För två veckor sedan var jag till läkaren för att få en utvärdering av spirometrin som jag gjort. Det visar sig att jag har KOL. Den är utvecklad, men i ett väldigt tidigt stadium, så det känns inte så farligt längre. Jag har fått mediciner mot det och andningen har blivit lite bättre. Fortfarande kan det bli jobbigt på kvällen så jag måste inhalera Bricanyl. Hjärtmedicinen fungerar också bra. Jag får inte så mycket hjärtklappning längre.
När jag var hos läkaren så tog jag även upp att jag domnar i höger sida när jag står för länge. Eller rättare sagt så behöver jag inte stå så länge innan jag domnar. Det är lite olika beroende på hur jag mår för övrigt. Men det kan räcka med fem minuter innan jag domnar och då måste jag sätta mig för att vila en stund. Mycket irriterande och tidsödande när man ska göra något. Det visade sig att jag har en inflammation i höftbenet, sk trokanterit. Så idag har jag varit till sjukgymnasten på vårdcentralen. Det är första gången på många år som jag varit till en sådan. Förr gick jag och fick akupunktur kontinuerligt, men sedan jag fick medicin som fungerat bra på värken, så har jag nöjt mig med det.
I alla fall så har han gått igenom min kropp noga nu. När man lever med fibromyalgi så tror man till slut att all värk beror på fibron. Så är det naturligtvis inte. Sjukgymnasten har nu hittat flera ställen som ska gå att åtgärda enligt honom, framför allt att stärka min muskelsvaghet. Det känns som ett stort plus. Men först ska han fixa inflammationen. Det ska ske med akupunktur. Och sedan ska jag få börja träna med maskinerna på vårdcentralen. Det var evigheter sedan jag gjorde något sådant.
Han tycker jag ska fortsätta med promenaderna, men bara göra det en gång i veckan till en början, för att sedan trappa upp det successivt. Han skrattade åt mitt ambitiösa mål när jag drog i gång med fyra promenader på en gång och sedan inte orkade mer. Han sa att jag gjorde samma fel som de flesta gör när de vill börja träna, att man går ut för hårt helt enkelt.
Så i nästa vecka ska jag göra ultraljud på hjärtat på måndagen, arbetsEKG på tisdagen och akupunktur på onsdagen. Eventuellt göra akupunktur en gång till den veckan. Det ska vi bestämma på onsdag. Så det är en heltidssysselsättning att pyssla om sin hälsa.
Jag har varit väldigt trött ett tag nu också och funderat om det är de nya medicinerna som gör mig trött. Tills i morse när jag kom på hur dåligt jag sover just nu. Jag är uppe fem-sex gånger per natt. Förr sov jag en längre period på fem-sju timmar innan jag var upp första gången. Nu sover jag högst två timmar i taget. Jag misstänker att det är en form av oro jag har i kroppen med allt som varit nu. Dessutom är jag extremt torr i munnen. Jag trodde det också berodde på nya medicinerna, men när sambon säger att han också är ovanligt torr i mun så beror det förmodligen på inomhusluften. Det är skönt att man kunna börja ha balkongdörren öppen mitt på dagen.
Jag tycker i alla fall att det börjar kännas rätt bra och jag ser fram emot att få börja träna.