytt klart den här lilla sötnosen. Det tog lite extra lång tid eftersom jag haft ont i veckan som gått. Men nu är den färdig.

Vill du veta mer om den så hittar du de uppgifterna på hemsidan.

Du kanske inte vet  att Cicki Design även har en egen facebooksida. Gå gärna in och gilla den sidan. Där lägger jag upp allt jag syr, både det som är till försäljning och annat.

torsdag 10 oktober 2013

Min vän dammsugaren

Min goda vän E har ramlat och brutit armen. Det gör att hon behöver hjälp med vissa praktiska saker. Så igår när vi veckohandlade, passade vi på att handla åt henne också.

När jag kom med hennes varor så undrade hon om jag behövde en handdammsugare. Nä, var min första tanke. Men som kom jag på att det har jag visst önskat mig. Att ha vid sybordet. När det har varit bossigt och fullt med trådar på golvet har jag ibland tänkt att det vore praktiskt med en handdammsugare, för att slippa dra fram stora dammsugaren stup i kvarten. Med en liten handdammsugare så kan jag hålla efter bosset hela tiden.

E hade köpt denna dammsugare men den funkade inte till det hon tänkt sig. Då tänkte hon att den kanske skulle passa bra hemma hos mig. Så rätt hon hade och jag blev jätteglad över erbjudandet. Nu står den där och ser tjusig ut. Och kommer mycket väl till pass. Visst är det bra med fina vänner?

tisdag 8 oktober 2013

Konsten att säga Nej

Igår skröt jag med att jag var så duktig med min träning. Idag ska jag skryta med att jag sa Nej igår.

Förr, när jag var en duktig flicka, sa jag aldrig Nej. Jag gjorde det mesta folk bad mig om, hur stressad jag än var. Jag ville inte såra andra människor genom att inte ställa upp. Att jag sårade och skadade mig själv hade jag inte en tanke på.

Så blev jag sjuk, men tror ni jag lärde mig hur viktigt det var med ett Nej. Nej då, jag fortsatte i samma spår och for själv väldigt illa. Vilket dessutom började gå ut över min omgivning, för när jag blev trött och fick ont så blev jag grinig.

Så småningom kom jag till insikt att ett Nej då och då är inte fel. Jag började undvika engagemang eftersom jag visste att jag hade svårt att säga Nej. Då var det bättre att undvika situationerna.

Ju mer jag började fundera över mitt beteende, ju mer kom jag till insikt att min fibro bottnar i en utbrändhet. Men 1993 när jag fick min fibromyalgidiagnos så pratade man inte om utbrändhet. På den tiden brände jag mitt ljus i bägge ändar samt även en bit på mitten. Det var kampen för sonen, det var engagemang i handikappföreningen, det var jobb och studier samt att man skulle rodda en hel familj och ett hus. Sömnen blev lidande och klockan var min bästa vän. Varje sekund togs tillvara. Att sova var tidsödande och onödigt.

Detta beteende straffar mig idag. Som tur är kan jag prata om det här med den kära sambon Mats M Ryskåsen, så det händer att han säger åt mig när han märker åt vilket håll det bär. För det är han som får ta smällarna när jag blir grinig.

Tillbaka till igår. Det har blivit så att jag tränar rätt ofta tillsammans med två andra tanter. De är trevliga och vi har börjat lära känna varandra lite smått. I torsdags frågade den ena om jag ville börja i hennes quiltgrupp. De behövde vara fler, ett krav som ABF har. De träffades bara en gång i månaden, så det lät ju inte så mycket. Men jag kände inom mig att det skulle kunna bli ett stressmoment för mig. Så jag bad om betänketid. Och igår sa jag Tack för förfrågan men Nej tack. Jag förklarade även varför och hon förstod. Och jag blir så stolt över mig själv som klarade Nejsägandet......:-)

måndag 7 oktober 2013

En sån dag

Idag är det en ond dag och jag fattar inte varför. Det enda jag kan komma på är att jag stått i köket och lagat mat lite mer än vad jag brukar göra. Det gjorde jag för att jag mådde bra. Men det ska man tydligen inte få göra.

