Även jag står väldigt nära Gun, eller Guntan som vi kallar henne. Det var Guntan som ställde till att mamma och pappa träffades. Mamma och Gun var nämligen väninnor. Hur det gick sedan är ju lätt att räkna ut.
Så Guntan och hennes Lasse har alltid funnits i mitt liv. I många år bodde vi även grannar. Jag var hemskt mycket hemma hos dem. När mamma hade fullt upp med mina småsyskon, då rymde jag till Guntan. Där blev jag ompysslad och sedd. Då hade de inga egna barn. Så man kan väl säga att jag gick som barn i huset hos dem.
Gun och jag sydde mycket dockkläder. Hon hade en kista i köket som var full med spännande tyglappar. Där fick jag härja fritt. Både hon och mamma är de som lärt mig sy.
Så fortfarande när jag träffar Guntan och Lasse känns det väldigt speciellt i mitt bröst. De står för så mycket omtanke och kärlek från den ljusa sidan av min barndom.
Lasse var lite av en playboy på sin tid. Han körde bland annat motorcykel. Här pratar vi slutet på 40-talet. Så det var väl inte helt vanligt. Han älskade även snabba bilar och hade minst en Porsche, som jag kan minnas. Han såg sig nog själv som en "glidare".
Idag berättade pappa att Gun är ganska dålig. Hon är mycket yr och ramlar ofta. Hon måste till och med ha rullator inomhus för att inte ramla. Det gör ont i mig. Men det gjorde mig också väldigt varm i kroppen när pappa berättade att den gamla playboyen Lasse, idag 87 år, pysslar om sin Guntan, 84 år. Han lagar mat och ser till att hon har det så bra som möjligt. Lasse som aldrig någonsin skulle hjälpt till med något hemma, när han var yngre. Männen gjorde inte det på den tiden.
Jag fyller 64 år i sommar. De har alltid funnits i mitt liv, så de måste varit tillsammans minst 64 år. Och är fortfarande så goa med varandra. Det kallar jag kärlek. Och för dem vill jag nu tillägna den vackraste kärleksvisa jag vet.