torsdag 19 december 2013

Julen knackar snart på dörren


Det blev mycket shoppat igår. Bland annat dessa finingar. Vi har haft en favoritkastrull, som varit perfekt att koka sås och stuvningar i. Det var en Tefal och det var någon form av teflon, men inte den där billiga teflonen som släpper direkt. Vi hade den i ca tio år. Men nu på slutet har den varit slitit och det har kokat fast i den. Så en ny gryta behövdes. Vi har kollat runt i mer än ett år utan att hitta det vi ville ha. Till slut fastnade vi i alla fall för en kastrull med keramisk beläggning. Jag läste på om vilka som var bäst och Eco Kitchen fick väldigt fint betyg. Vi hade sett en på NetOnNet för 399:-. Men som vanligt i vårt liv måste vi planera vårta inköp. Just då passade det inte, utan vi skulle köpa den nu till jul. Gissa hur glada vi blev när vi upptäckte att Ica Maxi hade 40% rabatt på den serien. Det innebar att den inte skulle kosta mer än 299:- Perfekt för ett fattigt pensionärspar. Vi fick den sista!

Dessutom hade jag letat efter en grön måttsats. Jag visste att jag sett den någonstans. Igår hittade jag den på ÖB. Man kan faktiskt bli glad åt en måttsats i rätt färg. Sa jag att grönt är en av mina favoritfärger?

Finliret växer fram, sakta men säkert. Jag hade tänkt köpa en färdig blomdekoration igår, men tyckte inte de var värd pengarna. Det var snart gjort att fixa till den här istället. Jag ska sätta i lite dekoration bland blommorna, men de sakerna ligger än så länge kvar i källaren. 


Kuddfodralen är ett loppisfynd, Knässbols bolster. Kollar man på deras hemsida kostar den 895:-/st. Vi gav 25:-/st för två helt nya och oanvända kuddfodral. Igår köpte vi nya innerkuddar för att kuddfodralen skulle komma riktigt till sin rätt. Sambon har fått stränga order att inte knöla med dem.

Idag har vi för övrigt varit till återvinningscentralen med en hel hög med sopor. Vi var helt ensamma där. Sedan var vi och köpte en julklapp som vi kom på igår kväll. I morgon har jag tvättstuga och på lördag kommer sonen. Efter det ska vi bara göra roliga saker.

onsdag 18 december 2013

Lucian

När jag växte upp så var vi de flesta jularna hos farmor och farfar. Där var också stora delar av pappas släkt. De närmaste bestod av farmors tre systrar med män och barn. Plus farmors föräldrar, gammelmormor och gammelmorfar. Farfars släkt träffade vi sällan. För att inte tala om mammas släkt, min mormor och morfar. 

Farmor var den dominerande, samtidigt som hon klistret som höll oss samman. Det fanns inte en högtid som inte hon visste hur man skulle fira. Våfflor på våffeldagen, gås på Mårten gås, trots att det inte fanns det endaste skånska påbrå hos oss. Allt skulle vara efter regelboken.

En sak som jag kom på ikväll, och som var en jultradition, var Lucian. Jag vet inte, men jag misstänker starkt att farmor låg bakom Lucians tillkomst. Alltså inte den riktiga Lucia från Sicilien. Utan vår släkts Lucia.

Så här var det. 

Lucian var som en sorts vandringspokal. Man fick henne i julklapp. Men alltid i hemlighet. Ingen visste var Lucian hade sin gång. Någon, oftast ett ungt nygift par, fick Lucian i julklapp. Sedan fick hon bo hos dem, fram till nästa jul. Då skulle de ge bort henne till någon annan lämplig mottagare. Givetvis i hemlighet. Under året som gick, så skrev Lucian om vad som hänt i familjen hon bott hos, om de varit snälla mot henne, om hon fått varit med eller om de stuvat undan henne i en garderob.

Jag gissar att denna tradition började när farmor och hennes systrar gifte sig och fick barn. De var rätt jämngamla och fick barn ganska tätt inpå varandra. Så det känns rätt att tänka att det var så det började. Det finns inte så många kvar att fråga. Det är bara pappa och en kusin till honom som fortfarande lever. De vet kanske hur det är, men jag har glömt att fråga dem. Måste komma ihåg att göra det.

Jag var själv med och fick Lucian när jag var nygift för snart fyrtio år sedan. Men då var hon ingen Lucia längre. Den gamla Lucian hade lämnat in. Hon hade genom åren blir trasig och lagad, smutsig och rengjord så gott det gick. Till slut gick det inte längre. Så när jag och min dåvarande man fick henne så hade hon mer blivit som en lite större teskedsgumma, med tillhörande kaffepetter.


Jag har frågat pappa om han vet vart hon till slut tog vägen, men han vet tyvärr inte. Hon försvann någonstans. Kanske någon familj stoppade in henne i en garderob och glömde bort henne. Jag är i alla fall glad att jag kom ihåg henne ikväll. Kanske jag på detta vis ändå kan hålla lite liv i Lucian på det här viset.

tisdag 17 december 2013

Otäck måndag

Igår eftermiddag när sambon tittade ut genom fönstret så ropade han till att något måste ha hänt. Det körde in polisbilar till våra hus, förbi våra hus och in till vårt centrum. Det var många polisbilar, säkert fem-sex stycken. Vi gissade att man kanske hade rånat Hemköp eller så var det något bråk. Men bråk brukar inte uppstå en måndagseftermiddag.

Efter ett tag började vår tidning släppa ut lite rapporter. Det hade skett en misshandel i grannhuset. Det skulle vara tre stycken skadade. Det grannhuset står så till att vi inte ser åt det hållet, men vi såg ju polisbilar komma och köra iväg. En del med sirener, en del utan.

Till slut började det klarna lite i rapporteringen. Det som hänt (som man släppt ut iaf) är att tre personer är mördade, två kvinnor och en man. Den ena kvinnan har varit målsägare i ett tidigare misshandelsmål och de andra två var vittnen i samma mål. Det har även pratats om att någon levt under skyddad identitet.

Vår gissning är att den som dömdes i det målet har nu fått sin hämnd. Det är så fruktansvärt när något sånt här händer.

Uppdatering: Nu har polisen gått ut med att mannen som dött var gift med den yngre kvinnan. Den äldre kvinnan var mannens svärmor. Han har alltså skjutit sin fru och svärmor och sedan tagit sitt eget liv. Två barn har blivit föräldralösa. Fruktansvärt!

måndag 16 december 2013

Fina initiativ

Jag hörde på radion idag om ett jaktlag som tagit av sitt privata kött och skänkt till Frälsningsarmén för att de ska kunna använda det i sina soppkök och på sina härbärgen. Jag har hört detta tidigare också om ett annat jaktlag som gjort samma sak. Det är ett underbart initiativ som gör mig så glad. Det kanske kan bli som en stafettpinne mellan alla jaktlag runt om i landet.

Numera hör man talas om så mycket hat och kränkningar att man undrar vart vi är på väg åt för håll. Då blir jag så lycklig när jag upptäcker att det finns så mycket kärlek att man drar igång sådana här initiativ.

På nätet finns det också grupper som är som en brygga mellan människor som behöver och människor som vill ge av sitt överflöd. Där finns Hjälpstickan som har folk runt om i landet som stickar värmande sockor, vantar och mössor till behövande. Andra ideella grupper är också Saris Änglar och Matkassen. Dessa tre grupper är rent privata initiativ. Det finns kanske fler men det här är dem som jag känner till.

Så mitt uppe i allt hat på nätet så finns det även hopp. Jag hoppas att vi kan låta människokärleken segra istället för hat och kränkningar.