Det kan i och för sig även bero på väderomslag. Hösten är vacker med skön luft, men min kropp gillar den inte speciellt mycket.

Jag gick i alla fall iväg och tränade. Tog det lite lugnare än vanligt. Jag är stolt över mig själv att jag gick dit, trots det onda. Jag bestämde mig för många år sedan att min kropp ska inte få bestämma över mig. Det var det jag levde upp till idag genom att gå iväg och inte låta kroppen bestämma att jag skulle stanna hemma.

söndag 6 oktober 2013

Små gröna

Jag har skördat. Nu vågade jag inte låta de vänta ute längre. Allt kom igång så sent eftersom vi var i Sundsvall i början på juli. Grannen vattnade, så att det överlevde i alla fall. Tomaterna bör det ju gå att få färg på. Paprika och chili går ju att använda gröna.

lördag 5 oktober 2013

Lördagsfunderingar

Sitter här och funderar över min kropp. De sista veckorna är det fler som sagt att de tycker att jag orkar så mycket. Nu är ju det en sanning med modifikation. När jag tänker till lite så inser jag att jag orkar nog mer en tidigare, samt att jag har mindre med värk. Nu är vi visserligen en bit in i hösten och det brukar ju vara en dåligt tid för mig, så jag ska väl inte ropa hej ännu. Men man kan ju hoppas i alla fall.

Självklart så är jag rätt säker på att det är träningen som ger resultat. Jag har också fått höra hur duktig jag är med träningen. Och det är jag kanske. Jag har bara skolkat en gång sedan jag började på Korpen gym. Jag går iväg på måndagar och torsdagar.

Fast det kan ju låta lite häftigt att man går och tränar. Om en som är frisk skulle se min träningsnivå så skulle de skratta ihjäl sig. Det är alltså på en väldigt låg nivå, men jag tränar i alla fall och jag har kunnat börja öka på lite grand.

Jag börjar passet med att cykla. Jag brukar göra det i fem minuter, men har börjat öka på det lite och ska försöka få upp det till tio minuter. Sedan tränar jag armar och ben växelvis på fem olika maskiner. Jag kör tio övningar på varje maskin. Jag klarar inte alla utan att få ont, så jag väljer att hålla mig till dessa fem. Vissa har jag lite vikt på och andra har jag ingen vikt alls på. Maskinen i sig får stå för motståndet. Jag är starkare i armarna än benen så där kan jag ha lite vikter på. Jag "tar" hela 5 kilo i bänkpress. Det ni.......:-)

När jag gjort denna runda, tio övningar på fem maskiner, så gör jag några övningar på matta. Det är främst ryggen jag tränar då. Det blir tjugo stycken på varje moment. Sedan går jag tillbaka till maskinerna och kör ett varv till med tio övningar på varje maskin. Har jag ork kvar så händer det att jag tar lite på crosstrainern eller lite på cykeln igen.  Nu är jag inte lika slut som jag var från början men jag känner att jag gjort något bra och har fått upp ett flås också. Jag väljer att öka i väldigt långsam takt för att inte få ett bakslag. Det är lätt hänt när man har fibro att man får det. Det är det här med statiska rörelser som är så farligt för oss.

Som ni märker så är det ingen märkvärdig träning jag håller på med men jag håller mig i gång i alla fall och det är det viktigaste. Och jag får bättre resultat av denna träningen än vattengympan jag gick på tidigare. I alla fall så verkar det så fortfarande. Kan jag gå ner lite i vikt också så är det enbart en bonus. Målet är att hålla mig friskare, inte att gå ner i vikt.

torsdag 3 oktober 2013

Mina nya jeans

 Nu har jag sytt färdigt mina nya jeans och jag är otroligt nöjd. Det var länge sedan jag sydde byxor åt mig själv. Det är väl så att jag inte gillat min nuvarande runda tantkropp. Men när jag höll på och sydde tunikorna så växte det fram. Inte så att jag är nöjd med min kropp, men jag har i alla fall förlikat mig med den och ska försöka göra det bästa av situationen. Ett par nysydda jeans är en bra början.

 Jag är väldigt nöjd med mönstret. Ett infällt sidostycke gör en hel del för passformen. Det är ju även detaljerna som gör det. Så jag var noga med sådant som dekorationssömmar. När de där sömmarna kom till en gång i världen så var det ju för att förstärka guldgrävarnas byxsömmar. Idag är det ett kännetecken för jeans. Och snyggt.

Ett sprund nedtill är också snyggt. Nästa gång ska jag i alla fall slimma benen lite mer. De kan få vara lite snävare.


Som pricken över i:et sydde jag dit denna lilla söta hand som jag fått en hel påse av, från en mycket kär bloggvän. Visst är den underbar?

50-talets kök

För några dagar sedan fick jag den härliga tidningen Retro. Som specialare hade de den här gången kök, köksinredning, glas och porslin och andra redskap från 50-talet. Det är mycket man känner igen och kommer på.

Då tänkte jag på mamma och pappa. Upp till det att jag var tre år så bodde vi i en väldigt gammal och risig lägenhet. Det var ett rum och kök. Dragigt som attan. Det var vedspis och kallvatten. Dass ute på gården där stora råttor sprang mellan soptunnorna.

Tänk då att 1952 få flytta in i en alldeles nybyggd tvårummare, bostadsrätt. Toalett och badrum, kylskåp med ett litet isfack, varmt vatten och elektrisk spis. Det fanns även en modern tvättstuga med torkrum och stenmangel i grannhuset. Sopnedkast i trappuppgången. Allt var rent och fräscht.

Närmare lycka än så kom de nog inte just då, på femtiotalet.


onsdag 2 oktober 2013

Min kära gamla Bernina

Nu är jag grymt imponerad över min gamla symaskin. Jag är nästan klar med mina jeans. Det är enbart uppläggning, knapphål och knapp som saknas. Jag har sytt många snygga dekorationssömmar och där har det vid några tillfällen blivit sex lager jeanstyg. Eventuellt åtta lager på något litet ställe.

Min maskin är en 25 år gammal Bernina 1010. Den är mekanisk och har nästan inga plastdelar. Jag är rätt övertygad om att det är det som är styrkan

Dottern har sin farmors gamla Husqvarna zigzag. Den slår inte min maskin, men den går inte heller av för hackor. Här hemma har vi även Mats mammas gamla Husqvarna. Den är också superstark, även om den skulle behöva en riktig rengöring invändigt. Ibland tror jag att de gamla symaskinerna är de bästa.

Två soldater

Bild lånad på AdLibris
Jag har läst en bok som är en riktigt stor käftsmäll och en körare i magen. Boken är så fruktansvärt bra att det gör ont i hela kroppen när man läser den.

Jag har läst samtliga kriminaldramor av Roslund & Hellström. Jag vill inte kalla dem deckare för de är mer än så. De tar en in i en verklighet man hört talas om. Nu låter de oss få vara  med. Alla deras böcker har ett stor samhällsengagemang och de vågar ta upp känsliga ämnen.

Den här boken handlar om gängverksamheten i våra förorter. Förorten som är i den här boken finns inte i verkligheten, men det är en stockholmsförort som styrs av gängen.

De två soldaterna är Leon Jensen och Gabriel Milton som är gängledare. Leon Jensen sitter i fängelse när boken börjar och man får följa planeringen på hur han ska fly. Senare får man följa flykten och hänsynslösheten och avsaknaden av empati för andra människors liv. Det är bara gänget, broderskapet, som är viktigt.

Man får också följa hur Gabriels flickvän tvingas smuggla knark till fängelset i underlivet, hur man "utbildar" tolvåringar till knarkkurirer och att gömma vapen och sprängmedel. Dessa tolvåringar som ser de äldre gängmedlemmar som idoler och förebilder. Där de känner att de blir sedda och uppskattade.

Gabriel vill till slut hoppa av när hans flickvän blir med barn. Men ingen får lämna broderskapet.

Det är en fiktiv roman, men med Husbykravallerna i färskt minne så känns den väldigt nära sanningen. Inte bara kraften i gänget, utan även att vissa får aldrig en chans till ett annat liv. De föds in i det.

Det jag känner att boken vill säga att det är vi som har ansvaret. Vi måste ge dessa unga en chans, att visa på att det finns möjligheter. Att man kan hitta en tillhörighet i andra miljöer.

måndag 30 september 2013

Kul vid maskinen

Det är det här som gör sömnaden extra rolig ibland. Att få sy snygga dekorationssömmar.

söndag 29 september 2013

Skylt

Nu är skylten på plats......:-)

Nysydd kasse

 En kasse i ett fantastiskt snyggt tyg med vyer över New York.

Du hittar alla uppgifter på Cicki Design.


lördag 28 september 2013

Tillklippningsbord

 När vi skulle vara med på bakluckeloppisen, för någon månad sedan, behövde vi ett bord. Att det skulle vara hopfällbart var ett måste, för att kunna fraktas. Vi kom på idén att ett tapetbord kanske inte var så dumt. Så efter att surfat runt på nätet så hittade vi ett på Rusta som verkade bra. När vi sedan tittade på det i verkligheten så passade det oss bra.

Det var inte så dyrt, men för 300:- ville vi ju inte bara köpa det och eventuellt använda bara en gång. Då kom sambon på att jag kunde ju ha det till tillklippningsbord. Jag började mäta runt i lägenheten för att se vart det skulle få plats. Det var ju ändå tre meter långt. Köket var ett möjligt alternativ.

I fredags invigde jag bordet genom att montera upp det i köket och rita av ett Burdamönster. Det funkade bra, men blev väldigt trångt, så jag var tvungen att monter ner det när jag var klar för kvällen, annars hade vi inte fått plats att göra frukost idag.

Så när jag monterade upp det idag så testade jag med att göra det i hallen. Och det blev helt perfekt. Vi kommer förbi för att gå på toa och till de andra rummen, plus att jag kan gå runt bordet när jag jobbar. Jag kan också låta det stå i några dagar utan att det stör alltför mycket. Det är ju toppen.

När jag klippt till mindre saker som kuddfodral, kassar och väskor har jag kunnat göra det på strykbrädan, som är rejält tilltagen. Men gissa hur perfekt det är nu att jobba med tre meter jeanstyg och att kunna bre ut sig ordentligt. Förr hade jag fått legat på golvet för att rita mönster eller klippa till större tyger. Gissa hur skönt det här är för en värkbruten kropp. Bordet är lite för lågt. Men det är perfekt ändå. Och när jag fäller ihop det, får det plats under sybordet tills nästa gång jag behöver använda det. Perfekt!

Kuddfodral

Det är mycket kuddfodral nu. Men eftersom jag gillar kuddar så avspeglar det sig även på sömnaden. Det här är 50x50 cm.

Övriga uppgifter hittar du hos Cicki Design.

Idoljuryn

Vi har tittat på Idols alla säsonger. Mycket för att musik är ett av våra stora intressen. Men också för att det är så roligt att se dessa duktiga ungdomar. Det jag inte gillar med Idol är att det verkar som de ska putta in alla i samma musikfack. De säger att var och en ska utveckla sin egen stil, men när så sker får ungdomarna kritik. Vad jag kan minnas så är det enbart en vinnare som det gått bra för och det är Agnes. Alla andra som finns kvar i musikvärlden idag har befunnits sig bland de övriga tolv platserna. Mina egna idoler från de här åren är Amanda Jensen och Linnea Henriksson. Båda två har vågat bejaka sina egna stilar och det har givit resultat.

Men nu var det egentligen inte det jag ville ta upp. Utan det är Alexander Bards medverkan i Idoljuryn. Alexander Bard har aldrig varit någon idol för mig. Han har mest varit en obetydlig fjant med dålig klädsmak, i mitt tycke. Däremot verkar han själv tycka att han är en modeguru. Det får stå för honom.

Det jag reagerar på och blir så arg för, är hur han behandlar Idol-deltagarna. Om han tycker någon är bra så är det OK. Oftast väldigt svulstiga uttryck, men ändå OK. Men när det är någon eller något han inte gillar så är det som om han går in för att göra ner dem.

Kritik ska vara rättvis och konstruktiv. Inte påhopp och elakheter. För det är vad A B är, elak. En sur och elak liten gubbe med ett alldeles för stor ego. Fattar han inte vad han gör. Här är det unga människor som försöker leva ut sin dröm att få hålla på med det de älskar mest av allt. Då ska de inte behöva höra att de ser ut som strutsar och pelikaner på scen. Eller att de sjunger som kråkor. Jag minns inte allt vad han vräker ur sig. Jag vet bara att man får känslan av att A B försöker knäcka dessa ungdomars självkänsla.

Dessutom känns det som att han får någon form av tillfredsställelse av det. Han ser så självgod ut efteråt när han fått vräka ur sig en massa elakheter. Nu kommer säkert någon att säga att jag gör samma sak mot A B som han gör mot ungdomarna. Det är möjligt att jag gör det och det står jag i så fall för. Men han är tillräckligt gammal och erfaren för att klara av det i så fall. Det är inte ungdomarna han hoppar på.

Det är tur att "Baggarna" sitter bredvid och försöker tona ner elakheterna och uppmanar ungdomarna att inte bry sig om vad Barden säger. Bort med honom från juryn och in med en kunnig och vettig jurymedlem till nästa säsong.


På begäran

Anybody har efterlyst en Cicki med lite läder, lack och nitar. Här kommer lite läder i alla fall. Och tatuering. "Stilettos" finns också med, men inte i bild. Håll till godo!........:-)

Den nedre bilden är från samma vecka som jag fyllde 50. Den övre bilden är förmodligen från samma år, eventuellt från året innan.



fredag 27 september 2013

Skrivandets konst

Jag vet inte vad det är med mig och mitt bloggande längre. Jag klarar inte av att skriva en ordentlig text. Det är inte att jag inte vill. För jag vill. Men jag klarar inte av att formulera mig bra. Och då blir det inte av istället.

Det finns så mycket jag funderar på att skriva ner. Om Arga doktorn, om politik, om andra engagerande frågor som jag tänker på. Som jag och sambon talar om. Jag börjar skriva då och då, men inser att jag kan inte förklara mina tankar.

Ända sedan jag lärde mig läsa och skriva har jag varit en skrivande människa. Jag drömde bland annat om att bli författare. Svenska var ett av mina paradämnen i skolan. Jag har varit med om att skriva debattinlägg, till och med på DN debattsida, jag har varit med om att driva två medlemstidningar och jag har skrivit kåserier. Dessutom kan jag ju faktiskt titulera mig författare, eftersom det finns en bok utgiven i mitt namn. Plus att jag gjort lite utbildningsmaterial. Så jag har skrivit mycket i mitt liv.

Men nu har jag tappat orden. Jag har tappat meningsbyggandet. Och numera har jag även tappat stavningen. Jag kastar om bokstäver och jag skriver ett annat ord än det som var meningen. Stavningsprogrammet är min räddning. Plus att jag alltid måste "korrläsa" det jag skriver.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag misstänker att fibron är inblandad. Fast jag är ju rätt bra, värkmässigt just nu. Även uthålligthetsmässigt, alltså jag orkar hålla på mer innan jag måste vila. Men kroppen hänger inte med på ett annat sätt. Styrkan i min kropp försvinner mer och mer. Jag orkar inte lika mycket, rent fysiskt. Det jag hoppas på nu är ju att träningen ska förbättra den biten, inte bara hålla mig värkfri utan även göra mig starkare.

Det här är rätt jobbigt eftersom jag känt mig som den skrivande människan. Det är jobbigt när man märker att man förlorar förmågor, allt eftersom tiden går. En del säger att det är åldern. Men jag vägra att godta det. Även om jag är en tant, så anser jag att sextiofyra år är inte tillräckligt för att man ska kunna skylla på ålderskrämpor. Min pappa är ju åttiotvå år och piggare än vad jag är, i vissa avseenden.

Min son sa igår att han ska börja träna för han vägrar se sig som fet. Det gjorde mig jätteglad. Jag får väl säga som han, att jag vägrar se mig som gammal och orkeslös. Men vad gör jag åt det?

Jag ville bara berätta för jag tycker att min blogg just nu är jättetrist och jag förstår om jag tappar läsare. Vem vill läsa enbart om nysydda kuddfodral och kassar?

onsdag 25 september 2013

Vattenbrist

Idag har vi märkt hur bra vi har det, med bland annat rent vatten. I vårt område är det just nu en större vattenskada, som gör att vi får inte använda vårt vatten till någonting. Eftersom vi ändå skulle handla så tyckte vi att det klarar vi om vi köper lite kolsyrat vatten. Vi köpte med smak citron och tranbär. Det verkade ju bra. Tills vi kom hem och kom på att vi inte hade något vatten till kaffet. Man kan borsta tänderna med smaksatt vatten, men kaffe med citronsmak tror jag inte är någon höjdare.

Då började vi fundera om vi hade något att hämta vatten i vid tappstället. Men jag hann inte börja leta förrän det ringde på dörren. Det var vår granne som undrade om vi ville ha lite friskt vatten. Det ville vi. De hade varit och hämtat. Det är härligt med goa grannar som ställer upp.

tisdag 24 september 2013

Loppisfyndat

 Den här veckan har jag verkligen tillfredsställt shoppingnerven. Vi var på våra två närmaste loppisar idag. Senast jag varit där har jag inte hittat mycket. Idag var det helt tvärtom. Det fanns en hel del som föll mig i smaken.

Detta underbara elefanttyg har jag haft tidigare i en annan färgställning. Om det ska bli kassar eller kuddfodral har jag inte bestämt än.
 Två fodertyger i bomull. Det med äpplen och päron på är lite vaxduksliknande så det får bli en praktisk kasse.
 Ett fantastiskt engelsk tyg som ska bli kuddfodral.
 Lite smått och gott är alltid bra att ha hemma när man syr. Jag blev extra glad över att hitta dessa små läckra märken. Jag har beställning på två dockor som ska se ut som MC-knuttar. Då blir dessa märken helt perfekta.
 Annat smått och gott som är bra att ha hemma. Ett mönster till en herrskjorta är väldigt användbart nu när jag ska sy en jeansskjorta till sambon.
Det största fyndet var helt oplanerat. Inte hade jag tänkt så långt som till vinterjacka ännu. Men helt plötsligt fick jag se flera ställ med vinterjackor på. Och kom på att min gamla vinterjacka börjar bli lite sliten. Så jag började bläddra och hittade denna Den både satt snyggt och hade ett bra pris. Bra kombo. 195:- för en Everest-jacka, som ser väldigt lite använd ut, kan man ju bara inte motstå.

Privatlivsveckan

Igår var jag med två väninnor och fikade på ett jättemysigt ställe. Det är ett hus fyllt med heminredningsprylar på två plan. De har verkligen allt. Jag kan i och för sig tycka det är lite för mycket och det blir ett rörigt intryck. Men det är ändå fint att gå där och insupa miljön. Och en skylt blev inhandlad. Den bara låg där och sa att den ville följa med mig hem.....:-)

Till butiken hör även en mindre restaurang. Där har de också allt i form av fint porslin, härliga smaksatt oljor, lösviktskaffe med mera. Och tablettaskar som är som rena rama nostalgitrippen.

Vi fikade där och pratade i timmar. Det blev verkligen en härlig dag och vi kommer att göra om det. Fast då på ett annat ställe.

Idag ska sambon och jag uträtta lite ärenden och ta en liten loppisrunda på det. Imorgon är det ny väninneträff, så det här är verkligen en aktiv vecka, med mycket privatliv och lite symaskinshäng.

måndag 23 september 2013

The Boss

Bara så att alla vet vad som gäller......:-)


Den här ska snart hamna på köksväggen!

söndag 22 september 2013

Ännu ett kuddfodral

Här kommer ytterligare ett kuddfodral i härliga färger.

Som vanligt hittar du alla uppgifter på Cicki Design.

Oändligt många lingon finns det

Undrar om Pär Johansson förstår egentligen hur stort det är det han gjort för alla med funktionsnedsättningar och då speciellt gruppen med någon form av förståndshandikapp. Mitt hjärta sväller just nu av kärlek till Pär och hans arbete.

Äntligen har jag sett filmen Hur många lingon finns det i världen. Jag är nästan glad att jag inte såg den på bio, eftersom tårarna sprutade stup i kvarten. Glädjetårar alltså! Över att det var någon som äntligen såg och trodde på dessa ungdomar.

Jag har gjort precis samma fel, som föräldrarna i filmen gjorde när de sa nej till projektet. Man säger inte nej för att skada sitt barn. Man säger inte heller nej för att man inte vill att ens barn ska utvecklas. Man säger nej för att man älskar sitt barn så mycket och vill skydda det mot allt ont i världen. I alla fall var det så för mig. Jag var så rädd att sonen än en gång skulle råka ut för ett misslyckande.

När min son började skolan fanns det en dramapedagog där. Hon skulle göra olika föreställningar med barnen i klassen. Jag var väldigt rädd och skeptisk hur sonen skulle klara det. Men pedagogen tog det på rätt sätt med mig. Hon sa att det behövdes också stenar och träd i föreställningen. Det kanske sonen skulle klara av att spela. Han klarade ju vad som helst visade det sig så småningom.

Tack och lov har jag genom åren lärt mig, att man vet inte om man klarar något förrän man fått prova. Och att det är inte farligt att någon gång ibland även misslyckas. 


lördag 21 september 2013

Jill Johnson - Breakfast in New York.wmv

När jag syr vill jag lyssna på musik. Trots att jag egentligen är en blues-och rock-tjej så lyssnar jag gärna på country när jag syr. En av mina countryidoler är Jill Johnson. Här kommer ett smakprov. Den här låten är så otroligt vacker.


Ett nytt kuddfodral

Just nu är jag en tråkig bloggare. Jag kretsar bara runt en sak och det är att sy och att planera vad jag ska sy. Inspirationen är alltså på högsta nivå. När jag dessutom även säljer mycket gör ju att det blir ännu roligare. Cicki Design har mer uppmärksamhet än någonsin, just nu. Vilket gör att jag blir nästan euforisk.....:-)

Här kommer i alla fall ännu ett kuddfodral. Jag tycker det är så härligt mönster. Det ser ut som ett barn kluddat en massa färggranna blommor med vattenfärg. Härligt.

Du hittar mer uppgifter på hemsidan.

fredag 20 september 2013

Ny kasse

 Ännu en kasse i detta fantastiska Ikeatyg.

Du hittar mer uppgifter på hemsidan.

tisdag 17 september 2013

Ny läcker kasse

Nu har en ny kasse sett dagens ljus. Det är ett otroligt läckert tyg om man gillar starka färger.

Du hittar mer uppgifter hos Cicki Design.

Jag kommer att sy en till med en annan färg på foder och remmar.

Mina favvotidningar

Jag är extremt dålig på det här med veckotidningar. Det är i princip inga som faller mig i smaken. Utom de här två. De ramlar ner i brevlådan fyra gånger per år, vardera. Jag läser dem från pärm till pärm och njuter hela tiden.

Igår kom Burda Plus. Oj, så mycket snyggt det är den här hösten. Kan jag få lite fler timmar per dygn? Det lär behövas om jag ska hinna allt jag vill sy.